Fördelen med novellsamlingar är att man inte behöver läsa hela boken i ett svep utan kan ta en här och en där.
Vackra dagar är en samling noveller där vi får möta allt från självmordsbenägna män till underbarn. Från mobbning till barnlöshet. Vi får lära oss mer om sociala, psykologiska och moraliska gränser.
Texterna är intensiva och det kräver en hel del koncentration för att hänga med i Joyce Carol Oates tankar kring kärlek, otrohet och andra relationer. Kanske är det därför jag aldrig riktigt fastnade för den? Därför som den inte riktigt tog sig hela vägen in i mitt medvetande?
Vill du har en bok som ger dig små berättelser att reflektera över, en bok som du kan läsa mellan annan, mer lättsmält litteratur? Ja, då är detta kanske en bok för dig.
Boktanten
2/5
Vackra dagar - stor besvikelse
Har läst de flesta av JCOs böcker och tycker att hon är en strålande författare men denna bok, samling av texter, är hennes klart sämsta och berättelserna är alltför olika för att ge en enhet. En stor besvikelse. Det finns ingen entusiasm i skrivandet i dessa noveller och jag finner inget budskap i dem som säger mig något.
