Ester Nilsson är tillbaka. Och hon har inte lärt sig någonting.

Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. Men vad gör han då hos Ester?

Ester köper en bil så att hon kan köra Olof kors och tvärs över landet, till teaterföreställningar och kärleksmöten. Somrarna blir outhärdliga för Ester, för på sommaren umgås gifta män med frun. Ester Nilsson har blivit älskarinna.
Men Olof Sten är märkligt ambivalent och hoppet om att han ska lämna, det finns där.

Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på Egenmäktigt förfarande. Med skarp blick och mycket humor tar sig Lena Andersson denna gång an älskarinnans roll i vår kultur och de djupt rotade föreställningar som styr tresamheten.

”För mig är den nya romanen ännu mer läsvärd [än ”Egenmäktigt förfarande”]. Det beror på att Lena Andersson den här gången - diskret men tydligare - lämnar över en del nycklar till metatolkningen av romanen, så att säga är mer generös med sina filosofiska utgångspunkter/…/ Ester Nilsson är egensinnigt, klyftigt och livfullt framskriven av sin författare /…/ [och] har säkrat sig en plats i litteraturen som typ, fiktion och referenspunkt.”
Agneta Pleijel, Dagens Nyheter

”Gestaltningen av denna ovisshetens gråa zon är storartad och mästerlig. /…/ Som ett slags kärlekens och de mellanmänskliga maktspelens idéroman är ”Utan personligt ansvar” lika briljant som sin föregångare. De filosofiska och politiska frågor boken lyfter skulle kunna diskuteras i oändlighet.”
Viola Bao, Svenska Dagbladet

”En högst oromantisk roman om romantik som är ännu bättre än föregångaren. [Utan personligt ansvar] framstår nu inte som en uppföljare utan som ett huvudverk.”
Karin Arbsjö, Sydsvenskan

”Lena Andersson skriver exakt och utmejslat, med ett språk som både ringar in och analyserar det som sker. Här finns mängder av skarpa och alldeles klockrena formuleringar /…/ ”Utan personligt ansvar” är en rasande bra roman, där Lena Andersson skärskådar Esters längtan efter kärlek med en blick som är både genomskådande och djupt ömsint.”
Margaretha Levin Blekastad, Nerikes Allehanda

”Borde bli ett obligatoriskt inslag på alla kulturhistoriska kurser om seder och bruk i det tjugoförsta århundradet. /…/ Lena Andersson berättelse om Esters vägar och villovägar är i all sin tragik mycket underhållande. Inte minst väninnekören som likt i en grekisk tragedi sjunger sina sånger är obetalbart på pricken rolig.”
Lisbeth Larsson, Göteborgs-Posten

”Lena Anderssons romaner kommer att bli klassiker”
Nils Schwartz, Expressen

”Anderssons analytiskt exakta men samtidigt lätta språk bryter effektivt mot de blodsvallande känslor det bär fram.”
Fredrik Borneskans, Södermanlands Nyheter

” Lena Andersson förädlar ett genomtröskat ämne till gastkramande romankonst. Hon placerar sina studieobjekt på operationsbordet och dissekerar dem lustfyllt med sylvass skalpell. Resultatet är milstolpar i studiet av kärlekens patologi, galenskap och njutning. /…/ även denna gång garnerat med torrt bitande humor. Berörande och helt oemotståndligt. Läs och läs igen!”
Tomas Larsson, Östersunds-Posten

”I slutet av romanen slår hjärtat nästan dubbla slag av spänning. ”Utan personligt ansvar" är en minst lika bra och fängslande roman som ”Egenmäktigt förfarande”, vilket säger en hel del. Den förtjänar därför minst lika mycket uppmärksamhet och hyllningar för sin litterära gärning.”
Johanni Sandén , Gefle Dagblad

”Bekantskapen med [Ester] är både lärorik, gripande och underhållande. Och stilistiskt håller Lena Andersson alltså stilen genom båda sina böcker. Sällan har olycklig kärlek genomlysts med sådan fullfjädrad filosofisk begreppsarsenal.”
Jan A Johansson, Norra Skåne

En högst oromantisk roman om romantik som är ännu bättre än föregångaren.

