Nina Bouraoui - Böcker

»Jag vet inte vad en fars död utlöser, jag vet inte om jag kommer att gå sönder, vrida mig i plågor eller växa, resa mig. Jag vet att jag kommer att bli en annan person, jag hoppas bli en bättre människa, utvecklas, jag hoppas att jag aldrig förlorar min mjukhet och min förundran över världen, jag hoppas att jag ska kunna ersätta det som jag från och med nu kommer att sakna [. . .] Det kommer att finnas en ny och okänd kraft för jag vill inte falla».

Ställd inför smärtan vänder sig Nina Bouraoui till skrivandet, och blandar sin fars liv med sitt eget. Alla minnen kommer tillbaka från Paris och Alger, konsten att leka och att älska, sättet att leva och att iaktta. Nina Bouraoui berättar om denne herre och man som för en högst romanartad tillvaro, och föreställer sig hemligheterna som han tar med sig. Det är en omtumlande skildring av en förlust och ett möte genom minnet och kärleken.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har förlaget tidigare givit ut tretton romaner.

»Växlingarna mellan de prosaiska sjukdomsdetaljerna och de drömska minnesresorna skapar ett slags svindelkänsla. En ny, suverän topp i hennes rika författarskap.» Dagens Nyheter

»Prosan är förtvivlad, febrig, glasklar och vacker. Det här är en underbar bok om sorg och vad den gör med oss.» Vi Läser

Kärlekens geografi skildrar relationen mellan en författare och en sexton år yngre man som i sitt konstnärskap inspirerats av hennes Dagbok. Det är en berättelse om besatthet, om att leva i nuet, om åtrå, om förväntan, om rädslan att bli övergiven, om vänskap och kärlek.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.

»Oemotståndlig.»Dagens Nyheter

»Både personlig och allmängiltig, såväl klassisk som modernistisk, dröjer sig romanen kvar, kanske som en av Bouraouis allra främsta romaner även i framtiden.»Smålandsposten

»Med Nina Bouraouis böcker är det så att har man läst en vill man läsa fler. De är ofta små till formatet men smäller till och drabbar en med stor kraft. ... det är så vackert skrivet att man blir alldeles svag i knäna. Men floskler är bannlysta, inget sådant finns hos Bouraoui. Hon beskriver inte kärleken med ord man vanligtvis förväntar sig utan gestaltar känslorna så att resultatet blir den underbaraste underbara litteratur. Det blir poetiskt och smart, starkt och mjukt.Bokbloggen Bokmania

»Vem vet om jordskalvet? Vem vet om den verkliga rädslan? Vem vet om förvirringen? Vem vet om min värld som blivit sårbar? Jordskalvet formar redan landsflykten och olikheten. Det genomtränger kroppen och framtvingar en klyvning. Det förvanskar och grundlägger ett annat ursprung. Det förändrar tillblivelserna. Det är omedelbart och djupgående. Jag blir en annan. Jag kommer från jorden som bävar. Min ensamhet är en brunn. Vem ska berätta, om magnetismen och kraften, värmen och vattnet, sanden och staden, min bindning och mitt vansinne? Vem vet kort sagt om min barndom som är sammanbunden med mysteriet, det algeriska?»

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har förlaget tidigare gett ut fjorton böcker. Jordskalvet utkom i Frankrike 1999 under titeln Le jour du séisme.

»Att läsa Nina Bouraoui är att bli kysst av litteraturen. Hennes språk framkallar nästan omedelbart den sortens innerliga tankeström som i vanliga fall är förbehållet dagboken, instängd bakom fluffig pärm och hjärtformat lås. Plötsligt sjuder jag av förbjudna tankar.»Jesper Strömbäck Eklund, Expressen

»Fransk-algeriska Nina Bouraoui har en imponerande litterär produktion. Majoriteten finns översatta till svenska och Maria Björkman, som även översatt Nobelpristagaren Annie Ernaux, står för ett betydande antal av dem. Och Bouraouis prosalyriska roman Jordskalvet bär precis lika vacker  språkdräkt som i de tidigare översättningarna. (...) Med havet som symbol, det enda som egentligen ligger mellan henne och Algeriet, förklarar Bouraoui hur allting samtidigt kan finnas nära och långt bort. Och tillsammans med en otroligt rytmiskt skicklig interpunktion förmedlar hon också jordskalvet genom texten, då den poetiskt ryckiga rytmen och de uppryckta fragmenten skapar en läsning som bäst kan liknas vid ett skalv. Bouraoui visar på så sätt att hon bemästrar både språket och berättarkonsten, när berättelsen får ta lika stor plats som metoden för hur den berättas.»Boken ges helhetsbetyget 5 (briljant).Josephine Örtenfelt, BTJ-häftet

