Visar resultat för..."Stampen AB"

År 2009 firade Göteborgs-Posten 150 år. En kåsör städslades för att skriva tidningens historia. Det gick som det gick.

Göteborg har två huvudproblem: Utpräglad segregation och utflyttning av medelklassen. Dessa två problem spär på varandra och blir till Göteborgs allvarligaste utmaningar. När otryggheten i Göteborg ökar väljer fler att bosätta sig i trygga villaområden. Om det därtill råder brist på bostäder som passar barnfamiljernas behov underlättas flyttbeslutet ytterligare. Det är ironiskt att det infrastrukturprojekt som Göteborgs makthavare investerat mest energi åt att försvara, Västlänken, också direkt bidrar till att förvärra dessa två allvarliga problem. Adam Cwejmans ledartexter i Göteborgs-Posten formar sig ofta till politiska essäer med perspektiv långt bortom dagspolitiken. I denna lilla volym samlas några av hans mest lästa texter från de senaste åren. De är värda att läsas om.

Men en människa behöver inte behäfta sig med symboler, likt en julgran som ska dekoreras. Du behöver inte kalla dig för antirasist för att vara emot rasism. Att inte hysa rasistiska åsikter är och bör förbli normen i ett demokratiskt och öppet samhälle som det svenska. Den grupp som tror sig slå rekord i godhet är inte nödvändigtvis den som gör mest gott. Adam Cwejmans ledartexter i Göteborgs-Posten formar sig ofta till politiska essäer med perspektiv långt bortom dagspolitiken. I denna lilla volym samlas några av hans mest lästa texter från de senaste åren. De är värda att läsas om.

Hur är det kaosforskarna brukar säga: om en fjärilsvinge fladdrar i Amazonas så blir det tornado i Texas. Det skulle väl också kunna vara en kossa i Kråksundsgap vid Orustkusten någon gång på 1850-talet. Historien om Kossan i Kråksundsgap börjar i vattnen utanför Orust och slutar över hundra år senare på andra sidan jordklotet. I denna lilla bok kåserar GP:s Kristian Wedel kring fyrar i svenska och utländska vatten. Ulf Sveningson har tecknat.

Alla-heter-Glenn. Nej, det gör de inte. Men om man begränsar sig till fotboll får man ibland en stark känsla av att alla heter antingen Glenn eller Hysén och i något enstaka fall bådadera. Kristian Wedel GP:s Världens gång-redaktör och författare till ett dussin böcker om Göteborg har sammanställt denna göteborgska uppslagsbok. Den har inga objektiva anspråk.

I mars år 2015 tillträdde Alice Teodorescu tjänsten som ledar­redaktör på Göteborgs-Posten och placerade omedelbart GP i debattens centrum. I denna volym samlas några av de mest uppmärksammade texterna. Tillsammans tecknar de ett porträtt av ett Sverige, och en debatt, i förändring. Peter Hjörne har skrivit förordet.

Citat: Ibland vet man inte att man hållit andan förrän man andas ut. Axlarna sänks, ögonen slappnar av och en lättnad sprider sig genom kroppen. Det händer kanske i mellanrummen i vardagslivet. För mig händer det i naturen. Det är känslan av att landa och komma hem. Man känner sig hemma där man är välkommen. -Annelie Pompe Äventyraren Annelie Pompes krönikor på Göteborgs-Postens namnsida har ett alldeles eget tilltal. Hon började skriva i GP hösten 2015 och blev snabbt en stor läsarfavorit.

I samma ögonblick som jag kraschlandade tänkte jag att det här ska jag inte berätta för någon. Samtidigt registrerade jag att till höger om mitt huvud, som just plöjt underlaget, låg ett par glasögon. Trots att jag inte hade några på mig längre kunde jag se att de var mina. Ett av glasen låg löst bredvid. En skalm stack upp som en arm som viftar. Jag blev full i skratt eftersom jag redan i fallet såg vurpan utifrån, som i en film. Synd bara att det var jag som spelade huvudrollen. Pia Naurin har i flera decennier varit en av Göteborgs-Postens mest älskade kåsörer. Till denna lilla volym utgiven både som e-bok och i tryckt form har GP:s Världens gångredaktion valt ut några pärlor från åren 2014-2016.

Onsdagen den 3 maj 1916 rapporterade Göteborgs-Posten att vårens första svala hade siktats vid Klippans tullstation. I en notis meddelades också att striderna vid den franska fästningen Verdun på Västfronten fortsatte. När svalan kom till Klippan började antalet stupade vid Verdun närma sig 700 000 man

Det var ett år när en konstig vinter rådde över Göteborg: blöt och grå snö föll varje natt och upplöstes under förmiddagstimmarna till en sörja som under skosulorna liknade tapetklister. När jag klev på spårvagnen vid Fjällgatan lyckades jag aldrig gissa om dimman i Stigbergsliden skulle vara gulgrå eller blå. När jag klockan fem i nio klev av vid Drottningtorget upprätthölls fortfarande hjälpligt den dagliga illusionen av vit vinter, med ett tunt skikt av nedtrampad kramsnö. Här hördes han.

