Nathacha Appanah – författare

Det är inte bara sorgen och ensamheten som ansätter Tara efter makens död. Inom henne stiger någonting upp och mullrar som en våg. Det är en historia som hon trodde var kvävd som kommer till liv igen, det är hon som hon var, förut, som dyker upp igen. 

En flicka med ett annat namn, som älskade att skratta och dansa, som trodde på den eviga barndomen ända tills hemlandets demoner hann ifatt henne. 

Genom Taras öde erbjuder Nathacha Appanah oss att djupdyka in i en sensuell och oförsonlig värld där man måste pressa sig till det yttersta för att bevara sin integritet. 

Nathacha Appanah, född 1973 på Mauritius, är sedan tjugofem år bosatt i Frankrike. Hon debuterade som författare 2003. Förlaget har tidigare gett ut Den siste brodern, Våldets vändkrets och Himlen över taket. 

Översättning: Maria Björkman  

Nathacha Appanah inleder sin magnifika familjeberättelse med en bild av en flock starar som följer samma flyttväg varje år. Denna migrationsrutt som öppnades 1834 och fortsatte fram till 1920 använde författarens förfäder, när de 1872 lämnade en by i Indien  för att nå Mauritius.

Detta är början på en fantastisk resa i minnet som lyfter fram de indiska kontrakts- arbetarnas kollektiva historia och den intima historien om Nathacha Appanahs familj.  Dessa daglönare kom för att ersätta de svarta slavarna, och tilldelades vid ankomsten till Port-Louis ett nummer, vilket var det första tecknet på en fruktansvärd avhumanisering.

Men bokens hjärtpunkt är författarens kärleksfulla hyllning till sin farfar, hans skönhet och mod, han som likt sin egen far arbetade på sockerrörsfälten, respekterade hinduisk tradition, men framför allt kände sig som mauritier.

Nathacha Appanahs storhet ligger i hennes på en gång direkta och respektfulla sätt att berätta om sina förfäder men också om sina föräldrar och sin egen barndom, som om minnet bleknade från generation till generation och att det var författarens ansvar att rädda det, försvara det.

Nathacha Appanah, född 1973 på Mauritius, är sedan tjugofem år bosatt i Frankrike. Förlaget har tidigare gett ut romanerna Den siste brodern, Våldets vändkrets, Himlen över taket och Ingenting tillhör dig.

»I tjugo år har författaren Nathacha Appanah arbetat på sin familjs historia, som nu resulterat i denna finstämda och vackra hyllning till tidigare generationer. (...) Det urblekta minnet är en poetisk och tänkvärd bok som också innehåller svartvita foton. Översättningen är mycket fin.» BTJ

Marie, a nurse on the island of Mayotte, adopts an abandoned baby and names him Moïse, raising him as a French boy. As he grows up, Moïse struggles with his status as an "outsider" and to understand why he was abandoned as a baby. When Marie dies, he is left alone, plunged into uncertainty and turmoil, ending up in the largest and most infamous slum on Mayotte, nicknamed "Gaza".Narrated by five different characters, Tropic of Violence is an exploration of lost youth on the French island of Mayotte in the Indian Ocean. Shining a powerful light on problems of violence, immigration, identity, deprivation and isolation on this island that became a French département in 2011, it is a remarkable, unsettling new novel that draws on the author''s own observations from her time on Mayotte.

Once upon a time there was a boy whose mother called him "Wolf"She thought this name would bring him strength, luck, natural authority, but how could she know that this boy would grow up to be the gentlest and strangest of sons and that he would end up captured like a wild animalThere he is now, in the back of a police van, as we turn the pageIt all begins with a crash.One night, seventeen-year-old Wolf steals his mother''s car and drives six hundred kilometres in search of his sister, who left home ten years ago. Unlicensed and on edge, he veers onto the wrong side of the road and causes an accident. He is arrested, imprisoned, and leaves his mother and sister to pick up the pieces.What follows is an unflinching account of the events that lead to this moment, told through the alternating perspectives of Wolf''s mother, sister and various other voices. In this raw and poignant novel, Nathacha Appanah reveals how trauma shapes generations and the wounds it leaves behind. The Sky Above the Roof is both a portrait of a fractured family and a poetic exploration of the ways we break apart and rebuildTranslated from the French by Geoffrey Strachan

