Efter en spelning på ännu en invigning av en galleria blir dansbandet Tropicos turnébuss kapad av två grisbönder, en bror och en syster som hävdar att de är bandets "biggest fänns". Under hot från hagelbössa och elektrisk grisprodder körs bussen till syskonens förfallna svinfarm och där börjar mardrömmen.
Samtliga medlemmar, utom bandets sångare, den bedagade charmören Roland, kedjas fast i stian tillsammans med ett tjog stora, hungriga grisar. För Roland har syskonen andra planer. De vill ha ett barn och vem kan vara lämpligare som far än deras store idol? Båda syskonen är groteska och det krävs både tvångsmatning med Kamagragel och desperata fantasier om Eva Remaeus för att Roland ska "få fjött på pellefjöngen", som de uttrycker saken.
Under tiden kämpar resten av bandet för sin överlevnad ute i stian. Om inte Roland lyckas prestera väntar nedsänkning av en efter en i frityrkaret med kokande olja. I deras utsatta belägenhet börjar gamla hemligheter att krypa fram och till slut blir frågan: Vilka är det som är de verkliga svinen?
Det här är John Ajvide Lindqvists bidrag till skräckgenren "hillbilly horror", där Motorsågsmassakern är det mest kända exemplet. Svinen är fylld med grafiskt våld, snusk, fett, dansbandsmusik, och känsliga läsare varnas. På riktigt. Den är också väldigt rolig, om man har en viss typ av humor. Jaow!
"Svinen är nog författarens mest brutala bok hittills. Han varnar också för innehållet i förordet. Men vi som kan vår skräck anar vad vi har att vänta oss och Ajvide Lindqvist gör inte skräckfansen besvikna. (...) ...gillar man sin "hilllbilly horror" kommer man garanterat att älska det här. Svinen är en pärla i sin genre - rolig, läskig och brutal. Precis som det ska vara. Helhetsbetyg: 5 (av 5)." BTJ, Daniel Gustavsson
"Allt för sällan sätter sig litteratur i köttet. Redan ett par sidor in i John Ajvide Lindqvists kortroman Svinen hör jag dock mina gutturala reflexer eka långt bak i munhålan. (...) Det var ett tag sedan jag äcklades så inför något jag njöt av att konsumera så hungrigt." Expressen, Jesper Strömbäck Eklund