Strömstads Tidning presenterar i denna bok ett urval av artiklar som publicerats under 2016,det år som tidningen fyllde 150 år. Artiklarna skildrar Strömstads Tidnings historia och händelser i Strömstad mellan 1866-2016. Tillsammans med Strömstads Museum har de stora händelserna ur tidningens perspektiv plockats fram. Du kan bland annat läsa om den stora branden i Strömstad, när unionen med Norge bröts och hur krigen påverkade staden. Boken avslutas med bilder från Strömstads Tidnings stora födelsedagsfest som firades med en unik revy på Skagerack den 17 oktober 2016.

John Brovik (text) och Britt-Marie Brovik (foto) fångar i sina hyllade reportage det saltsänkta i den göteborgska folksjälen. Här samlas äntligen ett urval av deras berättelser, ursprungligen publicerade på Göteborgs-Postens Världens gång-sida.

Han hette Bill och jag håller honom personligen ansvarig för att jag försökte råna ett kafé på Damrak. Jag såg Bill första gången några hundra meter nordost om Amsterdam Centraal. I två volymer samlas ett urval av Kristian Wedels intryck från ungefär 20 städer i 15 länder. Carmencita i Berlin och Konsten att signera en barnota utges samtidigt. GP:s tecknare Ulf Sveningson har gjort nya illustrationer till båda utgåvorna.

Varje dag skickar GP-läsare vitsar till Sture Hegerfors. Här samlas ett aktuellt urval. Ju sämre desto bättre!

GP-tecknaren Ulf Sveningsons momoarer i bild. Trogna och minnesgoda GP-läsare kommer att le ingenkännande åt dessa teckningar. Nya och yngre läsare, som till äventyrs inte är bekanta med Ulf Sveningson, kan fröjda sig. Ty de har något verkligt roligt framför sig.

Här presenteras ett litet urval av Sture Hegerfors texter från senare år. Sture lär ut hur man lyssnar på vinet. Och låter oss bland annat möta Ali Ben Hur (världens sämste fakir), den lysande internationelle äventyraren Nero Nelson, den glest mustascherade charmören Konrad Ok och ishockeylaget Atomic Ragtime Bombers. Allt kan hända.

I hela fem år har Hallandsposten kunnat ståta med en egen matsida. Varje fredag har UllaMi Nyhuus glatt delat med sig av både berättelser, recept och matbilder, allt hopkokat i hennes eget kök. Uppdelat efter tema, råvaror och årstider finns här ett 40-tal av dem samlade i denna bok med förhoppning av de ska bereda andra hemmakockar lika stor glädje som för kokboks­makerskan själv. Även om hon rent fysiskt nu lämnat sin arbetsplats fortsätter hon varje fredag oförtrutet brassa käk med det självklara (och snodda) mottot: -Att äta är en av de fyra viktigaste målen med livet. Vilka de tre andra är, är det ingen som vet.

Den stora flygelskjutningen i Shropshire är en samling historier av Göteborgs-Postens kåsör Kristian Wedel, som publiceras i ett mycket speciellt sammanhang. Den utgör den moderna delen i Litteraturbankens satsning på klassiska kåserier hösten 2018. Litteraturbanken tillgängliggör svenska klassiker fritt för alla, och satsar nu på kåserier av de stora svenska signaturerna som Jan Olof Olsson (Jolo), Barbro Alving (Bang), Lennart Nyblom (Red Top), Anna Lisa Wärnlöf (Claque) och Kar de Mumma. Även kåsörer som Viveca Lärn, Astrid Lindgren, Gunnar Ohrlander och Frank Heller återfinns i urvalet. Kristian Wedel för oss in i 2000-talet. Författaren och översättaren Erik Andersson har skrivit förordet till Den stora flygelskjutningen i Shropshire. Denna edition av Den stora flygelskjutningen i Shropshire ges ut av GP Förlag.

Utdrag ur boken: Andra veckan i september flydde jag den första höststormen, som sades vara en orkan från tropikerna trots att vindarna kändes alltigenom göteborgska, och stegade in på ett kafé i Björkekärr. Utbudet var ganska långt ifrån de centrala kaffe­barernas macchiato och foccacia. Det kunde i och för sig göra detsamma. Här fanns smörgåsar med ost och skinka och kaffet var gott. Kristoffer Kviberg är en av Göteborgs-Postens mest älskade kåsörer. Nu samlas ett urval av hans texter i två volymer som ges ut samtidigt på GP Förlag: Drömmar från Kålltorp och Jag brukar ofta tänka på min brevlåda och hur jag ska ta mig dit.

Utdrag ut boken: Jag har numera en trädgård. Där finns oklippt gräs, vildvuxna buskar, blommor och träd av olika sorter, en obegriplig damm och ohemula mängder mossa. För många är detta med en trädgård en normalitet, en trivsam sysselsättning vid ledigheter och en plats att vila på. Detta gäller inte mig. Min trädgård är ett slagfält. När jag går ut genom altandörren går jag ut i krig. Kristoffer Kviberg är en av Göteborgs-Postens mest älskade kåsörer. Nu samlas ett urval av hans texter i två volymer som ges ut samtidigt på GP Förlag: Drömmar från Kålltorp och Jag brukar ofta tänka på min brevlåda och hur jag ska ta mig dit.