"Jag kommer till dig för att jag har onda tankar. Min själ förtärs, jag är belägrad. Jag har någon inuti huvudet, någon som inte längre är jag eller som skulle kunna vara ett jag som jag länge har behärskat, länge kvävt. De onda tankarna riktar sig mot de människor som jag älskar eller åtrår, mot deras kroppar, jag tänker att det börjar så för mördare, det kommer över mig om natten, blir kvar till morgonen."

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefulla Pris Renaudot.

"Detta är en prisbelönt roman i en enda syrerik inandning, jag önskar att jag själv hade skrivit den och att min mamma hade fått läsa den (...) Jag har svalt den här boken hel, den sjuder och lindrar bättre än treo."Expressen

"Ofta är det djärvt skrivet. Språkligt sett är det en upplevelse."Dagens Nyheter

"Det konkreta och det abstrakta går genom hela romanen hand i hand hos Nina Bouraoui. Det är skickligt, och det är också hennes förmåga att återge sinnenas berusning."Svenska Dagbladet

"Bouraoui är lika stilsäker som i tidigare romaner, och slår stundtals till som en blixt i sina klara formuleringar."Helsingborgs Dagblad

I Våra kyssar är avsked tecknar Nina Bouraoui en serie intima porträtt av platser och människor som spelat en avgörande roll i hennes liv, alltifrån barndomen i Algeriet till Paris idag.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.»Franska Nina Bouraoui är en författare som pressar upp förväntningarna inför varje ny bok. Jag ser på de tunna ryggarna i bokhyllan och är glad att hon finns.» Svenska Dagbladet

»Ingen kan skildra åtrån som Nina Bouraoui. ... Hennes prosa är som hypnos, en glimrande smaragd genom ett feberhett mörker. ... Våra kyssar är avsked är utan tvekan en av Bouraouis allra vackraste böcker, ett ljusskimmer som bara sköljer och sköljer genom sin läsare med sitt våldsamma och exakta språk.»Sydsvenskan»Jag har smakat av texten bit för bit, porträtt för porträtt. Inte för att inte storkna, utan snarare för att inte missa någonting, förbli uppmärksam, och få bli kvar i det så länge som det över huvud taget är möjligt. ... Dessa självbiografiska fragment har faktiskt allt.»Helsingborgs Dagblad»Det är också denna närvaro i nuet och denna livsbejakelse som gör det här verket till en så stark upplevelse även för läsaren att ta del av.»Borås Tidning»Bouraoui är en sådan där författare som får mig att gråta blod över att jag aldrig har lärt mig franska.LitteraturMagazinet

»Jag tror att jag är rädd för livet, så som det har givits mig, erbjudits mig. För jag har alltid en känsla av att jag inte har något val. Att jag är tvungen att följa andra människor, världen. Tidens gång. Det är som en tillintetgörelse att veta det.» Året är 1979. Tolvåriga Alya bor i Alger. Hon för dagbok, om familjen, om rädslan för en kommande katastrof, om saknaden efter Sami, hennes vän och syskonsjäl som oförklarligt är försvunnen. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.»Det finns partier i boken som jag tror är det vackraste Bouraoui har skrivit ... Det är växlingen mellan bild och reflektion, hägring och sanning, som gör den här romanen så mäktig. ... Maria Björkman har, som alltid, översatt så att Bouraouis prosa står fram i all sin självlysande stillhet. Ett fint sätt att göra rättvisa åt denna hjärtslitande roman om undergång och saknad, ande och bokstav.» Svenska Dagbladet

»Läs och låt dig förföras av de smeksamma orden.» Norran

»Stilen kanske bäst kan liknas vid realistisk magi. Oavsett epitet är Bouraouis förmåga en nåd som få författare ens kan drömma om.» Expressen

