Samanta Schweblin – författare

EN NY SAMLING BERÄTTELSER FRÅN EN AV VÅR TIDS FRÄMSTA NOVELLISTER

I sex förtätade noveller – var och en rik som en komprimerad roman – utforskar den argentinska författaren Samanta Schweblin det gåtfulla dunkel som döljer sig under vardagens välbekanta yta. Vad får en småbarnsmor att gå ner till sjön med stenar fastbundna runt midjan? Varför smyger två systrar sig in hos den alko­ holiserade poeten i grannskapet för att tvätta hennes hår? Och vem är det som ringer tysta, nattliga samtal till pappan vars tvååring förlorat rösten efter att ha svalt ett batteri?

"Novellerna i Det goda onda är starkt suggestiva och oroande. De tycks sväva som feberdrömmar, mellan hemmets trygga vardag och det undermedvetnas skarpa, oförutsägbara, visionära språng." Joyce Carol Oates, New York Times

"Schweblin är en mästare på gränser, konturer, antydningar. Samtidens mest briljanta novellförfattare ger oss här sin mest hemsökande, intensiva och provokativa bok." Valeria Luiselli, författare till De förlorade barnen: ett arkiv 

SAMANTA SCHWEBLIN är född i Buenos Aires och bor numera i Berlin. Hennes böcker är översatta till över fyrtio språk och hon är trefaldigt nominerad till International Booker Prize. På svenska finns sedan tidigare romanerna Räddningsavstånd och Kentukis samt novellsamlingen Sju tomma hus, som 2022 tilldelades det prestigefyllda amerikanska litteraturpriset National Book Awards för bästa översatta bok. Det goda onda gavs ut på spanska 2025.

ANNAKARIN THORBURN är översättare från spanska och författare. Hon har tidigare översatt författare som Valeria Luiselli, Pilar Quintana och Alejandro Zambra. 

"En av de mest hyllade spanskspråkiga författarna i sin generation." New York Times

"En mästerlig samling Schweblin är en arvtagare till David Lynch och Kafka, men hennes röst är helt och hållet hennes egen." Financial Times

"Samanta Schweblin förenar den intensiva drivkraft som kännetecknar all stor berättarkonst med precisa, om än kusliga, skildringar av mänskliga känslor som ofta saknar namn – dessa tvetydiga zoner av verklighet där vördnad, fruktan och begär blandas." Siri Hustvedt

VINNARE AV NATIONAL BOOK AWARDS 2022

"Detta är novellkonst på hög nivå som inte lämnar någon oberörd och som fortsätter att verka i en långt efter avslutad läsning." BTJ (Betyg: 5/5)

Sju tomma hus består av sju klaustrofobiska och lite skeva noveller om människor som är sökande och stundvis vilsna. I en berättelse tar sig en mor och hennes dotter in i främmande villor och korrigerar folks inredning, i en annan går en äldre man gång på gång för att hämta sin döde sons kläder från grannens trädgård, i en tredje försvinner två barn tillsammans med sina nakna farföräldrar. Samanta Schweblin har en förmåga att vagga in läsaren i en falsk trygghet, som med tiden övergår i något krypande och vagt oroande. Med Sju tomma hus presenteras här en av den latinamerikanska litteraturens allra främsta novellister.

Samanta Schweblin är född 1978 i Buenos Aires, Argentina, men bor sedan tio år tillbaka i Berlin. På svenska finns sedan tidigare hennes romaner Räddningsavstånd och Kentukis, men hon säger själv att hon i första hand ser sig som novellförfattare. Hon är översatt till närmare 40 språk och har tre gånger nominerats till det internationella Bookerpriset. Sju tomma hus tilldelades Riviera del Duero-priset för bästa spanskspråkiga novellsamling 2015 och National Book Awards för bästa översatta bok i USA 2022.

Annakarin Thorburn är översättare från spanska och har även undervisat i översättning vid Akademi Valand. Hon har tidigare översatt författare som Valeria Luiselli, Pilar Quintana och Alvaro Enrigue.

