Ansikte mot ansikte : natt och drömmar - hopp och tröst

Tack för att du vill läsa min bok. Jag vill dela med mig av en förunderlig resa, som började i kaos men slutade lyckligt. Jag är ännu kvar på vägen och vill därför säga till andra som är i liknande situation som jag var i: Ge aldrig upp hoppet, hur illa det än är! Boken bygger i huvudsak på dagboksanteckningar mellan 2011 och 2019.  Jag låg och sprattlade i det trånga nålsögat bröstcancer.1 Mot alla odds fick jag möta det jag i hela mitt liv sökt och längtat efter: kärleken som håller i de svåraste av prövningar. Jag menar i första hand kärleken och omvårdnaden från Gud, som skapat mig. Han drev ut ångesten, gav mig kraft att förlåta mig själv och andra och livsmod att kämpa för mitt liv. Jag fick en insikt. Jag skulle få leva efter döden, även om jag dog av sjukdomen här på jorden. När den tanken blev levande för mig kunde jag släppa taget om ångesten och bli fri. Nu har jag kommit ut på andra sidan nålsögat, friskförklarad från bröstcancer, och försöker hitta en ny väg framåt, utanför sjukvårdens skydd. Det händer, att jag får återfall av oro, men jag har hittat några nycklar till hur jag ska ta hand om den. En av dem är att ha tålamod med mig själv, att inte ställa höga krav på mig.