Natalie Diaz – författare

I Postkolonial kärleksdikt utgår Natalie Diaz från ett amerikanskt ursprungsfolk som gör motstånd mot sin egen utplåning. Hon rör sig mellan missbrukande bröder och sagolika älskare, mellan ökennätter och fördämda floder. Genom boken rinner vattnet, den ursprungliga källan till liv, som inte går att särskilja från kroppen och vägrar varje försök till inhägnad. I mötet mellan tre språk – engelska, spanska och mojave – skriver Diaz en sorgsen och våldsam lovsång till queer kärlek i en grym samtid.

Natalie Diaz är född 1978 och växte upp i Fort Mojave Indian Village vid Coloradofloden i Kalifornien. Hon debuterade 2013 med När min bror var aztek och belönades med Pulitzerpriset för Postkolonial kärleksdikt. Diaz tillhör Gila-stammen, är tidigare basketproffs och en engagerad aktivist för mojavespråkets bevarande. Hon är även verksam som professor vid Arizona University och som lärare vid Yale.

I När min bror var aztek skildrar Natalie Diaz förväntningarna och fördomarna som präglar uppväxten i reservat, och det fortsatta förtrycket av ursprungsamerikaner och kitschifieringen av deras kultur.

I översättning av Athena Farrokhzad och Adam Westman väver Diaz samman det politiska med det privata när hon med ett lika ömt som hårt språk fångar en krackelerande familjedynamik med en storebror fast i drogmissbruk, sida vid sida med tillgivna bilder av naturen, sexualiteten, familjebanden och mojavekulturen.

Natalie Diaz växte upp i Fort Mojave Indian Village i Kalifornien. Hon har studerat mojavespråket och dess sista talare och vid sidan av sitt universitetsarbete i Arizona arbetar hon med insatser för att rädda och stärka språket. Med När min bror var aztek gjorde hon lika uppmärksammad som hyllad debut i USA och boken har bland annat utsetts till en av 2010-talets tio bästa diktsamlingar.