Agneta Pleijel – författare

Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa - böckerna ger ord åt tillvarons vaghet - liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.Långsamt går det upp för henne att hon vuxit upp i en lögn. Så vem är hon? Hon måste vakta noga på sig själv. Skydda sig själv och de två yngre systrarna och inte trampa fel i den krigszon som föräldrarnas äktenskap alltmer förvandlas till. Hon tror på miraklet, magin och förvandlingen.Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.

"Känslorna virvlar i Pleijels minnesbok" DN

"Pleijel skriver med ett perfekt avstånd till livet. Sakligt, återhållet – och inte det minsta självupptaget." Göteborgs-Posten

Hon blir Sveriges första kvinnliga kulturchef på en dagstidning. På Aftonbladets kulturredaktion i de gamla Klara-kvarteren, mitt i det politiska 70-talet, ligger röken tät och krogkvällarna blir sena. Själv måste hon hem till radhuset i Farsta. Förhållandet gnisslar och påfrestningarna att sköta både arbete, man och dotter håller inte. Hon söker sig fram i utforskandet av vem hon är, liksom av män och sexualitet. Och finner till slut den stora, stora kärleken, passionen. Som dock ska visa sig vara mer komplex än man kan ana.

Sniglar och snö är tredje delen i Agneta Pleijels romaner med självbiografisk bäring – en resa genom det bedrägliga minnet och viljan att skriva. I Spådomen – en flickas memoarer sökte Pleijel efter den flicka som en gång var hon i barndomens Stockholm och Lund. Doften av en man gick tätt inpå den unga kvinna som var student i Göteborg. Sniglar och snö tar vid från de första yrkesåren och fram till det egna författarskapet. Agneta Pleijel följer snigelns spår genom ett liv som dotter, mor, yrkeskvinna och älskande.

I sin nya roman, en fortsättning på Spådomen, bygger Agneta Pleijel på minnen av den unga kvinna som från 60-talet och framåt var hon. En omodern etta i Haga i Göteborg och ämnet litteraturhistoria är startpunkten och studierna går bra. Men hur kommer man åt livets honung? Ryms livet verkligen i litteraturen?Vad vill männen? Hur matcha önskningarna som stiger ur deras dröm om kvinnan? Hur ta sig ut ur ett äktenskap som inte är ens eget, utan föräldrarnas? Det är lätt att gå vilse i allt som är outsagt. Men det är vad hon vill hitta språk för, i böckerna, i de många kärleksrelationerna, i tilltron och tvivlet på sig själv.Hon är karsk, ömtålig och ensam. Mannen är han som måste utforskas. Frågorna tätnar om var gränsen går mellan ett du och ett jag, (och mellan kropp och själ). Det är en laddad, vacker, skarp och drastisk berättelse om en ung kvinna som vill forma sitt eget liv och längtar efter att ta språnget och börja skriva.

Det är mars 1969. Om bara några månader ska amerikanerna landa på månen och världen bli en annan. En ung man kliver in på galleriet Malborough Fine Arts i London där man visar en utställning med Oskar Kokoschka. Han vill höra vad det kan kosta för att få den österrikiske konstnären att måla ett porträtt av hans mormor. På ett ungefär, mellan tumme och pekfinger. Mormodern är ingen annan än den kända deckarförfattaren Agatha Christie och porträttet är tänkt som gåva till hennes 80-årsdag. Mycket motvilligt går de två åldrande konstnärerna med på projektet och i sex sittningar närmar de sig varandra, avslöjar vilka rädslor och begär som formar ett skapande liv. Det blir ett samtal om döden, kärleken och konsten - i valfri ordning.

En kvinna överges av sin älskade och skriver i hundra dagar. Situationen är olidlig, mannen har berättat att han älskar henne – men också en ny kvinna. Mannen flyttar till den nya, men fortsätter att komma tillbaka till henne, den över­givna, för att älska i våningen de levt tillsammans i. Kvinnan skriver. Hon vill inte skriva för att hämnas, bara för att minnas. Smärtan i uppbrottet varvas med blixtbelysningar av uppväxten och ett trevande nytt förhållande i ett vintrigt Stockholm.

Agneta Pleijels klassiska kärleksroman från 1997 återutges med ett nyskrivet förord av författaren.

Är kärleken möjlig? Kan en man någonsin förstå en kvinna? Det är själva grundfrågan i Agneta Pleijels nya, stort anlagda kärleksroman, som i tiden spänner över hela det förra seklet och i rummet över flera kontinenter. Den handlar om två unga polacker som vid första världskrigets utbrott far ut i världen tillsammans; den ene, Bron, för att studera de s.k. primitiva folken utanför Nya Guinea, den andre, barndomsvännen Stas, för att komma över sin fästmös självmord. I Melbourne möter Bron Ellie som blir hans hustru, medan Stas far tillbaka för att slåss för Polen. De två männens djupa och komplicerade vänskap ligger kvar som en klangbotten romanen igenom. De blir båda berömda, men var de lyckliga? Kanske blev Ellie Rose det, trots att hon varken blev advokat eller journalist som hon ville, och trots den sjukdom som skulle ta hennes liv? I romanen Lord Nevermore, vars titel också är Stas smeknamn på vännen Bron, har Agneta Pleijel i full skala gestaltat några av de frågor som gjorde hennes förra bok, En vinter i Stockholm, till en sådan framgång hos publiken.

Agneta Pleijel debutroman Vindspejare innehåller självbiografiskt stoff och är en berättelse om människor i fem generationer med rötter i Sverige och i holländska Ostindien.

