Varlam Sjalamov – författare

Första volymen av den store mästarens samlade verk i sju band

»I mina ögon är Sjalamov 1900-talets största författare. De skenbart enkla berättelserna når i själva verket Dostojevskijs höjder, så mycket finns förborgat i dem.« Svetlana Aleksijevitj

Författaren Varlam Sjalamov greps under den stora terrorn i Moskva 1937 och skickades till guldgruvorna och skogsavverkningarna i Kolyma, en av jordens kallaste och kargaste platser. Efter sjutton år i olika läger frigavs han och lovade sig själv att inte glömma. I dag betraktas hans verk som den sannskyldigaste skildringen av den sovjetiska lägervärlden.

Specialskrivet efterord av Sergej Lebedev. Översättning Ola Wallin.

Ur Sergej Lebedevs essä: »Kolyma är oupplösligt förbundet med hatets, avundens och girighetens uråldriga metall guldet. Sovjetmakten hade redan konfiskerat kyrkans rikedomar, öppnat kommissions­affärer för att sälja dem, men guldet som behövdes för att finansiera industrialiseringen, köpa utrustning, råvaror, teknologi guldet, hårdvalutan, rådde det fortfarande brist på. Därför bildades 1931 trusten Dalstroj, som lydde direkt under kommunistpartiets Centralkommitté och blev en NKVD-stat i staten.  Dalstroj växte snabbt till ett megaläger, lägrens läger. Med några sällsynta undantag hade inte ens sovjetmakten några myndigheter på trustens territorium, och all dokumentation var hemlig. Dalstroj bara växte och växte, lade nya områden under sig. I början var det stort som Sverige till ytan i slutet fem gånger större.  Den geografiska isoleringen, lägrets totala dominans över hela regionen gjorde Kolyma till den perfekta brottsplatsen, där det inte fanns några utomstående vittnen och endast den dödade kunde resa sig, återuppstå  och berätta.«

Kritikeröster

»Svärtan i Genom snön är som piskrapp på läsförmågan, den är obönhörlig och utan illusioner.« Kaj Schueler, Svenska Dagbladet

»Det är en ödets ironi att något av det vackraste som skrivits i Sovjet handlar om just strafflägren...« Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

»Utan Sjalamov hade vidden av Kolymas vita terror inte mätts upp. Han skriver som om allt sker för första gången.« Aris Fioretos, Dagens Nyheter

»I mina ögon är Sjalamov 1900-talets största författare.« Svetlana Aleksijevitj

»På Kolyma fanns det inga gaskamrar.« Varlam Sjalamov

Den 14 augusti 1937 anländer Varlam Sjalamov till Magadan med ett fraktskepp från Vladivostok, dömd till fem års läger för »kontrarevolutionär trotskistisk verksamhet«. Nio år senare, efter guldgruvan, skogsavverkningen och straffarbetet är han nära döden av utmattning och sjukdom, men en läkare räddar honom och ser till att han kan utbilda sig till sjukvårdare. I Vänstra stranden skildrar Sjalamov återuppståndelsen, återkomsten till språket, livet på sjukhuset för fångar i Debin, en bosättning 50 mil norr om Magadan. 

»Berättelser från Kolyma är ett försök att ställa och lösa några av tidens viktiga moraliska frågor, frågor som helt enkelt inte kan lösas utifrån något annat material. Frågan om mötet mellan människan och världen, människans kamp mot statsmaskineriet, den här kampens sanning, kampen för existensen, inuti sig själv -- och utanför. Är det möjligt att aktivt påverka sitt eget öde som mals ned av statsmaskineriets kugghjul, av ondskans kugghjul? Hoppets illusion och tyngd. Möjligheten att stödja sig på andra krafter än hoppet.« Varlam Sjalamov, »Om prosan«

KRITIKERRÖSTER

»...helt i paritet med författare som Primo Levi och Imre Kertész.« Kal Schueler, Svenska Dagbladet

»Detta är märglitteratur, prosa som får skelettet att skallra i dig när du läser.« Andrea Lundgren, GöteborgsPosten

»I Genom snön skrev Sjalamov om sin tid i gruvan. Korta stycken, vassa fragment likt stenflisor. Svälten, arbetet, förnedringen gick att uthärda men inte den förlamande kylan i den tomma bleka syrenfärgade polarnatten med det egendomliga sollösa ljuset.  Om Sjalamov inte fått utbilda sig till sjukvårdare och sluppit gruvan hade han nog inte överlevt. Och om tiden i gruvan är en som extremt grym Beckett-pjäs är andra delen, Vänstra stranden, om sjukhuset en extremt illusionslös Tjechov-novell. De lakoniska berättelserna om alla dessa patienter, skötare, läkare, angivare, kockar, vakter, snickare, chaufförer har precis som hos Tjechov ingen knorr, ingen sensmoral, inget budskap, ingen tillrättalagd dramaturgi.« Maria Edström, Expressen

»Vittneskildring är att säga alldeles för lite om denna volym svindlande berättelser om livet i arbetslägrens Kolyma. Den legendariske ryske författaren skriver kargt, vackert och egobefriat om det han kallade hoppets illusion och tyngd. En kultur- och översättargärning som heter duga.« Aris Fioretos, Dagens Nyheter

»I mina ögon är Sjalamov 1900-talets största författare. De skenbart enkla berättelserna når i själva verket Dostojevskijs höjder, så mycket finns förborgat i dem.« Svetlana Aleksijevitj

Författaren Varlam Sjalamov greps under den stora terrorn i Moskva 1937 och skickades till guldgruvorna och skogsavverkningarna i Kolyma, en av jordens kallaste och kargaste platser. Efter sjutton år i olika läger frigavs han och lovade sig själv att inte glömma. I dag betraktas hans verk som den sannskyldigaste skildringen av den sovjetiska lägervärlden.