A blazing new story collection that will make you feel like the house is collapsing in on you, from the 3 time International Booker Prize finalist, "lead[ing] a vanguard of Latin American writers forging their own 21st-century canon." -O, the Oprah magazine The seven houses in these seven stories are strange. A person is missing, or a truth, or memory; some rooms are enticing, some unmoored, others empty. But in Samanta Schweblin's tense, visionary tales, something always creeps back inside: a ghost, a fight, trespassers, a list of things to do before you die, a child's first encounter with darkness or the fallibility of parents. In each story, twists and turns will unnerve and surprise: Schweblin never takes the expected path and instead digs under the skin, revealing surreal truths about our sense of home, of belonging, and of the fragility of our connections with others. This is a masterwork from one of our most brilliant modern writers.

Var är barnet? Hur långt bort? Hinner jag fram om hon plötsligt får för sig att hoppa i bassängen, om hon ramlar, om det kommer en bil?

Amanda ligger desorienterad och svag i en sjukhussäng. Något har hänt, något som inte fick hända. Bredvid sängen sitter David, väninnan Carlas lille son, och manar Amanda att berätta. Ett obestämt hot vilar över samtalet, och tiden håller på att rinna ut. Det är något med vattnet, det är något med den här platsen som gjort Amanda sjuk. David har också varit sjuk, och även om han tillfrisknat är han inte längre densamme. Vad skedde egentligen hos kvinnan i det gröna huset, hon som man går till när läkarna står handfallna? Och var är Amandas dotter? Amanda som ständigt räknar på räddningsavståndet, ständigt oroar sig för olyckor, har förlorat sitt barn ur sikte.

Räddningsavstånd är en tät och febrig mardröm, en psykologiskt laddad kortroman om faran mitt i vardagen, och om ett litet samhälle på den argentinska landsbygden som långsamt håller på att förgiftas.

De kallas kentukis de små hjulförsedda mjukis­djuren med kameror installerade i ögonen som sprider sig som en löpeld över ­världen. Om du äger en följs du ständigt av en främ­lings blick. Om du istället styr en har du full insyn i ­någon annans vardagsliv. Ingen kommunikation kan ske ­annat än genom leksakens rörelser, men för dem som har eller styr en kentuki tenderar livet att ­förändras: en småkriminell datanörd från Zagreb räddar ett människo­liv i Brasilien, i Peru blir en ensam kvinna ­indra­gen i en ung tyskas ­destruktiva kärleks­liv och i Guatemala får ett moderlöst barn för första gången uppleva snö, i Norge.

Den argentinska författaren Samanta Schweblins fascinerande episodroman Kentukis kastar ljus på de nya, korta avstånden mellan människor i vår globali­serade värld en värld där människor ständigt övervakas, men ändå tycks ensammare än någonsin. 

SAMANTA SCHWEBLIN (född 1978) är från Argen­tina men bor numera i Berlin. Med två romaner, tre novellsamlingar och fler­talet internationella priser och nomineringar är hon en av förgrundsfigurerna i den nya generation kvinnliga latin­amerikanska ­författare som nu erövrar världslitteraturen. I en intervju har hon sagt att idén till Kentukis kom till henne när hon slogs av hur liten plats de tekniska framsteg som förändrat männi­skors liv de senaste decennierna fått ta i litteraturen.

HANNA NORDENHÖK är författare, ­över­sättare och litteraturkritiker, med ett ­särskilt intresse för den latinamerikanska ­litteraturen. Hon har tidigare översatt bland annat ­Fernanda Melchor och Benjamín ­Labatut.

"Det här kan vara Schweblins mest omskakande bok hittills och den mest realistiska. Den dystopiska premissen är kusligt trovärdig."  New York Times

*

Ur Kentukis:

De var inga vanliga mjukisdjur, så mycket stod klart. Det stod flera ­visningsexemplar ­uppställda utanför sina boxar för att folk skulle kunna titta närmare på dem, om än så pass högt ­placerade att de knappt gick att nå. Alina sträckte sig ­efter en av boxarna. De var vita och med en oklanderlig design, som Svens iPhone- och iPad-boxar, fast större. De kostade 279 dollar styck, det var rätt mycket pengar. Mjukisdjuren var inte precis vackra, och ändå hade de en elegant air hon ännu inte ­kunde ­sätta fingret på. Vad var de ­egentligen för någonting? Hon satte ner väskan på golvet och böjde sig ner för att ta en ­ordentlig titt. Bilderna på boxarna ­uppvisade olika slags djur. Där fanns mullvadar, kaniner, kråkor, pandor, drakar och ugglor. Men det fanns inte två som var likadana, alla hade olika färger och texturer, och vissa kom med något individuellt ­attribut.