En berättelse om Franz Wilhelm Junghuhns liv och sökande efter mening och kärlek. Junghuhn var tysk vetenskapsman i början av 1800-talet, ungefär jämnårig med Darwin, naturromantiker och panteist. Han var verksam på Java och Sumatra och skrev där i ett av sina verk om ett märkligt och grymt drama på en nattlig sandstrand med äggläggande sköldpaddor som huvudaktörer och offer. Filosofen Arthur Schopenhauer råkade läsa detta och använde det i ett av sina stora verk som bevis för en tes som helt stred mot upphovsmannens livssyn. Detta är den verkliga historien. Agneta Pleijel använder den som underlag till en roman där Junghuhns och Schopenhauers livsvägar korsas även utanför de vetenskapliga skrifterna. I bildningsromanens klassiska form berättar hon om ett liv och ett livsverk som missbrukas men också om ett liv som är fyllt av äventyr, kärlek och sökande efter svaren på de eviga frågorna: är världen ond eller god? Verkar kaos och ordning i universum?

Efter sin omtalade romandebut med Vindspejare (1987), återkom Agneta Pleijel två år senare med en annorlunda berättelse. I Hundstjärnan är formen knappare, tonfallet kärvare och perspektivet mörkare. Men vad de båda romanerna har gemensamt är människoskildringens helt betvingande lyskraft. Hundstjärnan är en modern saga om människor prisgivna åt en flödande och bisarr kraft, kärleken. Med humor och poetisk styrka skildras en mycket ung människas försök att värja sig mot kärleken och mot de vuxnas kaotiska värld.

En kvinna, övergiven av sin älskade, skriver i hundra dagar. Minnen från en uppväxt blandas med ögonblicksbilder från ett vintrigt Stockholm och med den starka smärtan i uppbrottet. Starkt belysta fragment, som från en sönderslagen spegel, skapar ett egenartat ljus i skildringen av en oväntad kärlek.

Detta är Agneta Pleijels andra diktsamling. Hennes första, Änglar, dvärgar utkom 1981 och möttes av ett starkt gensvar från både publik och kritik. "Till det originella hos denna skaldinna hör gåvan att förbinda en stark intellektuell medvetenhet med en nästan barnsligt storögd fantasi" skrev Bengt Holmqvist i DN.

En roman om kärlek och vetenskap, kvinnor och läkare, förnuft och vantro. Drottningens chirurg bygger på historisk grund. Huvudpersonen Herman Schützer, son till den invandrade tyske fältskären Salomon Schützer, var verksam som förlossningsläkare i Stockholm i slutet av 1700-talet. Han var en stark anhängare till vetenskapens framåtskridande och ville i tidens skarpa strid mellan medicinare och kirurger sätta sitt märke. Han anlitades av hovet och förlöste drottning Lovisa Ulrikas son, som sedermera skulle bli Gustaf III.I Agneta Pleijels roman skildrar hon en man som drivs av vetenskaplig framåtanda men även av sin stora fåfänga. Herman Schützer är ingen helt lycklig man, hans betydligt yngre hustru som gifts bort med honom, har sitt hjärta någon annanstans. Hans läkargärning är dessutom ständigt ifrågasatt, inte minst av drottningens gunstlingar.Agneta Pleijel har skrivit en liten tät roman på ett musikaliskt språk med stark tidsdoft, och som i sin närgångna skildring av tiden, miljön och människorna påminner till en del om P O Enquists Livläkarens besök. Detta är första delen av tre i en serie romaner med motiv och porträtt ur Agneta Pleijels släkthistoria.

”Och stunden på trappan är ett av de ögonblick som brändes in i mig och blev kvar. Man har bilder av det slaget som stannar kvar. De hänger inte alltid ihop men de finns, och är i själva verket livet: en kortlek som man bläddrar i, skimrande bilder av ögonblick. Varför just de blir kvar vet man inte, men det är nog vad man själv är. Bilder från ögonblick som blir kvar när allt annat är glömt."

Agneta Pleijel skriver om en för henne avgörande plats på jorden: mormors och morfars hus vid Mälaren, där hon tillbringade sin barndoms somrar. Utifrån minnen vävs en tråd av litterära teman, existentiella frågor, poesi och språk som känns igen från Pleijels författarskap. Texterna i boken är skrivna mellan 2010 och 2026.

År 2025 firar vi 250 år av judiskt liv i Sverige. Antologin Davids stjärnor är en uppföljare till Jude i Sverige. De båda är förbundna i såväl inriktning som utseende. I Jude i Sverige skrev en rad svenska judar om sin erfarenhet av att leva som jude i Sverige. Den judiska närvaron i Sverige förde med sig en levande judisk kultur vars inflytande trängde långt utanför den lilla judiska minoriteten. Till Davids stjärnor bad vi svenska författare som levt utanför denna minoritet att reflektera kring någon aspekt av den judiska kulturen. Infallsvinkeln lämnades i stort sett öppen: det kan vara en judisk vän, en författare, en kompositör, en poet eller konstnär. I all enkelhet någon eller något som fört en i kontakt med den judiska kulturen, traditionen eller tänkandet. Bidragen är både olika och personliga. Samtliga vittnar om en levande relation till det judiska kulturen och dess avtryck i författarnas liv.  

Medverkande är: Anders Carlberg, Ingrid Elam, Aris Fioretos, Cecilia Hansson, Bengt Jangfeldt, Maria Modig, Anders Olsson, Daniel Pedersen, Agneta Pleijel, Anders Rydell, Hans Ruin, Astrid Seeberger, Steve Sem-Sandberg, Per Svensson, Björn Wiman och Ebba Witt-Brattström.