Män och kvinnor

Den fängslade mig

Lena

Välskriven och engagerande

En mycket läsvärd bok. Vackert språk. Intressanta dialoger. Både humoristisk och sorglig. Jag sträckläste boken och kan verkligen Rekommendera den

Margot55

Yppersta litterära kvalitet

Äntligen har jag läst Lena Andersson. Jag är imponerad. Berättelsen om Män och Kvinnor är mycket detaljrik och vittnar om stor kunskap om livet hos författaren, såväl filosofiskt som rent konkret, vardagligt. De kvinnliga personerna talar i boken, männen är mera på distans och svårare att få grepp om. Prosan ger en abstraktionskänsla som ger ett avstånd mellan läsaren och det skrivna ordet. Antagligen är det meningen, läsaren ska få möjlighet att begrunda och filosofera över sitt eget liv och dess romantiska utflykter. Detta gör att läsbegäret stegras alltmer under läsningens gång. När pärmarna slutits för gott är det några tankar som vill ha svar: 1. Har författaren upplevt mycket av det skrivna själv? - man anar det. 2. Motsvarar boktiteln innehållet? Nja, egentligen inte. Jag skulle satt en annan titel men om den måste kvarstå skulle jag ändrat den till Kvinnor och Män. 3. Vad är det egentliga syftet med boken? 4. Man skulle gärna vilja träffa författaren och dissekera innehållet. Mycket finns att begrunda. Sammanfattningsvis är detta en bok av yppersta litterära kvalitet även om ovanstående funderingar kvarstår.

Erik B

Bitvis träffande beskrivningar

Underhållande och allvarlig på samma gång. Igenkänningsfaktorn ganska hög i vissa fall ! Käckt att namnge väninnekören med för- och efternamn med samma initialbokstav förutom Ester Nilsson.

Birgitta

Uppskruvade förväntningar

Lena Andersson har skrivit boken som avslutar Ester Nilssons kärleksresa så här långt. De gamla väninnorna är med och ibland är det riktigt humoristiskt. Men bitvis är det nivå av ungflicksroman med ganska ytliga och klyschiga människorbeskrivningar liksom betydelsen av klädstilar. Programmatiska åsikter emellanåt som stör romanen. Lättläst, trevlig, banal. En kul stund men inget mer.

Thyra2

Vassa dialoger men osannolika manliga karaktärer

Som vanligt har Lena Andersson presterat en berättelse med exakt språkbehandling i vassa dialoger och tankegångar med invävd samhällskritik. Vid sidan av Ester får väninnan Lotta spela en nästan lika stor roll, och även andra ur Esters "väninnekör" får vi lära känna bättre, vilket gör historien mer omväxlande. Däremot känns de manliga personteckningarna, föremålen för kvinnornas kärlek, som rätt extrema och osannolika figurer. De blir nästan karikatyrer, vilket känns onödigt och gör händelseförloppet lite mindre trovärdigt. Men sammantaget en läsvärd avslutning (eller?) på Ester Nilssons kärlekshistorier.

Karl

Tredje Esterboken

Har nu läst 4/5 av boken. Bra och tänkvärd. Läser vidare. Lena kan formulera sig så man måste tänka till ibland.

Ulla H