Okänd – författare

Ett av den anglosaxiga litteraturhistoriens odödliga mästerverk

Beowulf, geaternas hjälte, får höra att den danske kungen Hrothgars nya kungahall plågas av ett troll vid namn Grendel. Han bestämmer sig för att hjälpa kungen och ger sig iväg. I en våldsam sammandrabbning dödar han den väldige Grendel, och natten efter dödar han även Grendels mamma som kommit för att hämnas sin son. I hennes hem hittar Beowulf ett magiskt svärd som han tar med sig hem till Geatland - i nuvarande Sverige - där det snart är hans tur att ta över kungakronan. Under många år regerar han klokt och rättvist, tills en eldsprutande drake börjar härja i riket och den åldrade hjälten åter tvingas greppa sitt svärd. Sagan om Beowulf är ett av de viktigaste och mest översatta verken skrivna på fornengelska, och det innehar en central plats i den anglosaxiska litteraturhistorien. Det är också ett av dess mest omtvistade verk, framför allt på grund av sitt dunkla ursprung. Texten har överlevt till våra dagar i ett enda pergamentmanuskript daterat till någonstans mellan 975-1025, men vem den är författad av och var berättelsen kommer ifrån är fortfarande okänt. I svensk översättning av Björn Collinder.

En av de stora nordiska klassikerna

När den isländske stormannen Njals bäste vän Gunnar återvänder från en vikingafärd gifter han sig med Hallgerd, en vacker men elak kvinna som varit gift två gånger tidigare och orsakat båda sina mäns död. Hallgerd och Njals fru Bergtora blir snart ovänner och hetsar sina män att döda varandra. Trots Njals och Gunnars försök att försonas blir det inledningen på en bitter, långvarig blodsfejd som till sist även spiller över på kommande generationer. Njals saga utspelar sig åren 950-1015 och är den längsta och mest kända av islänningasagorna. Berättelsen är nedskriven under slutet av 1200-talet av en okänd författare, men har troligen muntliga förlagor som är betydligt äldre än så. En av de stora nordiska klassikerna, här i översättning och med ett förord av Ingegerd Fries.

Eddan: De nordiska guda- och hjältesångerna - även kallad Den poetiska Eddan eller Edda Saemundar - innehåller de äldsta kända texterna om nordisk mytologi, skrivna i Norge och på Island under 80-1000-talet. Uppdelad i gudadikter och hjältedikter berättar Eddan mäktiga historier om de fornnordiska gudarna och hjältarna. Här finns berättelserna om Oden, Tor och Freja, om Midgårdsormen och draken Nidhugg, och den kanske främsta dikten av dem alla: »Valans spådom«, som skildrar världens uppkomst och undergång. Dikterna, som genom århundraden av muntlig tradering förändrats och fått nya lager, nedtecknades på 1200-talet i pergamentskriften Codex Regius. Sedan dess har de i flera omgångar översatts till svenska, här av Björn Collinder.

För att förhindra sin egen död berättar den vackra Scheherazade varje natt en historia för den mäktige sultanen. Varje morgon när hon ska ut och mötas av bödelns svärd är hon mitt inne i det mest spännande skeendet. Sultanen låter henne leva en natt till, och en natt till - ända tills ett tusen och en nätter passerat, och Scheherazade blivit sultanens gemål. Tusen och en natt är en av världslitteraturens mest klassiska och lästa sagosamlingar. Om det verkliga och övernaturliga, kärlek och äktenskap, makt och straff, rikedom och fattigdom - och om ödets ändlösa prövningar. Sagorna härstammar från olika delar av Mellanöstern och länderna längs med Sidenvägen, huvuddelen anses komma från det område som i dag är Iran. Folksagorna nedtecknades på arabiska under den islamiska guldåldern. Otaliga berättelser och versioner har samlats i olika utgåvor. Först på 1700-talet gavs sagorna ut i Europa, i tolv volymer översatta till franska. Tusen och en natt presenteras här i urval och översättning av Anna Wahlenberg.