"A novel of exceptional emotional force" John Self, Guardian***A Financial Times Fiction in Translation Book of the Year 2023***It''s not only grief and loneliness that have tormented Tara since her husband''s death. In her, something rises and crests like a wave. As she sits in squalor in a house that once knew love, she hears the deafening cry of a past she thought was stifled and the resurgence of the person she had been before. A girl with another name, who loved to laugh and dance, who believed in the innocence of childhood until she was overtaken by her country''s demons. With her characteristic lyricism and precision, Nathacha Appanah offers us total immersion into a world of lost futures and hidden pasts, in which the implacable hand of fate can only be resisted at a price.Translated from the French by Jeffrey Zuckerman

In The Last Brother by Nathacha Appanah, 1944 is coming to a close and nine-year-old Raj is unaware of the war devastating the rest of the world. He lives in Mauritius, a remote island in the Indian Ocean, where survival is a daily struggle for his family. When a brutal beating lands Raj in the hospital of the prison camp where his father is a guard, he meets a mysterious boy his own age. David is a refugee, one of a group of Jewish exiles whose harrowing journey took them from Nazi occupied Europe to Palestine, where they were refused entry and sent on to indefinite detainment in Mauritius. A massive storm on the island leads to a breach of security at the camp, and David escapes, with Raj''s help. After a few days spent hiding from Raj''s cruel father, the two young boys flee into the forest. Danger, hunger, and malaria turn what at first seems like an adventure to Raj into an increasingly desperate mission. This unforgettable and deeply moving novel sheds light on a fascinating and unexplored corner of World War II history, and establishes Nathacha Appanah as a significant international voice.

A propulsive, kaleidoscopic novel about a fractured family and the persistence of hopeIt all begins with a crash. One night, seventeen-year-old Wolf steals his mother’s car and drives six hundred kilometers in search of his sister, who left home ten years ago. Unlicensed and on edge, he veers onto the wrong side of the road and causes an accident. He is arrested and incarcerated, forcing his mother and sister to reconnect and pick up the pieces in order to fight for his release. What follows is a lyrical, precise, and unflinching account of the events that lead to this moment, told through the alternating perspectives of Wolf’s mother, sister, and grandfather, as well as the doctor who was present at Wolf’s birth. With each chapter, new versions of the story and views of reality unfold, and they fit together like puzzle pieces: in an uncertain order at first, and then slowly falling neatly into place as the pages turn. As details about the characters’ lives and the disconnections in their relationships are revealed, the story becomes even more propulsive, even more compelling. In this raw and poignant novel, Nathacha Appanah considers how trauma shapes generations and the wounds it leaves behind. The Sky above the Roof is both a portrait of a fractured family and a poetic exploration of the ways we break apart and rebuild.

In the remote forests of Mauritius, young Raj is almost oblivious of the Second World War raging beyond his tiny exotic island. With only his mother for company while his father works as a prison guard, solitary ever since his brothers died years ago, Raj thinks only of making friends.One day, the far-away world comes to Mauritius, and Raj meets David, a Jew exiled from his home in Europe and imprisoned in the camp where Raj''s father works. David becomes the friend that he has always longed for, a brother to replace those he has lost. Raj knows that he must help David to escape. As they flee through sub-tropical landscapes and devastating storms, the boys battle hunger and malaria - and forge a friendship only death can destroy. The Last Brother is a powerful, poetic novel that sheds new light on a little-explored aspect of 20th-century history.

På den tropiska franska ön Mayotte i Indiska oceanen lever Moïse, en ung pojke med ett svart och ett grönt öga. Efter att vid födseln ha övergivits av sin mor som ser det gröna öget som ett tecken på att hennes son är besatt av djinner, och därmed olycksbringande, tar sjuksköterskan Marie hand om honom. När Moïse är fjorton år dör Marie i en olycka och Moïse blir lämnad ensam att möte kåkstadens växande fattigdom, laglöshet och våld. Våldets vändkrets har väckt stor uppmärksamhet i Frankrike och blivit mångfaldigt prisbelönad.

