Lars Andersson om en magikers korgflätande Alan Asaid märker ut svårtydda ord Tage Aurell går längs en gammal landsväg Linda Beel utforskar museets materialitet Jesper Brygger ser möjligheter genom ett fönster Martin Engberg lyssnar till texten Helena Fagertun outgråter Helga Krook berättar om berättande Anja Nachaum om minne, jord och kropp Zac O’Yeah drar paralleller mellan Indiana Jones och Mo Yan Amalie Smith för samman celldelning och tvåsamhet Anja Høvik Strømsted om att fånga vildsvin Maria Zennström om sin pappa och landet han levde i; Ida Linde om Eduardo Galeanos Fotbollen – vilken historia, Martina Lowden om Jila Mossaeds Ett ljud som bara jag kan, Jonas Rasmussen om Ursula Andkjaer Olsens Det 3. årtusindes hjerte, Steve Sem-Sandberg om Gerald Murnanes Korntäppa, Lidija Praizovic om Nina Bouraouis Enstörig

Det här är ett nummer som säger att fragmenten och skissen ibland är en mer adekvat bärare av de erfarenheter och kunskaper som ska skildras än den helgjutna formen. Dubravka Ugrešic´ uppfann inte fragmentet, men hon har i sina böcker visat hur det fungerar som exilens formspråk. »För första gången läser jag en text som bekräftar mig, min bakgrund», skriver Meira Ahmemulic´ om sitt första möte med Ugrešic´s texter. En del författarskap tycks mer än andra frambesvärja lusten att tala om de egna erfarenheterna. I det här fallet har det säkert just att göra med Ugrešic´s sätt att demonstrera hur fragmenten, och detaljerna, ibland på ett bättre sätt än de övergripande svepen, kan synliggöra de stora sammanhangen. Däri finns kanske också nyckeln till varför hon på ett så ledigt sätt kan röra sig mellan det essäistiska och det skönlitterära uttrycket.

Ord&Bild nr 5/15-1/16 innehåller ett rikt temablock om Guld, men också en essä om skrivande och försoning av Elisabeth Hjorth, samt en om statslöshetens historia av Lyndsey Stonebridge. Samt, som alltid, litteraturkritik!

"Sådd" samlar diktmaterial som tidigare publicerats i olika tidskrifter. Dikterna representerar initiala vändningar, rörelser, inom det som kom att bli dikttrilogin eller -triptyken "Det tysta häftet" (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"). Jämte "Etui-(x)" och "Sådd II" utgör boken ett tillägg till "Det tysta häftet" och bildar tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) första delen av det poetiska projektet "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Sådd II" är en starkt och skört trevande utforskning av plats och befinnelser: ett öga som ser en sol, en hand som känner en jord. Samlingen ansluter i vändningar och rörelser till dikttrilogin eller -triptyken "Det tysta häftet" (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"). Jämte "Sådd" och "Etui-(x)" utgör boken ett tillägg till "Det tysta häftet" och bildar tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) första delen av det poetiska projektet "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Här : Översättningar ur Det tysta häftet" är en samlingsdikt som förestår ackompanjerande utläggningar i anslutning till dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet” – "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)" och "Frö" – vilka samtidigt utkommer i förlagets småskriftserie Pamphilus. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Kröningar" ingår i dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet”, som också består av "Hartsvariationer (om våren)" och "Frö". Tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" bildar de en aleatorisk helhet som mot fonder av tro, grodd och vändning inscenerar jordlek och sång uti ordets natur. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Hartsvariationer (om våren)" ingår i dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet”, som också består av "Kröningar" och "Frö". Tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" bildar de en aleatorisk helhet som mot fonder av tro, grodd och vändning inscenerar jordlek och sång uti ordets natur. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Frö" ingår i dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet”, som också består av "Kröningar" och "Hartsvariationer (om våren)". Tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" bildar de en aleatorisk helhet som mot fonder av tro, grodd och vändning inscenerar jordlek och sång uti ordets natur. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

Denna utgåva innehåller i två delar nyöversatta respektive nyskrivna textligheter som tecknar vissa fören och spår från senare år.  Första delen rymmer dikter av Walt Whitman, Konstantinos Kavafis, D. H. Lawrence, Arno Holz, Marina Tsvetajeva, Sofia Parnok, Ksenija Nekrasova, Jelena Schwartz och Kirill Medvedev, varav flertalet översätts för första gången till svenska.  Andra delen rymmer en elegi (efter ett utkast av Goethe), rader om en okänd soldat (utifrån Osip Mandelstams förödda originalmanuskript), smärre ballader (avlyssnade/framförda på gator och torg i Frankfurt, Köln och Bonn) samt sångfragment (ur handskrift funnen i Burg Ehrenstein, Westerwald).

