”Och stunden på trappan är ett av de ögonblick som brändes in i mig och blev kvar. Man har bilder av det slaget som stannar kvar. De hänger inte alltid ihop men de finns, och är i själva verket livet: en kortlek som man bläddrar i, skimrande bilder av ögonblick. Varför just de blir kvar vet man inte, men det är nog vad man själv är. Bilder från ögonblick som blir kvar när allt annat är glömt."
Agneta Pleijel skriver om en för henne avgörande plats på jorden: mormors och morfars hus vid Mälaren, där hon tillbringade sin barndoms somrar. Utifrån minnen vävs en tråd av litterära teman, existentiella frågor, poesi och språk som känns igen från Pleijels författarskap. Texterna i boken är skrivna mellan 2010 och 2026.