Där fanns väl inte direkt murvlar med konjakspluntor och presskortet i hatten; men bra nära. Det var chefer med oklara funktioner som betydelsefullt dängde telefonlurar bordet. Reportrar kom in i trenchcoat och luktade tobak. Någon röt efter en plåtslagare, därmed menande en fotograf. Det lät ohyggligt världsvant. Jag var djupt imponerad, eller rättare sagt: jag var 22 år. Ibland, med högst ojämna mellanrum, har GP:s kåsör Kristian Wedel kåserat om Göteborgs-Postens redaktion, omöjliga uppdrag, murvlar, redaktörer, fotografer och tecknare. Här samlas ett urval av hans (i princip helt sanna) berättelser från det säregna universum som en tidningsredaktion utgör.

Åt du någon bakelse? På Gustav Adolfsdagens morgon sneddade jag i dimman över torget och klev upp vid sockeln under hjältekonungen, eller om han var krigsförbrytare, jag minns aldrig vilket, och funderade på om han skulle ha gillat allt det här som han satte i gång år 1621: spårvagnarna, cyklisterna, kanalerna, kåkarna, stuprännorna, hamngatorna, pantbankerna, och göteborgarna under svarta paraplyer. I över två decennier har Kristian Wedel kåserat om Göteborg och Göteborgs historia i Göteborgs-Posten. I denna lilla bok samlas ett urval från de senaste åren.

Kristian Wedels kåserisamling, Dansar med nallar, fann många igenkännande läsare bland Göteborgs barnfamiljer. Detta nya urval av kåserier från de senaste åren kan ses som en fristående fortsättning. Familjen har flyttat till Hisingen och barnen har blivit lite större. Det innebär inte nödvändigtvis att allt, eller ens någon ting, går som planerat.

Jag tänker mig kandidatens resa till Bagdad. Jag föreställer mig att han färdas via Trelleborg och Paris. Han fortsätter med Orientexpressen till Istanbul, ner genom öknar och floddalar. Det bör ha tagit ett par veckor av restaurangvagnar med klirrande vinkaraffer och segt levantinskt bröd. Värmen ligger som en het plåt över tåget. Han har bytt till linnekostym. Han bör rimligen anlända till Bagdad med någon dags marginal. Och så blir det den 5 augusti. Kandidaten i Bagdad är titelhistorien i denna samling berättelser av Göteborgs-Postens Kristian Wedel. Men läsaren får också stifta bekantskap med den mytomspunne Mister Pullen, cykelpolisen Jansson, Mark från Poughkeepsie som skulle vandra runt Key West tills han hittade sig själv, Göteborgskonstnären som trollade fram 73 000 kronor och 45 öre, den hört prövade konfektmakare Hansen, och en spenslig småländsk yngling som iförd vita loafers varje fredag somnade i ett hönshus.

Tio roddare. En styrman, coxen. Nästan nio meter lång är båten. Två ton roddpassion på startlinjen som kräver att man ror tills det dansar röda prickar framför ögonen på den 800 meter långa banan. Ettans åra, roddaren längst akterut på styr­- ­bordssidan, håller takten. Pliktroddaren, längst fram i fören på styrbordssidan, håller linjen under racet. Det tar knappt fyra minuter. Det är 30 årtag i minuten. Det handlar om att komma upp i sju, åtta knop. Här satsar vi allt. I många år har namnet Brovik förknippats med vinjetten Salta stänk på Göteborgs-Postens Världens gång-sida. John (text) och Britt-Marie (foto) fångar på ett omisskännligt levande sätt den västkustska båttillvaron. Här samlas ett urval av de senaste årens reportage. Det här är en bok som luktar hav.

Jag minns Gullholmen, alla båtarna i hamnen. Folk myllrade av och på. En stuv konserver kom ombord. Tre slag i skeppsklockan, Bohuslän backade ut, svängde runt magasinet på Annikas Strand. Och där framme låg Islandsbergs fyrklippa, svart berg med skummande vitt vid foten. Bohuslän krängde och vred sig i de djupa vågdalarna, folk höll i sig i bord och bänkar och nu styrde vår kapten rakt mot fyren. Rakt mot Islands­­berg. Rakt mot klippan. Vi höll andan.

Det här en bok om tio kvinnor på Göteborgs-Posten. Många av dem började på GP när branschen fortfarande var så mansdominerad att det fanns en självklar synonym till begreppet redaktör: tidningsman. I denna intervjubok framträder ett färgrikt grupporträtt från en tid då det inte var självklart att en kvinnlig sportreporter kunde intervjua ishockeyspelare eller att en kvinnlig utrikesreporter kunde rapportera från krigszoner. Intervjuerna har gjorts av de nutida GP-journalisterna Maria Domellöf­Wik och Hanna Tornbrant. ­ Det är berättelser om medarbetare som satte en stark prägel på en av Sveriges största tidningsorganisationer. Det är berättelser om tidningskvinnor.