Debatten om skolan engagerar alla; alla har en åsikt och alla säger sig ha erfarenhet av verksamheten. Debatten är också ofta drabbad av ideologiska låsningar. Polariseringen har förstärkts av den nästan totala bristen på statistik och kunskap om de fundamentalt olika aktörerna som ryms inom det som benämns ”friskolor”. Där står stiftelseägda skolor med 100 år på nacken bredvid entreprenöriella småföretagare i välbärgade kommuner, föräldrakooperativ på glesbygden bredvid utlandsägda skolkoncerner. För att förstå utvecklingen de senaste tjugo åren och för att få en relevant politik som för utvecklingen framåt behövs en debatt som går bortom ja eller nej till friskolor och ja eller nej till vinst. Tankesmedjorna Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället – och Timbro lanserar nu boken "Mångfald eller enfald? – Framtiden efter friskolereformen". I boken diskuterar journalisten Magnus Nilsson och den tidigare statliga utredaren Ola Johansson mångfald och valfrihet inom skolans område från två olika perspektiv. De har fått i uppgift att gå tillbaka till reformens intentioner och kommentera utvecklingen, för att sedan blicka framåt. Att öka mångfalden bland dem som driver skolor var en bärande tanke i friskolereformen, så vad har hänt sedan dess? Och vad ställer det för krav och förväntningar på den framtida utvecklingen?