Ester Nilsson är tillbaka. Och hon har inte lärt sig någonting.

Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. Men vad gör han då hos Ester?

Ester köper en bil så att hon kan köra Olof kors och tvärs över landet, till teaterföreställningar och kärleksmöten. Somrarna blir outhärdliga för Ester, för på sommaren umgås gifta män med frun. Ester Nilsson har blivit älskarinna.
Men Olof Sten är märkligt ambivalent och hoppet om att han ska lämna, det finns där.

Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på Egenmäktigt förfarande. Med skarp blick och mycket humor tar sig Lena Andersson denna gång an älskarinnans roll i vår kultur och de djupt rotade föreställningar som styr tresamheten.

”För mig är den nya romanen ännu mer läsvärd [än ”Egenmäktigt förfarande”]. Det beror på att Lena Andersson den här gången - diskret men tydligare - lämnar över en del nycklar till metatolkningen av romanen, så att säga är mer generös med sina filosofiska utgångspunkter/…/ Ester Nilsson är egensinnigt, klyftigt och livfullt framskriven av sin författare /…/ [och] har säkrat sig en plats i litteraturen som typ, fiktion och referenspunkt.”
Agneta Pleijel, Dagens Nyheter

”Gestaltningen av denna ovisshetens gråa zon är storartad och mästerlig. /…/ Som ett slags kärlekens och de mellanmänskliga maktspelens idéroman är ”Utan personligt ansvar” lika briljant som sin föregångare. De filosofiska och politiska frågor boken lyfter skulle kunna diskuteras i oändlighet.”
Viola Bao, Svenska Dagbladet

”En högst oromantisk roman om romantik som är ännu bättre än föregångaren. [Utan personligt ansvar] framstår nu inte som en uppföljare utan som ett huvudverk.”
Karin Arbsjö, Sydsvenskan

”Lena Andersson skriver exakt och utmejslat, med ett språk som både ringar in och analyserar det som sker. Här finns mängder av skarpa och alldeles klockrena formuleringar /…/ ”Utan personligt ansvar” är en rasande bra roman, där Lena Andersson skärskådar Esters längtan efter kärlek med en blick som är både genomskådande och djupt ömsint.”
Margaretha Levin Blekastad, Nerikes Allehanda

”Borde bli ett obligatoriskt inslag på alla kulturhistoriska kurser om seder och bruk i det tjugoförsta århundradet. /…/ Lena Andersson berättelse om Esters vägar och villovägar är i all sin tragik mycket underhållande. Inte minst väninnekören som likt i en grekisk tragedi sjunger sina sånger är obetalbart på pricken rolig.”
Lisbeth Larsson, Göteborgs-Posten

”Lena Anderssons romaner kommer att bli klassiker”
Nils Schwartz, Expressen

”Anderssons analytiskt exakta men samtidigt lätta språk bryter effektivt mot de blodsvallande känslor det bär fram.”
Fredrik Borneskans, Södermanlands Nyheter

” Lena Andersson förädlar ett genomtröskat ämne till gastkramande romankonst. Hon placerar sina studieobjekt på operationsbordet och dissekerar dem lustfyllt med sylvass skalpell. Resultatet är milstolpar i studiet av kärlekens patologi, galenskap och njutning. /…/ även denna gång garnerat med torrt bitande humor. Berörande och helt oemotståndligt. Läs och läs igen!”
Tomas Larsson, Östersunds-Posten

”I slutet av romanen slår hjärtat nästan dubbla slag av spänning. ”Utan personligt ansvar" är en minst lika bra och fängslande roman som ”Egenmäktigt förfarande”, vilket säger en hel del. Den förtjänar därför minst lika mycket uppmärksamhet och hyllningar för sin litterära gärning.”
Johanni Sandén , Gefle Dagblad

”Bekantskapen med [Ester] är både lärorik, gripande och underhållande. Och stilistiskt håller Lena Andersson alltså stilen genom båda sina böcker. Sällan har olycklig kärlek genomlysts med sådan fullfjädrad filosofisk begreppsarsenal.”
Jan A Johansson, Norra Skåne

En högst oromantisk roman om romantik som är ännu bättre än föregångaren.