Skrott och Addenda (Skrott) utgör i förbundet skick Medelbart tillägg till Det tysta häftet – Kröningar, Hartsvariationer (om våren), Frö. Jämte Tillägg till Det tysta häftet – Sådd, Etui–(x), Sådd II, Cæsur – bildar de första delen av Den aleatoriska skriften. I Ars Intepres Publications internationella poesiserie Scandinavian Wind Rose har även utkommit: Här : Översättningar ur Det tysta häftet. En samlingsdikt, samt Voronezjvariationerna (ur Mandelstamhäftet), I-III. Det senare representerar andra delen av Den aleatoriska skriften. Skrott och Addenda (Skrott) fullbordar ett poetiskt projekt utan motstycke i samtidslitteraturen.

”Voronezjvariationerna” – andra delen av det poetiska projektet Den aleatoriska skriften (men tillkommen före den första) – är en triptyk som formulerar ett fördolt eller otillåtet – ej medgivet och bestraffat – översättningsarbete. Det tar sin utgångspunkt i den ryske poeten Osip Mandelstams diktning och öde, i synnerhet den sena poesin och förvisningen i Voronezj. Det handlar om barbariska ord, om jord, ljus och mörker. Om ett skalkat fjärran och närmade, närande skikt av kanske-nåd, kanske-vändning. Om sått och utlåtet - köttets gråt och själens eviga resning; det stumma tråg, den kätte - där själva mörkret är ljus. Verkets tre delar utför en grävande syning av vad översättning är och vad översättning kan vara. Hur översätter man jord, snö och is, och bleknat solsken? Hur uttrycker man längtan och skylda minnen av Florens och Rom på stäpperna kring Voronezj? Eller gendriver den bådande taggtrådens obygd vid Vladivostok? Hur återger man en smekning eller en bild född av brödlöshet? Och hur fångar man, utan att infånga, den steglits som läts ut? Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur. Han har tidigare utgivit Den aleatoriska skriften, del 1, som består av följande verk: Det tysta häftet - "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö" (Pamphilus III-V) - samt Tillägg till Det tysta häftet - "Sådd", "Etui-(x)", "Sådd II", "Cæsur" (Pamphilus IX-XII). I serien Scandinavian Wind Rose har tidigare utkommit: "Här : Översättningar ur Det tysta häftet".

"Etui-(x)" bjuder ingångar – utsikter – till och mot en mosaik av antika liksom moderna fonder. Verket ansluter i vändningar och rörelser till dikttrilogin eller -triptyken "Det tysta häftet" (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"). Jämte "Sådd" och "Sådd II" utgör boken ett tillägg till "Det tysta häftet" och bildar tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) första delen av det poetiska projektet "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Cæsur" är det avslutande tillägget till Det tysta häftet (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"), som jämte tilläggen "Sådd", "Etui–(x)" och "Sådd II" (Pamphilus IX-XI) samt samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) bildar första delen av "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

När Michail Bulgakov och Jevgenij Zamjatin (med stöd under täcket av Andrej Platonov) en blötare kväll koncipierade Lipkij och Nebrezjnyj skymde det redan i världen. Folket skrev likväl till Stalin, som aldrig svarade, osv. I "Kladd", en av de mer oförutsedda långdikter som någonsin skapats, samsas i vandelsprövande utkastformer förment lyrisk autofiktion och troliga dårars anteckningar från fuktade källarhål med dokumentära spår och biografiska lämningar mot fonden av tidens perversioner. Allt i lika delar nödrop och bekännelse, fåfängt famlande och misantropi, manisk kråksång och turturduvat mummel. Gontjarov jagar Turgenjev, som smiskas till slut; äpplen faller inte fjärran Strindberg; en förläggargalt drillar hårt sin råtta; och Hon är tyst, osv. "Kladdmanifestet" är ett eländeskväde, en låt och en gråt, som här paras med klassiska bilder av den mytomspunna Westerwaldgruppen (ca. 1920-80), osv. Summan uppgår till vad som traditionellt kallats ”en av världslitteraturens mest uppfordrande och angelägna textualiteter”: fallande droppar i kalkstensgrottor, tablåer över år av sökande och tvivel, pinade sinnens susande bikter, ja: en väldig hymn till det som låter skälen trots allt finna fästen, osv. Redigering, beriktiganden, rättslig prevention, sanitära anstalter, emballering och tolkningar av Alan Asaid. "En sannskyldig fest för kladdmaniker!" - Andrew Cluddhead, professor och preses, The Royal Daub Society

