I skuggan av det annalkande världskriget, utkom Thorsten Jonssons Som det brukar vara (1939). Därmed hade också Sverige fått sin första modernistiska novellsamling. Till stilen var det i första hand Faulkner och Hemingway som inspirerade, till innehåll och språk, inte sällan det hemtama Norrland. Som det brukar vara är elva berättelser om hur det moderna Sverige växer fram och om kampen mellan både stad och land, ung och gammal, rikssvenska och dialekt. Så sedd är novellsamlingen också en resa mellan livsformer, både geografiskt och språkligt, från centrum till periferi, och igen tillbaka. De båda kulturerna hänger organiskt ihop, och misstror varandra ännu bara måttligt. Balansvågen väger tämligen jämt. Att påstå att Thorsten Jonsson är en av våra största författare är ingen lögn, att han är den störste novellisten en sanning. Att Som det brukar vara nu återutges måste därför betraktas som en efterlängtad kulturgärning. Med efterord - "Modernism i novellens form" - av Gunnar Balgård.
Det finns 1 recension av Som det brukar vara. Har du också läst boken? Om du har köpt den på Bokus.com vill vi gärna höra vad du tyckte om den!
Sätt ditt betyg »
En av svensk litteraturs allra bästa novellsamlingar....
En av svensk litteraturs allra bästa novellsamlingar. Ett stilistiskt mästerverk och en del av modernismens genombrott i Sverige. Dessutom fina skildringar av Umeåtrakten på 30-talet.