»Det är dock ingen enkel frälsningslära vi får, utan en vansklig väg genom själens dunkla natt till någonting att tro på. Ett kärlekens möjliga slott, byggt av ord. Mycket vackert.» Dagens Nyheter

»Först när jag läser riktigt långsamt, några sidor i taget, kan jag fullt ut uppleva textens kvaliteter, de som gör att Bouraoui i dag räknas till en av Frankrikes mest betydande författare: den språkliga precisionen, den djuplodande ambitionen och framförallt, det kompromisslösa allvaret som bjuder in läsaren att ta livet på största allvar.» Göteborgs-Posten

Det finns icke en bok icke en! av den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui som jag inte rekommenderar. OmVärlden

»Det finns en oerhörd skönhet och kraft och tjusning i Bouraouis tankeflödande spräk, där tankarna som alltid är rotade i erfarenheten, livet, känslomässigt färgade, ett levande tänkande bara griper in i och hakar på varandra, tankar som ständigt övergår i andra tankar, aldrig sinar, en malström, och den röda tråden kommer liksom helt naturligt » Ord&Bild

»Jag blir Brio. Vara bäst på allt. Vara pojke med en ickas behag. Brio för hela Algeriet. Brio mot hela Frankrike. Brio mot min kropp som smärtar mig. Brio mot kvinnan som säger: Vilken söt liten flicka. Vad heter du då? Ahmed. Hennes förvåning. Mitt trots. Hennes osäkerhet. Min seger. Jag är en skam för hela världen. jag besudlar barndomen. Det är en pervers lek. Det är en barnlek. Det är ett perverst barn.» I Pojkflickan tar Nina Bouraoui läsaren med på en fascinerande upptäcksfärd i tre världar: den algeriska, den franska och hennes egen, inre värld.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.

»Jag älskar varenda mening.»Expressen»Det är starkt!»Kulturnytt, SR »Det mest spännande med Nina Bouraoui är att hon ständigt skjuter fram sina positioner. Med en osvikliga känsla för stil prövar hon nya genrer och lyckas var gång göra något ingen annan gjort före henne. Hennes position i det litterära Frankrike är förstås tung, och det finns ingenting som hindrar henne från att så småningom nå hela vägen upp till Nobelprisklassen.»Dagens Nyheter

»Men vad tror du, Bruno? Inbillar du dig att du skulle ha en chans om hon visste hur ditt liv egentligen ser ut? Då är du ju riktigt blåst. Vet du vad den här sortens tjejer kallar sådana som oss? Standardkillar. Det är vad vi är för dem, standardkillar. Och vet du varför? Därför att vi inte är helblåsta men inte hyperintelli­genta heller, inte supersnygga men inte asfula heller... Det är vad vi är Bruno, medelmåttor, killar som man bara ser rakt igenom, som man umgås med utan att älska...»

I sin roman Standard (2014) bryter Nina Bouraoui med sin tidigare autofiktion och tecknar ett naket porträtt av en antihjälte i vår tid.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot.

»Hon skriver som i ett enda stycke, andfått, man kastar sig ut och måste simma till sista sidan i ett svep, gråtande av instängdhet, som om språket var ett galler. Nobelpriskandidat är Nina Bouraoui redan förstås.» Kulturnyheterna, SVT

»Romanen är så psykologiskt inträngande att den ibland är nästintill outhärdlig att läsa. ... Nina Bouraoui har levt sig så djupt in i sexualiseringen av kvinnokroppen att det känns ungefär som när en tandläkarborr snuddar vid en nerv, och man rycker till av obehag på stolen. ... den är litteratur i absolut världsklass, och jag hoppas verkligen att många ska utsätta sig för obehaget i att läsa den.» Dagens Nyheter

»Även om Standard är annorlunda jämfört med Nina Bouraouis tidigare verk får hon det på samma sätt som i dem att kännas som om hon skrivit allt i ett enda sammanhållet rus. Hon uppmanar läsaren att i samma rus ta del av den nutida mansrollens alla fällor och vad det är att vara människa: med Bruno visar hon upp människan i obarmhärtigt lysrörsljus, utan något förskönande instagramfilter. ... en ytterst träffsäker roman.» Svenska Dagbladet

