Borderline personlighetsstörning, en rockstjärnementalitet där känslor är uteslutande svarta eller vita. Får du mat på bordet, tak över huvudet och lever i en medelklass-familj, har du enligt samhället ingen rätt att gnälla över att du mår dåligt. Hjärnan har ingenting med psykisk ohälsa att göra, det är bara dina tankar. Posttraumatisk stress, en diagnos veteraner har patent på. Stämmer detta? Efter en stroke i tonåren, våldtäkt året därpå och boende i ett hem där psykisk ohälsa var vardag, beskriver författaren hur sista droppen kom. Hon ville inte längre vara en del av det destruktiva, orkade inte fortsätta i samma spår. Men att våga tillfriskna från psykisk ohälsa kräver mycket mod och hopp. Författaren delar med sig av sina erfarenheter om Dialektisk Beteendeterapi — en framgångsrik terapi för att behandla bl.a. Borderline personlighetsstörning. Med meningarna "Vill jag verkligen det här? Vill jag minnas för att kunna sluta komma ihåg?" inleder författaren den del i boken där hon blottar sina individuella terapisessioner i traumabehandlingen Prolonged Exposure. Väldigt starkt berättat och med många fina metaforer. Det finns ett spänningsmoment i det samtidigt som Jessica visar en verklighet. Jag tror att en hel del kan känna tröst av Jessicas berättelse, och att hon kan skapa en större förståelse. Leffe Grimwalker