Lars Andersson om en magikers korgflätande Alan Asaid märker ut svårtydda ord Tage Aurell går längs en gammal landsväg Linda Beel utforskar museets materialitet Jesper Brygger ser möjligheter genom ett fönster Martin Engberg lyssnar till texten Helena Fagertun outgråter Helga Krook berättar om berättande Anja Nachaum om minne, jord och kropp Zac O’Yeah drar paralleller mellan Indiana Jones och Mo Yan Amalie Smith för samman celldelning och tvåsamhet Anja Høvik Strømsted om att fånga vildsvin Maria Zennström om sin pappa och landet han levde i; Ida Linde om Eduardo Galeanos Fotbollen – vilken historia, Martina Lowden om Jila Mossaeds Ett ljud som bara jag kan, Jonas Rasmussen om Ursula Andkjaer Olsens Det 3. årtusindes hjerte, Steve Sem-Sandberg om Gerald Murnanes Korntäppa, Lidija Praizovic om Nina Bouraouis Enstörig

Det här är ett nummer som säger att fragmenten och skissen ibland är en mer adekvat bärare av de erfarenheter och kunskaper som ska skildras än den helgjutna formen. Dubravka Ugrešic´ uppfann inte fragmentet, men hon har i sina böcker visat hur det fungerar som exilens formspråk. »För första gången läser jag en text som bekräftar mig, min bakgrund», skriver Meira Ahmemulic´ om sitt första möte med Ugrešic´s texter. En del författarskap tycks mer än andra frambesvärja lusten att tala om de egna erfarenheterna. I det här fallet har det säkert just att göra med Ugrešic´s sätt att demonstrera hur fragmenten, och detaljerna, ibland på ett bättre sätt än de övergripande svepen, kan synliggöra de stora sammanhangen. Däri finns kanske också nyckeln till varför hon på ett så ledigt sätt kan röra sig mellan det essäistiska och det skönlitterära uttrycket.

Ord&Bild nr 5/15-1/16 innehåller ett rikt temablock om Guld, men också en essä om skrivande och försoning av Elisabeth Hjorth, samt en om statslöshetens historia av Lyndsey Stonebridge. Samt, som alltid, litteraturkritik!

"Sådd" samlar diktmaterial som tidigare publicerats i olika tidskrifter. Dikterna representerar initiala vändningar, rörelser, inom det som kom att bli dikttrilogin eller -triptyken "Det tysta häftet" (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"). Jämte "Etui-(x)" och "Sådd II" utgör boken ett tillägg till "Det tysta häftet" och bildar tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) första delen av det poetiska projektet "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Sådd II" är en starkt och skört trevande utforskning av plats och befinnelser: ett öga som ser en sol, en hand som känner en jord. Samlingen ansluter i vändningar och rörelser till dikttrilogin eller -triptyken "Det tysta häftet" (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"). Jämte "Sådd" och "Etui-(x)" utgör boken ett tillägg till "Det tysta häftet" och bildar tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) första delen av det poetiska projektet "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Här : Översättningar ur Det tysta häftet" är en samlingsdikt som förestår ackompanjerande utläggningar i anslutning till dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet” – "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)" och "Frö" – vilka samtidigt utkommer i förlagets småskriftserie Pamphilus. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Kröningar" ingår i dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet”, som också består av "Hartsvariationer (om våren)" och "Frö". Tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" bildar de en aleatorisk helhet som mot fonder av tro, grodd och vändning inscenerar jordlek och sång uti ordets natur. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Hartsvariationer (om våren)" ingår i dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet”, som också består av "Kröningar" och "Frö". Tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" bildar de en aleatorisk helhet som mot fonder av tro, grodd och vändning inscenerar jordlek och sång uti ordets natur. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Frö" ingår i dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet”, som också består av "Kröningar" och "Hartsvariationer (om våren)". Tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" bildar de en aleatorisk helhet som mot fonder av tro, grodd och vändning inscenerar jordlek och sång uti ordets natur. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

Denna utgåva innehåller i två delar nyöversatta respektive nyskrivna textligheter som tecknar vissa fören och spår från senare år.  Första delen rymmer dikter av Walt Whitman, Konstantinos Kavafis, D. H. Lawrence, Arno Holz, Marina Tsvetajeva, Sofia Parnok, Ksenija Nekrasova, Jelena Schwartz och Kirill Medvedev, varav flertalet översätts för första gången till svenska.  Andra delen rymmer en elegi (efter ett utkast av Goethe), rader om en okänd soldat (utifrån Osip Mandelstams förödda originalmanuskript), smärre ballader (avlyssnade/framförda på gator och torg i Frankfurt, Köln och Bonn) samt sångfragment (ur handskrift funnen i Burg Ehrenstein, Westerwald).