»Elegant vrider hon Brunos enskilda tillvaro till en allmän nivå genom att indirekt skildra ekonomiska aspekter av Brunos liv i storstaden, på landsbygden och hans individuella tillvaro. Porträttet av Bruno Kerjen är nämligen delvis en berättelse om vad som händer med en människa långt ner i samhällshierarkin vars värden helt och hållet har reducerats till ekonomi. Hennes författande är som vanligt lika briljant.» Östgöta Correspondenten

»Det är mörk realism men väldigt poetiskt skrivet.» BTJ-häftet

»Alla människor har av naturen ett begär att få veta är berättelsen om min ungdoms nätter, om dess irrfärder, allianser och slitningar. Det är berättelsen om min åtrå som blev till en identitet och en kamp. Jag var arton år. Jag var en pil som kastades mot måltavlan, och som ingen kunde få att ändra riktning. Jag hade en feber i mig. Fyra gånger i veckan gick jag till Kat, en klubb bara för kvinnor på Rue du Vieux-Colombier. Två hjärtan bultade då, mitt eget och åttiotalets. Jag sökte kärlek. Jag lärde mig våldsamhet och underkastelse där. Våldsamheten förenade mig med min barndoms och min tonårstids land, Algeriet, liksom med dess poesi, med dess natur, otämjd, jungfrulig och brutal. Den här boken är dessa båda territoriers gränslösa rymd.» Nina Bouraoui

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. Av Bouraoui har förlaget tidigare utgivit tio böcker. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot.

»Det är kanske bäst att vara ärlig: jag har inga andra författare jämte Nina Bouraoui. ... Jag läser den som en svulten. ... Det är omöjligt att lägga den i från sig.»Expressen

»Nina Bouraoui har alltid varit drottningen av andlös prosa med hög energi och skön, klar luft mellan orden.»Dagens Nyheter

»Med en enastående känslighet för sitt forna jags upplevelse av världen målar hon med bara några få meningar vibrerande, levande utsnitt ur sitt förflutna. ... Det är berörande, vackert, taggigt och uppriktigt.»Svenska Dagbladet

»'Alla människor har av naturen ett begär att få veta' slår en bro från hjärta till hjärta. Litteratur när den är som bäst.» Borås Tidning

»Hennes små poetiska romaner, som ofta liknar fragment från större skeenden, har fått en hängiven och växande läsekrets. Jag har tillhört den i femton år. Det börjar bli väldigt många översatta böcker i min bokhylla. De bildar ett sammanhängande konstverk, som påminner om en evighetsåtta. Översättaren Maria Björkman har blivit en oskiljaktig del av det.»Sydsvenskan

»Absolut tonträff, absolut psykologisk ärlighet och stämningsavläsning. I en prosa som är kristallklingande.»Norrbottens-Kuriren

»Nina Bouraoui har en förmåga att hålla fast i ett nu i sitt skrivande. Det finns en nervighet som gör det omöjligt att förutse nästa tanke, minne, vägändring och som gör mig nyfiken. Maria Björkman har också hittad så rätt ton för det i sin översättning.»Kulturnytt, P1

»Hon ockuperar skriften på samma sätt som man ockuperar ett territorium, med ett kärleksfullt, försonligt lugn som komprimerar dramatiska människoöden till fotografiska ögonblicksbilder.»Göteborgs-Posten

I sin roman Gisslan målar Nina Bouraoui ett inträngande porträtt av en kvinna som har brutit med sin omgivning. Sylvie Meyer, femtiotreårig, nyskild tvåbarnsmor, fackligt ombud på det företag hon varit anställd på i drygt tjugo år, håller en natt sin chef gisslan på hans kontor. Ansikte mot ansikte, driven av ett begär att få uttrycka den verkliga orsaken till sitt handlande, försöker Sylvie sätta ord på den våldsamhet som har slagit rot i henne och fått henne att skrida till verket. I den öppna handväskan ligger den vassaste kökskniven, tänkt att användas för att sätta skräck i den person som i månader försåtligt utnyttjat hennes förtroende för sina egna syften.

Gisslan bygger på en kort teaterpjäs med samma namn som Bouraoui skrev 2014. Gisslan är en omskakande och kraftfull text om maktlystnad, psykologisk och sexuell utpressning i vår tid.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag och belönades 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot för Mina onda tankar. Av Bouraoui har förlaget tidigare gett ut elva böcker.

