Egenmäktigt förfarande : en roman om kärlek

Tycker tyvärr inta att denna bok är fängslande. Blir trött på den invecklade svenskan.

Läser just nu Utan personligt ansvar som tycks gå i samma anda.

Med mycket höga förväntningar började jag läsa den här boken, så omtalad och kritikerrosad. Början gick väl an men sen blev den i mitt tycke riktigt dålig. Det är oväsentligt hur skickligt Lena Andersson broderar ut språket; samma budskap genom hela boken klätt i något som förmodligen ska föreställa djupsinniga funderingar om Kärleken. Alla kan säkert känna igen sig i smärtan av obesvarade känslor men det här blir för kvävande, självförnedrande/destruktivt och sprider ett löjens skimmer över ... Läs hela recensionen

Sex and the city-intrig men på ett "finare" språk, i "finare" miljöer......GÄSP! Handling: kvinna träffar man, man vill bara ligga, man är skitstövel, kvinna blir kär, ringer ner mannen, förnedrar sig själv i hopp om att kunna "ändra honom med sin kärlek", same old same old......jag fattar inte hypen, storyn är OLD.........../Mia, Lund

Så in i den ärligt och träffsäkert beskrivet. En uppgörelse med något som många kvinnor känner till men inte har förmåga att uttrycka så avskalat och osentimentalt. Tusen tack!

En helt ny typ av bok för mig som fastade totalt. Otrolig igenkänning där jag tror många kan se nya nyanser på sina tidigare relationer. Smärtsamt och ärligt. Huvudpersonernas språk och intressen är inte särskilt bekanta hos mig men lyckades ändå ge ett större djup till boken. Rekommenderas till alla.

Blev rekommenderad av en vän som var helt såld på boken men jag tror det handlar om hur mycket man själv kan relatera till historien. Det tror jag iofs alla mer eller mindre kan om man varit kär. Ingen favorit men jag skulle inte vilja vara utan den heller...

Jag vet inte om det är kärlek det handlar om, snarare flathet. Jag är ingen feminist men tycker att vi måste vara medvetna om vårt värde. Därför blir jag arg när jag möter någon som nära nog utplånar sig själv för att behaga någon av motsatt kön. Men välskrivet är det och trots allt ett trevligt sällskap.

En riktigt bra bok som berör alla som någon gång varit förälskade eller beundrade. Man ler igenkännande eller generat. "Precis så var det!"

Hela boken andas ångest och man kommer inte undan själv. Den ska inte läsas innan man ska somna, för den ger så många tankar att man blir sömnlös. Huvudpersonen känns äkta och jag blev arg på att hon förödmjukar sig på detta viset samtidigt som hon känns så intelligent och klarsynt på andra sätt. Det är underbart med en bok som påverkar mig så fullständigt. Som sagt, man kommer inte undan.

Man blir alldeles tagen av den här berättelsen. Förbaskad, förtvivlad och det går liksom inte att komma undan. Lena skriver och berättat en alldeles vanlig och samtidigt så komplicerad historia om hopplös kärlek

Fick läsa om vissa meningar flera gånger innan man förstod hela innehållet - alltså en bok man inte sträckläser. Ibland igenkännande- ibland alltför blåögd Ester. Tyckte mycket om boken.

Språket är bra och författaren skildrar huvudpersonen trovärdigt. Den kvinnliga huvudrollsinnehavarens olika handlingar, för att få bekräftelse och kärlek, gjorde mig vid flera tillfällen riktigt arg på henne. Och jag tro att både hennes och hennes utvaldas personligheter finns mitt ibland oss. Vi kanske rent av gör likartade handlingar för att få bekräftelse.

Citerar Gunnar Sträng: "varför använda så många utrikiska ord när det finns advekat svensk vokabulär?" Med dubbelt radavstånd kan man få en novell se ut som en roman - men mig lurar de inte.