Skrott och Addenda (Skrott) utgör i förbundet skick Medelbart tillägg till Det tysta häftet – Kröningar, Hartsvariationer (om våren), Frö. Jämte Tillägg till Det tysta häftet – Sådd, Etui–(x), Sådd II, Cæsur – bildar de första delen av Den aleatoriska skriften. I Ars Intepres Publications internationella poesiserie Scandinavian Wind Rose har även utkommit: Här : Översättningar ur Det tysta häftet. En samlingsdikt, samt Voronezjvariationerna (ur Mandelstamhäftet), I-III. Det senare representerar andra delen av Den aleatoriska skriften. Skrott och Addenda (Skrott) fullbordar ett poetiskt projekt utan motstycke i samtidslitteraturen.

”Voronezjvariationerna” – andra delen av det poetiska projektet Den aleatoriska skriften (men tillkommen före den första) – är en triptyk som formulerar ett fördolt eller otillåtet – ej medgivet och bestraffat – översättningsarbete. Det tar sin utgångspunkt i den ryske poeten Osip Mandelstams diktning och öde, i synnerhet den sena poesin och förvisningen i Voronezj. Det handlar om barbariska ord, om jord, ljus och mörker. Om ett skalkat fjärran och närmade, närande skikt av kanske-nåd, kanske-vändning. Om sått och utlåtet - köttets gråt och själens eviga resning; det stumma tråg, den kätte - där själva mörkret är ljus. Verkets tre delar utför en grävande syning av vad översättning är och vad översättning kan vara. Hur översätter man jord, snö och is, och bleknat solsken? Hur uttrycker man längtan och skylda minnen av Florens och Rom på stäpperna kring Voronezj? Eller gendriver den bådande taggtrådens obygd vid Vladivostok? Hur återger man en smekning eller en bild född av brödlöshet? Och hur fångar man, utan att infånga, den steglits som läts ut? Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur. Han har tidigare utgivit Den aleatoriska skriften, del 1, som består av följande verk: Det tysta häftet - "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö" (Pamphilus III-V) - samt Tillägg till Det tysta häftet - "Sådd", "Etui-(x)", "Sådd II", "Cæsur" (Pamphilus IX-XII). I serien Scandinavian Wind Rose har tidigare utkommit: "Här : Översättningar ur Det tysta häftet".

"Etui-(x)" bjuder ingångar – utsikter – till och mot en mosaik av antika liksom moderna fonder. Verket ansluter i vändningar och rörelser till dikttrilogin eller -triptyken "Det tysta häftet" (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"). Jämte "Sådd" och "Sådd II" utgör boken ett tillägg till "Det tysta häftet" och bildar tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) första delen av det poetiska projektet "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Cæsur" är det avslutande tillägget till Det tysta häftet (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"), som jämte tilläggen "Sådd", "Etui–(x)" och "Sådd II" (Pamphilus IX-XI) samt samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) bildar första delen av "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

När Michail Bulgakov och Jevgenij Zamjatin (med stöd under täcket av Andrej Platonov) en blötare kväll koncipierade Lipkij och Nebrezjnyj skymde det redan i världen. Folket skrev likväl till Stalin, som aldrig svarade, osv. I "Kladd", en av de mer oförutsedda långdikter som någonsin skapats, samsas i vandelsprövande utkastformer förment lyrisk autofiktion och troliga dårars anteckningar från fuktade källarhål med dokumentära spår och biografiska lämningar mot fonden av tidens perversioner. Allt i lika delar nödrop och bekännelse, fåfängt famlande och misantropi, manisk kråksång och turturduvat mummel. Gontjarov jagar Turgenjev, som smiskas till slut; äpplen faller inte fjärran Strindberg; en förläggargalt drillar hårt sin råtta; och Hon är tyst, osv. "Kladdmanifestet" är ett eländeskväde, en låt och en gråt, som här paras med klassiska bilder av den mytomspunna Westerwaldgruppen (ca. 1920-80), osv. Summan uppgår till vad som traditionellt kallats ”en av världslitteraturens mest uppfordrande och angelägna textualiteter”: fallande droppar i kalkstensgrottor, tablåer över år av sökande och tvivel, pinade sinnens susande bikter, ja: en väldig hymn till det som låter skälen trots allt finna fästen, osv. Redigering, beriktiganden, rättslig prevention, sanitära anstalter, emballering och tolkningar av Alan Asaid. "En sannskyldig fest för kladdmaniker!" - Andrew Cluddhead, professor och preses, The Royal Daub Society