»Nina Bouraoui har med rätta en hängiven svensk publik - vi är många som älskar hennes prosa, som låter oss förföras av skönheten, av våldsamheten, av angelägenheten - hos henne är tillvaron aldrig ironisk, garderad.»Svenska Dagbladet

»en tät, effektiv och enkelt men perfekt komponerad historia, utan en död rad. (...) Det är drabbande, ibland vacker, och hela tiden knivskarp romankonst.»Göteborgs-Posten

»För första gången på länge vill jag omedelbart läsa Bouraouis nästa roman. Vart ska hon ta vägen efter den här? Vad som helst kan hända.»Expressen

»Berättelsen är tät och kraftfull. Inget onödigt spill, inget läckage.»Dagens Nyheter

»Gisslan av den mycket uppburna franska författaren Nina Bouraoui bygger på en monolog för scenen och har blivit en veritabel tryckkokare som roman. Tät som ett ostron gestaltar den en kvinnas bikt, försvar och känsla av främlingskap inför sig själv.»Aftonbladet

»Jag funderar ofta på vad som kommer att bli kvar, på vad Erwan kommer att ha kvar av mig, av sin barndom, jag skulle vilja fånga, uppenbara hans känslor på filmrullen, etsa in våra ögonblick, för jag fruktar att kärleken ska försvinna tillsammans med minnena, etsa in doften av jasmin när vi närmar oss vårt hus, doften av den inre platsens stadga trots oron i mitt hjärta, mot den verkliga eller inbillade våldsamheten, hos havet, människorna. Jag skulle vilja beskydda min son från vårt sjuttiotal, från den algeriska historiens vandring mot kaos.»  

Genom Madame Aklis besvärjande röst bjuder Nina Bouraoui på en glödande, sensuell och poetisk roman som förenar alla hennes litterära anfäktelser: barndomen som avslutas, kärleken som går vilse, åtrån som får en att förlora förståndet.  

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot.

»Ett slags mästarprov för vad en författare kan göra med sitt grundstoff.»Expressen

»När jag läst klart 'Tillfredställelse' påminns jag ännu en gång om att ingen kan, på samma magnifika, rörande och våldsamt vackra sätt, skriva fram de mänskliga drifternas skoningslösa framfart som Nina Bouraoui.»Dagens ETC

»Nina Bouraoui skriver i roman efter roman om människor besatta av den stora frågan vad gjorde jag med livet, vad gjorde livet med mig ur perspektiv som strålar samman som i solens bländande och på samma gång undflyende zenit. I 'Tillfredsställelse', översatt av Maria Björkman, den trettonde romanen på svenska i detta lysande författarskap, är det återigen modersgenerationen i Bouraouis autofiktiva universum som för pennan.»Dagens Nyheter 

»Att läsa Bouraoui är att uppfinna språket på nytt, att överösas av bilder av både inre och yttre platser som även säger något om livets kärna. Hon skräder ingenting, hon räds ingenting. En hyllning till språket och poesin, såväl som till kärleken och ledan.» Helhetsbetyg: 5/5Josefin Roos, BTJ-häfet

"Skrivandet och kärleken härrör från samma spänning, samma glädje, samma förtappelse. Jag är rädd för att skriva, liksom jag är rädd för att älska. Kärleken öppnar vägen till skrivandet, skrivandet följer på kärleken, blandar sig med den eller förstör den."

Dockan Bella, 2005, är en självutlämnande berättelse i dagbokens form om en ung kvinnas utforskande av sin sexuella identitet, av kärlekens och skrivandets villkor.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För sin roman Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.

"Dockan Bella berör på det sättet en riktigt bra bok ska beröra: efter läsningen upplever jag världen genom Bouraouis språk."Helsingborgs Dagblad

»Jag var tidigt i läsningen tvungen att anteckna. Inte för att jag var rädd att glömma handlingen, men för att boken är så full av utsökta formuleringar värda att lägga på minnet. ... Som alltid är Nina Bouraoui en språkkonstnär av sällan skådat slag. Med korta, hetsiga, nästan febriga avsnitt skapar hon en stämning och en känsla som få andra författare lyckas få fram. Det är poetiskt, vackert och genomtänkt samtidigt som texten ter sig som helt spontan.»Bloggen Enligt O