Tintins äventyr, retroutgåvan - Böcker

Tintin och Milou upptäcker märkliga burkar som ska innehålla krabba, men det visar sig vara opium som smugglas! Jakten på opiumligan tar våra vänner ända till Saharas öken och Marocko. Under resans gång möter Tintin en försupen sjökapten som med tiden blir hans bäste vän: den koleriske och whiskytörstande kapten Archibald Haddock. En annan ny bekantskap i detta album är styrman Allan Thompson, en råbarkad och farlig typ, som senare återkommer vid Rastapopoulos sida.

Originalversionen av Krabban med guldklorna började publiceras som följetong i Le Soir 1940 och gavs ut i album 1941. Gemensamt för originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. 

När det var dags för Hergé att påbörja det tredje Tintin-äventyret fick han äntligen rita vad han länge önskat och lät Tintin och Milou resa till Amerika. Reportageresan tar Tintin till Chicago där han bekämpar amerikanska gangsters och deras ledare Al Capone. Detta är f.ö. det enda Tintin-album där en verklig person dyker upp i handlingen, men så var gangsterkungen Capone vid denna tid minst lika mycket myt som människa.

Handlingen rusar fram i en väldig fart, och Tintin hinner både slåss mot gangsters i Chicago, besöka vilda västern och bli tillfångatagen av såväl cowboys som indianer innan äventyret är över. Den svartvita originalversionen publicerades först som följetong i tidningen Le Petit Vingtième innan Tintin i Amerika gavs ut i albumformat första gången 1932.

Originalversionen av Kung Ottokars spira gavs ut som album ödesåret 1939. Det är det mest politiskt färgade av alla Tintinalbum och handlingen är starkt präglad av den oroliga tid det skapades i.

Det krigshetsande landet Bordurien, ett lätt förklätt Nazityskland, försöker annektera det fredliga grannlandet Syldavien med hjälp av en viss Müsstler, vars namn är en uppenbar kombination av Mussolini och Hitler. Tack vare Tintin kan maktövertagandet hejdas och konflikten får ett fredligt slut. Det är i detta äventyr som Tintin första gången träffar "Näktergalen från Milano", operasångerskan Bianca Castafiore.

Gemensamt för originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. 

Den svartvita originalversionen av Tintin i Kongo tecknades 1930-31 och ges nu ut på svenska för första gången. Efter Tintins första äventyr bland bolsjevikerna i Sovjet bestämde utgivaren att Tintins nästa reportageresa skulle gå till den belgiska kolonin Kongo. Motvilligt gick Hergé med på att teckna detta äventyr, som är en ren fantasiprodukt. Tintins upplevelser i Kongo säger därför mer om kolonialtidens europeiska fördomar om "den mörka kontinenten", än om verkliga förhållanden i landet vid den tiden. 

Den bild av Afrika som Hergé förmedlar i Tintin i Kongo är alltså varken realistisk eller rättvis, vare sig det gäller skildringen av invånarna eller av djur och natur. Ändå förtjänar äventyret  att läsas för sin plats i Tintinseriens utveckling, och som ett historiskt dokument från en tid då nästan hela den afrikanska kontinenten lydde under europeiska kolonialmakter.