Varlam Salamov, rysk författare och poet (1907–82). Greps första gången 1929, andra gången 1937, skickades till arbetslägren som fått namn efter floden Kolyma i nordöstra Sibirien. Återvände efter Stalins död och fick småningom tillstånd att bosätta sig i Moskva, där han blev verksam som journalist och författare. Allvarligt sjuk, blind och mentalt nedbruten avled han inlåst på en psykiatrisk klinik 1982.

Specialskrivet efterord av Sergej Lebedev. Översättning Ola Wallin.

Ur Sergej Lebedevs essä: »Kolyma är oupplösligt förbundet med hatets, avundens och girighetens uråldriga metall guldet. Sovjetmakten hade redan konfiskerat kyrkans rikedomar, öppnat kommissions­affärer för att sälja dem, men guldet som behövdes för att finansiera industrialiseringen, köpa utrustning, råvaror, teknologi guldet, hårdvalutan, rådde det fortfarande brist på. Därför bildades 1931 trusten Dalstroj, som lydde direkt under kommunistpartiets Centralkommitté och blev en NKVD-stat i staten.  Dalstroj växte snabbt till ett megaläger, lägrens läger. Med några sällsynta undantag hade inte ens sovjetmakten några myndigheter på trustens territorium, och all dokumentation var hemlig. Dalstroj bara växte och växte, lade nya områden under sig. I början var det stort som Sverige till ytan i slutet fem gånger större.  Den geografiska isoleringen, lägrets totala dominans över hela regionen gjorde Kolyma till den perfekta brottsplatsen, där det inte fanns några utomstående vittnen och endast den dödade kunde resa sig, återuppstå  och berätta.«

Kritikeröster

»Svärtan i Genom snön är som piskrapp på läsförmågan, den är obönhörlig och utan illusioner.« Kaj Schueler, Svenska Dagbladet

»Det är en ödets ironi att något av det vackraste som skrivits i Sovjet handlar om just strafflägren...« Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

»Utan Sjalamov hade vidden av Kolymas vita terror inte mätts upp. Han skriver som om allt sker för första gången.« Aris Fioretos, Dagens Nyheter

»I mina ögon är Sjalamov 1900-talets största författare. De skenbart enkla berättelserna når i själva verket Dostojevskijs höjder, så mycket finns förborgat i dem.« Svetlana Aleksijevitj 

Författaren Varlam Sjalamov greps under den stora terrorn i Moskva 1937 och skickades till guldgruvorna och skogsavverkningarna i Kolyma, en av jordens kallaste och kargaste platser. Efter sjutton år i olika läger frigavs han och lovade sig själv att inte glömma. I dag betraktas hans verk som den sannskyldigaste skildringen av den sovjetiska lägervärlden.

Översättning Ola Wallin.

Ur Sergej Lebedevs essä: »Kolyma är oupplösligt förbundet med hatets, avundens och girighetens uråldriga metall guldet. Sovjetmakten hade redan konfiskerat kyrkans rikedomar, öppnat kommissions­affärer för att sälja dem, men guldet som behövdes för att finansiera industrialiseringen, köpa utrustning, råvaror, teknologi guldet, hårdvalutan, rådde det fortfarande brist på. Därför bildades 1931 trusten Dalstroj, som lydde direkt under kommunistpartiets Centralkommitté och blev en NKVD-stat i staten.  Dalstroj växte snabbt till ett megaläger, lägrens läger. Med några sällsynta undantag hade inte ens sovjetmakten några myndigheter på trustens territorium, och all dokumentation var hemlig. Dalstroj bara växte och växte, lade nya områden under sig. I början var det stort som Sverige till ytan i slutet fem gånger större.  Den geografiska isoleringen, lägrets totala dominans över hela regionen gjorde Kolyma till den perfekta brottsplatsen, där det inte fanns några utomstående vittnen och endast den dödade kunde resa sig, återuppstå  och berätta.«

Kritikeröster

»Svärtan i Genom snön är som piskrapp på läsförmågan, den är obönhörlig och utan illusioner.« Kaj Schueler, Svenska Dagbladet

»Det är en ödets ironi att något av det vackraste som skrivits i Sovjet handlar om just strafflägren...« Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

»Utan Sjalamov hade vidden av Kolymas vita terror inte mätts upp. Han skriver som om allt sker för första gången.« Aris Fioretos, Dagens Nyheter

INNEHÅLL

Genom snön 

På anstånd

På natten 

Timmermännen

Enskilt beting 

Paketet 

Regnet

Kant

Torrproviant 

Injektorn 

Aposteln Paulus 

Bären 

Tiken Tamara 

Cherry Brandy 

Barnteckningarna 

Kondenserad mjölk 

Bröd 

Ormtjusaren 

Tatarmullan och friska luften 

Första döden

Tant Polja 

Slipsen 

Gyllene tajga 

Vaska Denisov, svintjuven 

Serafim 

Ledig dag 

Domino

Herkules 

Chockterapi 

Dvärgtallen 

Röda korset 

Juristernas sammansvärjning 

Tyfuskarantän 

Appendix

Vad jag såg och lärde mig i lägret