I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.
Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till den mördade maffiabossen, Stefano som driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva. Båda flickorna känner sig i hemlighet dragna till Nino Sarratore utan att de avslöjar något för varandra och blir därmed varandras rivaler. Nino växer också upp i hyreskasernen och är son till järnvägsarbetaren och poeten Donato Sarratore som en gång förfört änkan Melina Cappuccio men övergett henne varpå hon försökt ta sitt liv. Nino är studiebegåvad, men utan mål i livet eftersom han hatar sin far. Nino kommer så småningom att spela en avgörande roll i båda flickornas liv.
Elena Ferrantes storslagna romanepos i fyra delar om Lila och Elena tar sin början när de båda kvinnorna hunnit bli sextiosex år och Lila försvunnit spårlöst. Lilas son Rino tror att hans mor gömmer sig hos Elena, som nu är bosatt i Norditalien och en etablerad akademiker, men Elena och Lila har inte haft kontakt med varandra på ett tag. I ett slags desperat försök att nå Lila, börjar Elena skriva romanen om deras gemensamma uppväxt och liv, för att på så sätt rädda Lila undan glömskan och i hopp om att få möta henne igen.
Jag tror alla vi tjejer har haft en sådan där väninna som väckte både beundran och rädsla. Att Neapel på femtiotalet kan vara så lik min barndom i Sverige. Litteraturen kan vara magisk
Justine13
5/5
Min fantastiska väninna
Tv-serien var fängslande, men nu är det boken som står i centrum - som jag fokuserar på. Eliminerar allt annat och positionerar mig i fåtöljens svarta skinnsäte. Min fantastiska väninna
av Elena Ferrante. Personförteckningen är omfattande men samtidigt skapar det kanske ett beroende, man lär känna personerna och vill läsa mer - veta mer.
Ett magnetiskt tvång fångar författaren mig i och uttrycker sånt man inte visste om, (han dog två gånger). Först drunknade han i Stilla havet sedan blev han uppäten av hajar. Jag trodde att boken endast var skriven för andra väninnor. Fast jag bara är i början av boken bildar jag mig en uppfattning, har tv-serien med det att göra. Att jag känner igen mig.
Handlingen då, jodå, Elena, ser tillbaka på sin barndom med Lila. Lila är försvunnen, och medan Elena, nu sextio år, låter sina minnena florera, så är det inte bara minnen från barndomen, utan också av den naturen som de flesta kan ha nytta av. Med hög densitet berättar hon om sin relation med Lila och mycket annat. Men, precis som med tavlan, vill man veta vem som gjort den, hur har konstnären tänkt, så vill man också veta vem som har skrivit, eller blir det mera fritt under pseudonymen?
Det kan inte vara lätt att välja ut vilka delar de skall ha med i en tv-serie, som i: Min fantastiska väninna. Boken som är allvarlig, rolig, fantasifull och rak, med den mystiska Lila som är Elenas (berättarens) bästa väninna, med en storebror som kallas Rino, som även Lila son kommer att heta. (Rhino på engelska är en förkortning av flodhäst och utrotningshotad.)
En annan tv-serie jag gillade mycket var: Jag, Claudius (baserad på romanen av Robert Graves), som gick på sjuttiotalet med den beryktade slingrande ormen som startade varje avsnitt. Nu skall jag läsa boken och se vad jag missat. Att minnas tillbaka. Det är roligt, faktiskt. Det får mig att tänka tillbaka på min egen uppväxt. Och har ingen prisat henne förut, prisar jag henne nu. Översättaren: Johanna Hedenberg, för översättningen känns naturlig och svensk. Och jag förstår deras situation - familjens frustration över pengarna, men ändå är det svårt att inte känna sympati för Lila. Blir fascinerad av Lila. Mager, tunn och bräcklig, men ändå så tålig härdar hon ut. Lila är en röd tråd, en livlina till verkligheten. Underförstått förstår man att både Solaras och Stefanos har något skumt i sina familjer, vilket yttrar sig i rikedom och fina bilar. Som i låten med Uno Svenningsson: Under ytan. Ferrante får det vanliga - alldagliga att bli spännande läsning.
Xxx
5/5
Mer än en bok
Min fantastiska vännina är så mycket mer än en bok, det är en förtrollad bit av fantastisk litteratur.
Jag trodde aldrig att en bok skulle ha sådan inverkan på lilla mig. I min åsikt är min fantastiska väninna mer än bara en bok, författaren leker med ord och meningar som det vore en barnlek, behärskningen av språket får dig att känna dig som en bikaraktär i den skära boken. Det är svårt att undfly Elenas desperata vilja att framstå som Lila. Ständigt konkurrerar Elena med Lila som skall tyckas vara Elenas bästavän, inte nog med Lilas skönhet så är hon den intelligentaste personen som tycks förefalla i boken.
