Kent Wisti - Böcker

Kent Wisti är prästen och satirikern som gör storsuccé med sina satirteckningar, både på sociala medier och på kultursidorna i Dagens nyheter. I somras kunde vi höra honom i sommar i P1.

Boken De tillhöriga har utvecklats ur en uppmärksammad artikel han skrev i Dagens Nyheter våren 2017, med rubriken "Därför måste Svenska kyrkan dö". Det är en stark, engagerande och samtidigt djupt allvarlig och kärleksfull bok om de utmaningar kyrkan står inför i vår tid.

Kent Wisti skriver: Jag älskar Svenska kyrkan. Den har betytt och betyder oerhört mycket för väldigt många varje timme på dygnet, mig själv inräknad En central kristen bild är bilden av vetekornet som måste dö i jorden för att kunna växa. Vi kallar det för vetekornets lag och även som kyrklig organisation är vi underställda den. Det är ett kristusmönster som genomsyrar allt liv.

I boken finns också en rad bilder av Kent Wisti själv, många med körsbärsblommor som finns med som en bärande symbol i hans text. Körsbärsblomman som symbol syftar på en medvetenhet om alltings förgänglighet både ett övergående, ömsint vemod över blomningens snabba passage och en djupare insikt om flyktigheten som finns inbyggd i tillvaron.

Kent Wisti är uppmärksammad och välkänd präst, satiriker och konstnär . År 2017 fick han utmärkelsen Årets förnyare i Svenska kyrkan. I motiveringen skriver juryn bland annat: "Han tar sig an kyrkans missionsuppdrag i vår tid och genom ny språkdräkt når han fram till många människor på för kyrkan nya arenor. Han lyckas förmedla evangeliet så att det skär igenom mediebruset och in i nya landskap och verkligheter". Över 60 000 följer honom på Facebook och 14 000 på twitter.

"Jag tänker mig att det finns ett tjugosjätte landskap i Sverige. Ett vi inte kan hitta på kartan och som ligger utanför lantmäteriets överblick. Det tjugosjätte landskapet är de platser, möten och situationer man aldrig riktigt kan söka sig till utan som snarare drabbar; mellanmänskliga möten som är så genuina och angelägna att Guds närvaro blir ytterst påtaglig. Där gudsriket kliver fram ur det som vi lite slarvigt kallar för verklighet, och där alla vi som är i det delade nuet är de tillhöriga."

Svartgrundet är Kent Wistis personliga betraktelser av det samhälle vi lever i. Boken innehåller berättelser och anekdoter från det verkliga livet, men också reflektioner på vad det är att vara människa.

Det är från Österbotten Kent Wisti utgår i Svartgrundet. Varje år firades återkomsten, hemkomsten till Finland. Hans morföräldrar åkte just hem trots att de bott i Småland i över 30 år. Finland blev för Kent Wisti mytologiskt, som ett förlorat paradis man kunde återvända till. Jakobstad och den lilla ön Svartgrundet bar samma mytologi som Jerusalem gör i en judisk kontext. Han skriver om den snidade insamlingsbössan Fattiggubben utanför kyrkan, om ensamhet, igenkänning och om att vara otillräcklig, men inte otillhörig. Om hur det största hotet mot kärlek är vår tro på att vi kan prestera oss dugliga.

Ur Svartgrundet:

Svartgrundet är ett så märkligt namn på ett paradis. Svartgrundet är snarare namnet på den plats man kommer till när man gått vilse eller båten som man drivit dit i har krossats mot klipporna. Där man inte vill vara, men där man är alldeles för rädd för att resa sig och gå. De platser i tillvaron där man bara håller andan för att man är alldeles för rädd för de ord som bor på andra sidan tystnaden.

Press:

"Boken kan ses som en kristen betraktelse, där författaren besöker sina morföräldrars hemtrakter i Österbotten och reflekterar över tillvaron...Boken, som har en vacker layout, vänder sig främst till vuxna och tilltalar kanske främst människor med en kristen livsåskådning." Magdalena Nordin, i BTJ-häftet nr 24, 2019.

"Kent Wisti har ett unikt språk som berör och samtidigt når längre ut och djupare in. Läsningen av Svartgrundet efterlämnar en kvardröjande värme." Charlotte Säll, diakonibloggen

»Prästen, författaren, konstnären och satirikern Kent Wisti har samlat en mängd satirteckningar i boken med den pregnanta titeln som uttrycker känslan att inte längre veta vart landet och tillvaron är på väg och att leva i förändringens skrämmande tid. Dagsteckningarna är skarpa kommentarer till politiken och världens tillstånd och välkända från sociala medier. Boken inleds med korta texter av Bim Eriksson och Magnus Bard, och här och där har författaren själv kommenterat "Mina svartaste dagar tröstar jag mig med att det inte är jorden och dess liv vi hotar att utplåna utan bara människan." De sepiatonade akvarellmålade gubbarna visar på skevheten i det offentliga samtalet och hur fel det kan bli att kunna uttrycka åsikter utan eftertanke: " Vi vill vara en röst för vad vanligt folk säger klockan fyra på morgonen på en kräftskiva som kukat ur fullständigt", säger en av männen med sura mungipor, svartilskna ögon och stela käkmuskler. Politik, vardagligheter och vår allmänna dumhet ställs på scenen och blir en skrattspegel för läsaren som kan upptäcka sina egna svagheter. Skarpt, välformulerat, drabbande och roligt« (Ur BTJ:s recension)