På ett tunnelbanetåg i Toronto står två bröder och skriker på varandra. Plötsligt blir de medvetna om att de har blivit objekt för sina medpassagerares nyfikenhet – deras bruna kroppar skorrar mot det språk som kommer ur deras munnar.
Khashayar Naderehvandis avhandling i litterär gestaltning, Vem vittnar för vittnet?, springer ur scenen på tunnelbanan. Med hjälp av såväl poesi som kritisk reflektion, prosa som dramatik, undersöker Naderehvandi den intimitetens omöjlighet som uppstår mellan bröderna, eftersom svenskan de försöker nå varandra på alltid redan är en översättning av det språk som för dem är intimitetens språk, nämligen persiskan.
Hur kan två bröder säga ”jag älskar dig” till varandra på ett språk som har förvrängt deras föreställningsförmåga, minnen och syn på sina egna kroppar och som ändå är det enda språk de har? Vem vittnar för vittnet utgår från den förmåga till dekolonisering som finns inneboende i ett skönlitterärt och poetiskt skrivande och försöker vränga sig ut ur det kommunikativa språkets begränsningar. Genom att använda skönlitteratur för att svara på kritiskt formulerade frågor omvandlas rapporten om händelsen på tunnelbanan till ett vittnesmål – ett vittnesmål som till skillnad från rapporten kräver att åhöraren förändrar sin förståelsehorisont.
Khashayar Naderehvandi är författare och poet. Han debuterade 2011 med diktsamlingen Om månen alls syntes (Norstedts) och hans senaste bok, Allting glittrar och ingenting tar slut, kom 2016. Detta är hans doktorsavhandling i ämnet litterär gestaltning vid HDK-Valand, Göteborgs universitet.
