Tintins äventyr, retroutgåvan – serie

Tintin och Milou upptäcker märkliga burkar som ska innehålla krabba, men det visar sig vara opium som smugglas! Jakten på opiumligan tar våra vänner ända till Saharas öken och Marocko. Under resans gång möter Tintin en försupen sjökapten som med tiden blir hans bäste vän: den koleriske och whiskytörstande kapten Archibald Haddock. En annan ny bekantskap i detta album är styrman Allan Thompson, en råbarkad och farlig typ, som senare återkommer vid Rastapopoulos sida.

Originalversionen av Krabban med guldklorna började publiceras som följetong i Le Soir 1940 och gavs ut i album 1941. Gemensamt för originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. 

När det var dags för Hergé att påbörja det tredje Tintin-äventyret fick han äntligen rita vad han länge önskat och lät Tintin och Milou resa till Amerika. Reportageresan tar Tintin till Chicago där han bekämpar amerikanska gangsters och deras ledare Al Capone. Detta är f.ö. det enda Tintin-album där en verklig person dyker upp i handlingen, men så var gangsterkungen Capone vid denna tid minst lika mycket myt som människa.

Handlingen rusar fram i en väldig fart, och Tintin hinner både slåss mot gangsters i Chicago, besöka vilda västern och bli tillfångatagen av såväl cowboys som indianer innan äventyret är över. Den svartvita originalversionen publicerades först som följetong i tidningen Le Petit Vingtième innan Tintin i Amerika gavs ut i albumformat första gången 1932.

Tintin kommer en kallhamrad falskmyntarliga på spåren, vilket efter en vild jakt för Tintin och Milou till Skottland och den mytomspunna svarta ön utanför Kiltoch, där det går rykten om ett ohyggligt odjur i slottsruinen.

Den svarta ön är det enda Tintinäventyr som Hergé tecknade om helt två gånger; först från svartvitt till färg, och nästa gång för att färgversionen från 1943 kändes omodern då ett engelskt förlag skulle ge ut boken på 1960-talet. Det är denna senare färgversion som svenska läsare är mest bekanta med, vilket gör denna retroutgåva extra intressant för fansen.

De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga kommer nu att ges ut i svensk översättning i ett utförande snarlikt det ursprungliga.

Den svartvita originalversionen av Tintin i Kongo tecknades 1930-31 och ges nu ut på svenska för första gången. Efter Tintins första äventyr bland bolsjevikerna i Sovjet bestämde utgivaren att Tintins nästa reportageresa skulle gå till den belgiska kolonin Kongo. Motvilligt gick Hergé med på att teckna detta äventyr, som är en ren fantasiprodukt. Tintins upplevelser i Kongo säger därför mer om kolonialtidens europeiska fördomar om "den mörka kontinenten", än om verkliga förhållanden i landet vid den tiden. 

Den bild av Afrika som Hergé förmedlar i Tintin i Kongo är alltså varken realistisk eller rättvis, vare sig det gäller skildringen av invånarna eller av djur och natur. Ändå förtjänar äventyret  att läsas för sin plats i Tintinseriens utveckling, och som ett historiskt dokument från en tid då nästan hela den afrikanska kontinenten lydde under europeiska kolonialmakter.