Svårt att förstå varför denna bok blivit så omtalad. Den är välskriven, men historien är enkel, banal och helt ointressant.

Om jag säger att jag inte gillar boken måste jag ju tankekullebytta då jag sällan (aldrig?) klottrat så mycket i en bok när jag läst den! ;)

Jag kan identifiera mig med alla ingredienser av denna vettlösa förälskelse liksom det smärtsamma och tunga arbetet att komma tillbaka till något som kan kallas att leva igen.

Jag tycker att det var en ny och naken ärlig vinkel på problemet när en partner är mer "ivrig" än den andra. Jag tror att många kände igen sig i väntan..... väntan... För egen del så hade jag gett upp mycket tidigare - men den är intressant och har skapat debatt kring fenomenet.
Eva

Det bästa jag läst på länge. Tur att jag läst färdigt innan debatten om vem som är Hugo Rask fick eld.

Bokens innehåll hade gjort sig bättre som en lite längre novell. I och för sig intressant innehåll, men räcker inte för en hel roman.

En bra skriven och välgenomtänkt bok. Jag är inte förvånad över att den har fått så många priser. Jag tyckte dock att den var lite deprimerande.

Jag har svårt att förstå att denna bok har fått Augustpriset. För mig var det en vanlig kärlekshistoria utan spänning. Visst skriver Lena Andersson en njutbar svenska med fint flyt, men varför alla dessa "fina" ord, som går bra att översätta till "vanlig" svenska. Är det snobberi eller försök att imponera?

Skammen att inte bli älskad.
Det märkliga i att alla tecken på passion och kärlek finns där men tolkas av den andre som något helt annat. Världen som då krackelerar och blir helt oförståelig.
Lena Andersson skriver vasst och obarmhärtigt. Både om Ester och om Hugo.
Det är ingen roman som slutar med ett otvetydigt slut för frågan står kvar:
vad är kärlek?

En banal, lite sorglig historia, men vilket språk! Det är för språket, jag köpte boken. Så kan man inte skriva, om man inte också har läst mycket. Att läsa och skriva hör ju ihop. Att läsa och skriva är ju reversibla processer, när man lär sig detta i skolan. Jag gillar också "blinkningarna" till annan litteratur i litteraturvetenskapen. Tack Lena för den upplevelse som ditt språk ger!

Det här ämnet har det inte skrivits så mycket om, och det gjorde mig nyfiken på boken.
Men när man läser om denna kvinna som inte alls ser sitt eget värde, utan modet att gå vidare, känns det alltför gammaldags och tråkigt. Tyvärr, för boken är ändå välskriven....

Otroligt bra skriven - vilken språkbehandling - man njuter! Insiktsfullt om kvinnligt och manligt beteende.
Tror inte det är något för karlar att läsa dock. Generalisering visserligen men de flesta skulle undra vad karln gjort för fel egentligen.

Svårt att erkänna men det var mycket jag kände igen. Inget jag är speciellt stolt över. Det är bara att hoppas att jag inte gör om samma sak igen.

Boken är mycket lättläst, men ändå väldigt intressant och välskriven. Det liksom kliar i kroppen när man läser hur huvudpersonen begår våld mot sig själv. Det är en mycket sorlig och hopplös situation som skildras.

Ester blir förälskad i narcissisten Hugo. En kort tid av lycka förbyts till en obarmhärtig tillvaro av längtan och upprepade besvikelser pga Hugos ointresse för deras förhållande. Lena Andersson skildrar den ojämställda kärleken på ett briljant sätt.

Mycket spännande story berättad med ett fantastiskt språk. Detta är också ett sätt att beskriva en relation mellan en man och en kvinna som jag aldrig mött tidigare. Förstår att den fick Augustpriset.

En enkel historia som det är lätt att känna igen sig i. Trovärdig trots att den känns udda.

Språket är väldigt utmärkande. Här blandas ett kargt och rakt språk med ett böljande och vackert. Kontraster som ger ett alldeles särskilt uttryck.