Ester Nilsson är tillbaka. Och hon har inte lärt sig någonting.

Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. Men vad gör han då hos Ester?

Ester köper en bil så att hon kan köra Olof kors och tvärs över landet, till teaterföreställningar och kärleksmöten. Somrarna blir outhärdliga för Ester, för på sommaren umgås gifta män med frun. Ester Nilsson har blivit älskarinna.
Men Olof Sten är märkligt ambivalent och hoppet om att han ska lämna, det finns där.

Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på Egenmäktigt förfarande. Med skarp blick och mycket humor tar sig Lena Andersson denna gång an älskarinnans roll i vår kultur och de djupt rotade föreställningar som styr tresamheten.

”För mig är den nya romanen ännu mer läsvärd [än ”Egenmäktigt förfarande”]. Det beror på att Lena Andersson den här gången - diskret men tydligare - lämnar över en del nycklar till metatolkningen av romanen, så att säga är mer generös med sina filosofiska utgångspunkter/…/ Ester Nilsson är egensinnigt, klyftigt och livfullt framskriven av sin författare /…/ [och] har säkrat sig en plats i litteraturen som typ, fiktion och referenspunkt.”
Agneta Pleijel, Dagens Nyheter

”Gestaltningen av denna ovisshetens gråa zon är storartad och mästerlig. /…/ Som ett slags kärlekens och de mellanmänskliga maktspelens idéroman är ”Utan personligt ansvar” lika briljant som sin föregångare. De filosofiska och politiska frågor boken lyfter skulle kunna diskuteras i oändlighet.”
Viola Bao, Svenska Dagbladet

”En högst oromantisk roman om romantik som är ännu bättre än föregångaren. [Utan personligt ansvar] framstår nu inte som en uppföljare utan som ett huvudverk.”
Karin Arbsjö, Sydsvenskan

”Lena Andersson skriver exakt och utmejslat, med ett språk som både ringar in och analyserar det som sker. Här finns mängder av skarpa och alldeles klockrena formuleringar /…/ ”Utan personligt ansvar” är en rasande bra roman, där Lena Andersson skärskådar Esters längtan efter kärlek med en blick som är både genomskådande och djupt ömsint.”
Margaretha Levin Blekastad, Nerikes Allehanda

”Borde bli ett obligatoriskt inslag på alla kulturhistoriska kurser om seder och bruk i det tjugoförsta århundradet. /…/ Lena Andersson berättelse om Esters vägar och villovägar är i all sin tragik mycket underhållande. Inte minst väninnekören som likt i en grekisk tragedi sjunger sina sånger är obetalbart på pricken rolig.”
Lisbeth Larsson, Göteborgs-Posten

”Lena Anderssons romaner kommer att bli klassiker”
Nils Schwartz, Expressen

”Anderssons analytiskt exakta men samtidigt lätta språk bryter effektivt mot de blodsvallande känslor det bär fram.”
Fredrik Borneskans, Södermanlands Nyheter

” Lena Andersson förädlar ett genomtröskat ämne till gastkramande romankonst. Hon placerar sina studieobjekt på operationsbordet och dissekerar dem lustfyllt med sylvass skalpell. Resultatet är milstolpar i studiet av kärlekens patologi, galenskap och njutning. /…/ även denna gång garnerat med torrt bitande humor. Berörande och helt oemotståndligt. Läs och läs igen!”
Tomas Larsson, Östersunds-Posten

”I slutet av romanen slår hjärtat nästan dubbla slag av spänning. ”Utan personligt ansvar" är en minst lika bra och fängslande roman som ”Egenmäktigt förfarande”, vilket säger en hel del. Den förtjänar därför minst lika mycket uppmärksamhet och hyllningar för sin litterära gärning.”
Johanni Sandén , Gefle Dagblad

”Bekantskapen med [Ester] är både lärorik, gripande och underhållande. Och stilistiskt håller Lena Andersson alltså stilen genom båda sina böcker. Sällan har olycklig kärlek genomlysts med sådan fullfjädrad filosofisk begreppsarsenal.”
Jan A Johansson, Norra Skåne

En högst oromantisk roman om romantik som är ännu bättre än föregångaren.