Enligt shiamuslimsk historieskrivning utsåg Sändebudet profeten Muhammed (Gvhf) Imm Al (fvmh) till sin ställföreträdare. Sändebudet (Gvhf) hade själv fostrat honom och Imm Al (fvmh) excellerade som bland annat mystiker, retoriker, vägledare och statsman. De av hans predikningar och skrifter som finns bevarade vittnar om hans visdom, storsinthet och ädelmod.
Emellertid fanns det krafter som ville annat och Imm Al (fvmh) tillträdde som kalif först 25 år efter Sändebudets (Gvhf) död. Han ärvde ett välde som på många sätt var satt ur kurs, varför han genast initierade ett reformarbete. Under denna tid hade han endast ett fåtal nära vänner. Bland dem intog Mlik al-Ashtar en särställning. När Imm Al (fvmh) fick bud om en rebellarmé på väg mot den egyptiska provinsen utsåg han Mlik al-Ashtar till sin guvernör i området. Innan Imm Al (fvmh) sände honom till Egypten överlämnade han ett brev med instruktioner.
Mlik al-Ashtar fick aldrig möjlighet att tillämpa instruktionerna - han lönnmördades innan han nådde fram till provinshuvudstaden. Även Imm Al (fvmh) skulle komma att lönnmördas, efter endast fyra år som kalif. Dock har brevet - i vilket vi får möta Imm Al (fvmh) som den visionär han var - överlevt till våra dagar. Med brevet har även hans rättviseetos nått oss.
Det är inte svårt att förstå varför många av Imm Als (fvmh) samtida spjärnade emot hans reformer - och, i förlängningen, emot honom.