Det skapas ett ömsesidigt beroende mellan flickorna som bara har varandra i kampen mot överlevnad. Jag anser att boken bör läsas av flera, inte bara vuxna utan ungdomar inkluderade, jag är 16 år gammal och att läsa denna boken var mitt livs bästa njutning! Jag tror dessutom att många ungdomar kan relatera till problemen som Elena befattar sig att ha.
Jasmine B
5/5
En fantastisk historia om två vaninnor i vår tid
Den första boken följdes av snabb läsning av den andra och tredje nu längtar jag efter fortsättningen i den fjärde boken och hoppas att den ska följas av fler.
Margita J
5/5
Realism
Mycket bra. Beskriver dels en utsatt socioekonomisk struktur. Men också hur synen på flickor kontra pojkar präglar. Nyfiken på fortsättningen.
Marg
4/5
Kvävande kultur
De två huvudpersonerna växer upp i ett av Neapels fattiga områden under fyrtio- och femtiotalen. Deras vardag präglas av den macho- och maffiakultur som råder (och som fortfarande råder i Norra Afrika). Som flickor får de inte företa sig något, de ska vara hemma eller gå i skolan. I vardagen råder ständigt hot, misshandel och annat våld. Den ena flickan, Elena, får studera, den andra, Lila, får börja arbeta hemma och i faderns verkstad. Osannolikt nog är det den arbetande flicka som med sin utomordentliga intelligens hjälper den studerande att nå goda resultat. Boken skildrar hur maffian bestämmer vardagen och hur mäktig den som har pengar är. Konstigt nog verkar alla "leva för dagen"; har man pengar spenderar man dem, använder dem på statusprylar för att glänsa eller ger bort (lånar ut) till dem som behöver dvs tigger om pengarna. Ingen verka planera för framtiden. Boken avslutas med att Lila gifter sig, sexton år gammal, i ett storslaget bröllop. Väninnornas vänskap är mycket haltande och går i mycket ut på att Elena som får studera, hela tiden på sätt och vis får nöja sig med väninnans, Lilas, små strödda smulor av vänskap. Samtidigt ger Elena henne äran för sina framsteg i studierna.
Ariadne
4/5
Min fantastiska väninna Bok 1
I många stycken igenkänning från min egen uppväxt. I strävan att finna sig själv och förstå andra.
Då jag tidigare läst den blev ett nytt köp tillägnad min dotter.
Nu läser jag bok nr 2. Givetvis.!
Anneli E
3/5
För lite handling
Välskriven bok, som det ändå ger tveksam utdelning att läsa. Det tar ca 250 sidor innan handlingen tar fart och det är givande läsning.
Ann-Louise B
5/5
Fängslande!!!
Fängslande och ärlig beskrivning av människans olika sidor, positiva, negativa, skamliga och genanta. Man bara 'måste' läsa fortsättningen så jag längtar efter tid att kasta mig över nästa bok!
Gunwor W
4/5
Namn!
Fantastisk att läsa men väldigt många namn att hålla reda på. Flera av personerna har dessutom fler namn. Jag känner att jag behöver läsa om bok 1 innan jag uppslukas av nästa...
Kristina W
4/5
Bra sommarläsning
Tyckte först inte om boken, hade svårt att komma in i den. Jag hade nog lite höga förväntningar då det pratats en hel del om denna bok. Men efter knappt halva boken var jag fast, nu i efterhand tycker jag att det var en riktigt bra bok.
Sara G
3/5
Läsning i brist på annat
Medelbra. Sämre än jag hade väntat mig. Orättvist upphaussad. Finns mycket bättre. Tänker inte läsa de nästföljande. Ingen jag skulle rekommendera.
-
5/5
Lyfter särskild begåvning
I denna utvecklingsroman får vi möta den högpresterande huvudpersonen Elena och hennes särskilt begåvade bästa väninna, Lila, under deras barndom och ungdomsår. Jag tycker det är oerhört intressant att följa de olika karaktärernas förutsättningar för inlärning och utveckling och hur det påverkar deras relationer och vardagsliv. Romanen utspelas i fattigkvarteren i femtiotalets Italien, men problematiken vad gäller särskilt begåvade elevers villkor och bemötande från omgivningen är minst lika aktuell i dagens Sverige. Det är ett oerhört viktigt och engagerande ämne som verkligen förtjänar att få ta plats i nutidslitteraturen. Översättningen känns trovärdig med en italiensk puls. Språket är följsamt och drivet och lockar till sträckläsning.