Nathacha Appanah föddes 1973 i Mahébourg på Mauritius, där hon efter litteraturstudier arbetade som journalist innan hon 1998 flyttade till Frankrike. Hon debuterade som författare 2003. 

»En flerskiktad och djupt fascinerande text» Sydsvenskan

»Språket i 'Våldets vändkrets' är levande, fullt av helgjutna metaforer. Den är lättläst men har många lager.  Svenska Dagbladet

»Romanen formar sig till en oerhört stark berättelse om en utsatt pojkes längtan efter tillhörighet och kamp för överlevnad på samhällets botten.» Vi Läser

»Våldets vändkrets är en av de romaner som skakat om mest i den här läsarens tankesfär»Arbetarbladet

»Efter hand som jag läste Appanahs roman började platser på ett oroväcknade vis glida samman: Mayotte, Lampedusa, Sicilien kanske även Paris och Stockholm. Våldets vändkrets är vår.» Expressen

»Det är en levande skildring som skickligt växlar tempo mellan febrig undergångsstämning och mer eftertänksam reflektion kring existensens obesvarade frågor. Hon väver också in på ett naturligt, nästan omärkligt, sätt element från både kristen, biblisk tradition och från inhemsk mytologi. Nathacha Appanah bor sedan 20 år tillbaka i Frankrike, men har sina rötter på den närbelägna ön Mauritius. Den är mest känd för utrotningen av dronten, sina tidiga frimärken, några celebra litterära besök under 1800-talet Joseph Conrad, Mark Twain och att Nobelpristagaren Le Clézio har sina rötter här. Det är hög tid att också lägga Nathacha Appanahs namn på minnet.»Gefle Dagblad

»Författarens språk, väl förmedlat av översättaren Maria Björkman, är direkt och osminkat, glimtvis poetiskt. En drabbande berättelse om ungdomars utsatthet och våldets härjningar i flyktingkatastrofers spår.» BTJ-häftet

»en gripande, stundtals obehagligt realistisk, historia om överlevnad och undergång i just vår egen tumultuariska tid. Jag kommer i alla fall inte att glömma Moïse, gettobossen Bruce och Marie i första taget. Inte heller kommer jag att glömma varför de alla är uppspolade på just denna gudsförgätna plats i världen. Så blir det med riktig litteratur. Den äter sig in i läsarens undermedvetna, på gott och ont.»Bloggen Nydahls kustvandringar  

»Loups mamma och syster vet att han sover i fängelse, även om det rätta ordet ju är häkte, men vad spelar de rätta orden för roll när det sitter galler för fönstren, dörren är av metall och har en tittlucka och man hittar allt annat som bara finns innanför murarna.»

I sin roman Himlen över taket, utgiven i Frankrike 2019, skildrar Nathacha Appanah med stark inlevelse och ett såväl kraftfullt som poetiskt språk en utsatt familj och de traumatiska upplevelser som har lett till de tre huvudpersonernas handlingar. 

Nathacha Appanah, föddes 1973 på ön Mauritius där hon arbetade som journalist innan hon 1998 flyttade till Frankrike. Hon debuterade som författare 2003. Förlaget har tidigare gett ut Den siste brodern (2010) och Våldets vändkrets (2018).

»Appanahs prosa är sinnrik men ändå rakt på sak, kvaliteter som Maria Björkmans översättning tar väl tillvara.»Svenska Dagbladet

»En roman med många ingångar, både komplex och lättillgänglig, sorglig och hoppingivande. Unna er denna starka läsupplevelse!»Tidskriften Karavan

Författaren har en alldeles egen röst, som översättaren tar väl till vara. Barns utsatthet i familj och samhälle gestaltas drömskt och poetiskt men också våldsamt. Himlen över taket är en fascinerande bok som trots svärta inger hopp.»BTJ-häftet

»Jag är mycket svag för Nathacha Appanahs författarskap. (...) Man är inte oberörd en enda gång. Och när man läst färdigt känner man en tacksamhet över att litteraturen kan vara så här rik.»Bloggen Inre exil