Mig äger ingen

Linderborg spelar ut hela sitt register .
Klassresan. Uppväxten med den alkoholiserade pappan mm är helt klart bra litteratur. Dock en bit kvar till 5 plus

Köpte boken till en vän i Danmark. Har själv läst den för länge sen och tyckte då att den var bra.

Finstämd, genuin, berättelse om två människors upplevelser av en flickas uppväxt. Hennes, förstås - men också hans upplevelse av att vara förälder, fader och förtvivlat förtegen om det som rör sig i huvudet på honom. En ensamstående pappa som gör så gott han kan. Och misslyckas - eller gör han det?

En lättläst bok där författaren delar med sig av sin uppväxt. Innehåller både ett barns perspektiv och ett barnperspektiv utifrån andras reaktioner och författarens egna reflektioner. Den är även intressant sett ur ett psykologiskt perspektiv.

En bok om missbruk och kärleken melllan en förlder och ett barn. Åsa Lindeborg skriver på ett fångande sätt och miljörerna och karaktärerna känns trovärdiga och mänskliga. Rekommenderar alla att läsa den!

Boken är en barndomsskildring men inte så mkt "mer" tycker jag. Det jag tyckte bäst om var hur författaren beskriver miljöer. Jag hade nog vissa förutfattade meningar då jag hade hört talas om både boken och filmen. Kanske hade jag trott att pappans svårigheter med alkoholen skulle haft en större plats vilket troligen hade givit boken ett mörkare och mer tänkvärt innehåll.

Kanske den sämsta boken jag någonsin mattat mig igen. Seg och tråkig, grå och seg, inget jag rekomenderar till någon vid sina sinnens fulla bruk. lite synd att man inte kunde ge den 0/5 i betyg. Fungerar som brasved om de skulle behövas, dock inte perfekt som toapapper. Inte direkt min boksmak...

mycket bra och tankar om hur en pappa kan ibland vara minst lika bra för sitt barn som en mamma.

En stark och väl beskriven bok om ett barns uppväxt med en ensamstående alkoholiserad pappa, sett utifrån ett barns perspektiv.

Väldigt ovanlig och bra bok. Ovanlig på det sättet att den är väldigt osentimental och hon tycker inte synd om sig själv. Jag har läst den flera gånger.

En både troskyldig och analyserande självbiografisk berättelse om en flickas kärlek till sin pappa som hon bor hos efter att mamman lämnat familjen. Orsaken till att hon gick var makens alkoholmissbruk och bristande ordningssinne. Hans godhet och kärlek till dottern och hennes kärlek till pappan överskuggar dock allt och deras fina relation blir till en gripande historia. Det politiska budskapet i boken förtar inte läsupplevelsen. Titta på omslagsbilden, den säger allt.

Det är en oerhört stark skildring av både barnet och pappan. Svårt att lägga ifrån sig och den väcker många tankar om barndom, mammans beslut att lämna kvar flickan i den miljön.

Vilken fantastisk bok. Samhörigheten mellan pappa dotter o vad kul de hade och. Vilken släkt!!
Vilket rikt liv trots missär och elände. Toppen!!

En bok som verkligen berörde mig. Den känns varm och stark. Jag log, fnissade och grät om vart annat. Kan verkligen rekommenderas!

Jag har läst boken för en kurs i svenska som andra språk. Ibland kan några detaljer vara lite svåra för icke-svenskar att förstå, men boken är väldigt bra skriven. Jag uppskattade den verkligen och rekommenderar den till alla!

Tack Åsa för att du skrev den här boken! Med lätthet skildrar boken de svåraste känslor. Träffsäkert rakt in i hjärtat.

En så underbar bok att det nästan gör ont i hjärtat...
Ett mästerverk Åsa!

Åsa lyckas på ett fantastiskt sätt skildra sin torftiga barndom på ett varmt, kärleksfullt och humoristiskt sätt. Man upplever aldrig någon självömkan eller önskan att samla medlidande. Den är osentimental och skickligt skriven och man skrattar många gånger under läsningen. Man kastas mellan ilska, värme, gråt och skratt. Åsa är en oerhört skicklig författare och skildrar allting levande och naket. Som läsare känner man värme och kärlek för denna fader som inte räckte till samtidigt som man f... Läs hela recensionen

Jag tycker att barndomsskildringar brukar ha en tendens att bli sliskiga och sentimentala, men den här är fantastisk! Åsa och hennes pappa stannar kvar i minnet länge. Mycket bra bok!

För så är det. Den avskalade berättelsen träffar hjärtat dubbelt så hårt i all sin nakenhet. Själv är jag för ung för att känna igen mig i tidsandan, men ändå är igenkänningsfaktorn hög gällande klassklyftor, brukssamhällen och ett barns uppväxt. Även om boken inte är en fullpoängare enligt mig, så berör den och det gör den så väl värd att läsa.

Om att leva med en förälder som inte är som alla andra. På pricken beskrivet hur det successivt och smärtsamt går upp för barnet att den person man så högt älskar inte håller måttet. Hur ont det gör att se sin förälder tvivla på sin egen förmåga, huka och förringas av andra. Hur ont det gör i en själv när man i tonåren skäms över sin sin älskade pappa (eller mamma för den delen), och skäms än mer över sig själv att man skäms och tar avstånd från den person som var ens hela värld.
En bok... Läs hela recensionen

Långt efter att sista sidan är läst finns den kvar i hjärtat. För alltid.

Gripande bok, som trots Åsas och min stora ålderskillnad (c:a 25 år), förflyttade mej till min egen barndom. En så välskriven berättelse om barndomen, uppväxtens vånda, utanförskap och kärleken mellan far och dotter. LÄS DEN!

Jo så är det faktiskt. Har läst den senaste veckan. Satt hemma efter jobbet (skiftet) vid 1-snåret på natten och läste och det gick upp för mig att det är så här det är. Folkhemmet finns fortfarande oavsett vad folk tycker. Jag började nästan att gråta först av något slags vanmakt men sedan av stolthet över att ha läst en av de bättre böckerna som skrivits om Sverige.