Hanteringen av odöda

Ajvide Lindqvist gör det han gör allra bäst - tar ett vanligt förekommande skräckkoncept och gör det till sitt eget. Resultatet blir att man aldrig riktigt vet vad som kommer hända härnäst. Jag älskar vändningen som boken tar och fokuset på mänskliga relationer. Det är inte den läskigaste boken han skrivit men när skräckinslagen dyker upp är de som alltid riktigt obehagliga.

John Ajvide Lindqvist kombinerar fantastiska personbeskrivningar, samhälls- och miljöskildringar med inslag av spänning och det övernaturliga, som ingen annan svensk författare.

De först 80 sidorna är fantastiska och såå spännande, men sedan är det som om Ajvide har tvingats göra en längre berättelse än vad han tänkt,det blir trögt, ospännande och det känns inte som skräck längre, jag hänger inte med i storyn på slutet och det är för många lösa obegripliga trådar. Ajvide är däremot fenomenal på att beskriva vår samtid och på hur vårt samhälle agerar kring dessa odöda. Men tyvärr boken är knappt läsvärd.

Det här var min första bok jag läst av JAL, och jag blev lite besviken. Det tog väldigt lång tid för boken och karaktärer att komma igång. Idén med storyn var bra och tänkvärd, och den blev bra mot slutet. Men boken kändes ojämn.

Rörande berättelser och med en intressant syn på döden. Jag grät mig igenom i stort sett hela boken. Värt det dock.