De som köpt den här boken har ofta också köpt Passageraren ; Stella Maris av Cormac McCarthy (kartonnage).
Köp båda 2 för 505 krHej Risto! Din debutroman En dag, Jennifer, släpps äntligen. Du har fått världskontrakt med förlaget HarperCollins - hur gick det till?
Risto: Kort sagt så skrev jag mitt manus hemma i Sollentuna och när det var klart så fick jag en agent i London och hon lyckades ganska snabbt att få kontrakt med HarperCollins Canada, och medan jag jobbade vidare med manuset med deras redaktör så gjorde vi avtal om världsrättigheterna. Och nu är jag här med ett världskontrakt!
Idén till boken kom delvis efter att du sett sin favoritfilm Tillbaka till framtiden för 10e (?) gången. Hur formades handlingen?
Risto: Jag hade från början fyra tankar som tillsammans blev till handlingen. Den första var idén om hur man skulle kunna fejka en tidsresa. Den andra var filmen Tillbaka till framtiden, som jag sett säkert tjugo gånger (den är den enda film där jag har sett alla dvd-extras inklusive alla kommentarsspår). Den tredje är en stängd biograf, med alla möjligheter som det innebär. Och så förstås Jennifer - det som egentligen driver Peter att ta steget att åka tillbaka. Tillsammans tog tankarna form och blev till En dag, Jennifer. Och på det viset tog jag en frustrerad man tillbaka till sin ungdom, för att se sin favoritfilm, och rusta upp en biograf som också hade varit hans passion då ... för att hitta kärleken.
Du är uppväxt i Finland men bor i Stockholm sedan 20 år. Finns det några likheter mellan dig och din huvudperson Peter?
Risto: Visst finns det det. Eftersom mycket av boken berättar om Peters uppväxt så finns det saker där som jag har själv gått genom, som till exempel skoldansen, vilket är en stor sak för honom. Huvudpersonen Peter är i medelåldern och har en livskris där han känner att livet bara passerar utan att han tycker att han uträttar något, något som jag själv och jag tror många andra kan relatera till. Att boken äger rum i Finland var viktigt i min process för då plötsligt trillade bitarna på plats, men annars tror jag att storyn är ganska universell.
Vad vill du att man ska känna när man har läst din bok?
Risto: Anledningen att jag skrev den var att jag själv ville läsa en bok som skulle ge mig hopp om framtiden. Jag är säker på att En dag Jennifer får läsaren att småle, skratta och mysa och jag hoppas att läsarna också känner att de vill GÖRA nåt när de lägger ner boken. Trots att Peter vill åka tillbaka i tiden så förstår han själv två saker: 1. man kan inte bara vänta på att ödet ska verka, utan man måste jobba på det själv och 2. att tidsresenärer oftast vill komma tillbaka till en bättre framtid. Och att det kan vi skapa tillsammans med vänner och familj.