Kristofer Folkhammar – författare

»Om han har rätt i sina misstankar, om det är Charles som ristat in ett stort märke i dörren till Magisterns arbetsrum, så är det en upptrappning«

Den strikte Magistern har i sina erotiska lekar hittat ett sätt att vara sig själv. Hans älskare är den förtrollande eleven Charles killen som alla vill ha. Men en gåtfull inristning i dörren till Magisterns arbetsrum vid skolårets start gör att hans ordnade tillvaro rämnar.

I tomrummet som uppstår dras han till Hyenorna, pojkkvartetten som alltid är tillsammans. Tim och Fred. Paul och Noak. De är i sin tur uppslukade av uttagningarna till Sångtåget, och att få ingå i det praktfulla följe som i december inför allas ögon ska tåga genom skolan.Stor dramatik, vänskap, rivalitet, sex och sång: det är hösttermin på Läroverket.

Kristofer Folkhammar debuterade med romanen Isak & Billy 2011 och gav ut diktboken När han kysste mig förlorade jag allt 2012. Folkhammar är bland annat verksam som litteraturkritiker.

"Sångtåget i december. Under uttagningarna gråter alltid någon. Några äldre killar som aldrig riktigt lämnar skolan ordnar listor, upprop, utprovning av vit kråsskjorta och grov, svart, åtsittande finbyxa som går upp lite i stjärten. Och under några vackra oktoberdagar när de första gula löven täcks av frostrosor, anstränger sig ett femtiotal killar för att erhålla en av de arton platserna i följet som med levande ljus ska glida genom korridorerna, in i Aulan, inför alla ögon."

Sagt om MAGISTERLEKARNA:

Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep. // Kristofer Folkhammar uppfinner i Magisterlekarna en helt och hållet egen värld, exakt utmejslad, intelligent tänkt och taggigt uppsluppen, i språket och till spelreglerna i den. En lustfylld skröna med mörka schatteringar, lätthet och lekfullhet, våld och förvirrade känslor tvinnas ihop på ett sätt som jag aldrig mött i någon svensk roman.

Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

Magisterlekarna skänker insikter i samtidens konsumtionskultur, i modets estetik, i känslor och identiteter på ett sätt som är unikt. Här känns det som att det finns enorm potential. Jag vill genast läsa mer av Kristofer Folkhammar. Mer och större och allvarligare. Kan man få en ny roman genast, tack!

Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

Lekfullheten i Kristofer Folkhammars gestaltning präglar inte enbart den unika berättelsen, även hans språk och poetiska uttryck bär på en lättsamhet som överraskar. Det blir aldrig slentrianmässigt eller tråkigt. Precis när man tror att man vet var man har honom dyker det upp ett nytt utfall eller infall. // Magisterlekarna bygger upp en värld som jag kommer att bära med mig länge framöver.

Hanna Jedvik, Göteborgs-Posten

Magisterlekarna, denna drömska, pregnanta svårfångade historia om ett sorts gymnasium där alla, i alla fall de elever och lärare som är i närbild, är bögar och all undervisning handlar om queer teoribildning. // Överallt stjärtar, bultningar, glupskhet. Jag tycker till och med att väggar, trappor och skrivbord vinglar och tränger ihop sig runt Folkhammars mjuka lek med franska och brittiska internatlivsklichéer /.../ Magisterlekarna är en tunn bok, sensuell och poetisk, men den går att skära och analysera // Det är vackert.

Jenny Teleman, P1 Kulturnytt

Jag hoppas på att Magisterlekarna blir en klassiker på samma sätt som E M Forsters Maurice.

Emil Åkerö, Östgöta Correspondenten

Sprittande livslust, nyfikenhet och kåthet blandas med förvirring och vilsenhet. // Romanen älskar sitt eget universum, vältrar sig njutningsfullt i det, men det på samma gång melodramatiska och mollstämda slutet är vad som verkligen stannar kvar.

Therese Bohman, Aftonbladet

Kristofer Folkhammars andra roman Magisterlekarna fullkomligen sprutar ur sig kaskader av livsförhöjande konfetti och existentiellt glitter. // Efter några sidor kan man inte sluta läsa. Harlequinkänslan och Anaïs Nin-förtrollningen spinner sina trådar runt en och snart är man där, i den bättre och skönare verkligheten där allt är erotisk och regnbågsglansigt.Fast räcker det egentligen? Just som man tänker att campig bögsex inte duger för en hel roman så kommer fyllningen. Likt Guds finger dundrar Folkhammars identitetsanalyser rakt ner i den glittriga sexpralinen och tar ett järngrepp om homosexualitetens historia. Vad för personligheter uppstår ur något som trängts undan, tabubelagts och kriminaliserats? Vad för slags identiteter och stereotyper skapas ur skam och parksex? Det är som om Folkhammar vill ruska om och säga: har vi verkligen den bögighet vi vill ha? // Jag tycker den här boken är lysande rakt igenom.

Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

Magisterlekarna är en bedårande kioskroman, en köttigt sakral och skvallrig collegefilm fylld av sex, gymnastiksalar och körsång. Blicken rinner över sidorna, Folkhammar skriver som en glättigare Dennis Cooper utan övervåld det är lika romantiserande som subversivt som sorgligt. En mångbottnad bögutopi och vördnadsfull genreuppvisning som trummar på helt oförskämt mot en förkrossande fräck förlösning.

Elis Burrau, Nöjesguiden

Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep.

Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

"Jag vill och tror att Är det barnen, baby? kommer att bli en klassiker vad gäller att skriva om erfarenheter av kärlek, föräldraskap, vänskap och närhet, så bra är den. Kristofer Folkhammar gestaltar skickligt både de universella och specifika erfarenheterna: Så här är det att vara människa i världen, också. Skildringen går rätt in under huden på mig och jag kan bara säga tack."

Borås Tidning

”Är det barnen, baby? är något så ovanligt som en roman om föräldraskap och kärlek som varken ägnar sig åt plattityder kring jobbiga barn, eller idealiserar det i en slags kärnfamiljsvurm. Den är öm, den är komplicerad, och jag bär jagets frågor med mig under läsningen. För vad är egentligen kärlek? Vad är omsorg? Vad är ett avsked?”

Expressen

”Vackert om lyckan i att trots allt få bli pappa”Aftonbladet

»Jag slukar de 171 mättade sidorna och lägger ifrån mig boken med en intensiv längtan efter mer. Den svenska queerlitteraturen har verkligen saknat det som Är det barnen, baby? rymmer: en prövande blick som både beskriver och ifrågasätter, men som aldrig är blind för det som drar och lockar, eller för ambivalens och nyanser.«Svenska Dagbladet

Vad är det som gör att man fastnar för vissa? Vad är kärlek? Är sex en hang-up?

Mannen i Kristofer Folkhammars nya roman har huvudet fullt av frågor. Samtidigt som han försöker komma underfund med vad det innebär att vara förälder till dottern Sandra, och dela ansvar med medföräldern Julia, slits han mellan två stora kärlekar: den trygge pojkvännen Alexander och den undflyende, före detta älskaren Jeremie.

Under en sommarnatt skriver han ett brev till en vän. Barnet sover i rummet intill, och brevet vecklar ut sig, genom natten, till en stjärnklar mosaik, där berättaren försöker samla ihop sig själv, sitt liv. Från att komma ut till att inseminera. Från ensamhet till nya sätt att skapa och arrangera intimitet.

 Är det barnen, baby? är en bok om relationer. Om föräldraskap och bögliv. Om när livsprojekten barn och kärlek från början är åtskilda. Och om vad det är att komma nära en annan människa.

"Jag vill och tror att Är det barnen, baby? kommer att bli en klassiker vad gäller att skriva om erfarenheter av kärlek, föräldraskap, vänskap och närhet, så bra är den. Kristofer Folkhammar gestaltar skickligt både de universella och specifika erfarenheterna: Så här är det att vara människa i världen, också. Skildringen går rätt in under huden på mig och jag kan bara säga tack."

Borås Tidning

”Är det barnen, baby? är något så ovanligt som en roman om föräldraskap och kärlek som varken ägnar sig åt plattityder kring jobbiga barn, eller idealiserar det i en slags kärnfamiljsvurm. Den är öm, den är komplicerad, och jag bär jagets frågor med mig under läsningen. För vad är egentligen kärlek? Vad är omsorg? Vad är ett avsked?”

Expressen

”Vackert om lyckan i att trots allt få bli pappa”Aftonbladet

»Jag slukar de 171 mättade sidorna och lägger ifrån mig boken med en intensiv längtan efter mer. Den svenska queerlitteraturen har verkligen saknat det som Är det barnen, baby? rymmer: en prövande blick som både beskriver och ifrågasätter, men som aldrig är blind för det som drar och lockar, eller för ambivalens och nyanser.«Svenska Dagbladet

Vad är det som gör att man fastnar för vissa? Vad är kärlek? Är sex en hang-up?

Mannen i Kristofer Folkhammars nya roman har huvudet fullt av frågor. Samtidigt som han försöker komma underfund med vad det innebär att vara förälder till dottern Sandra, och dela ansvar med medföräldern Julia, slits han mellan två stora kärlekar: den trygge pojkvännen Alexander och den undflyende, före detta älskaren Jeremie.

Under en sommarnatt skriver han ett brev till en vän. Barnet sover i rummet intill, och brevet vecklar ut sig, genom natten, till en stjärnklar mosaik, där berättaren försöker samla ihop sig själv, sitt liv. Från att komma ut till att inseminera. Från ensamhet till nya sätt att skapa och arrangera intimitet.

 Är det barnen, baby? är en bok om relationer. Om föräldraskap och bögliv. Om när livsprojekten barn och kärlek från början är åtskilda. Och om vad det är att komma nära en annan människa.

"Jag känner igen den. Jag känner igen känslan. Jag tror att de pratar om oss."

Brandon av Kristofer Folkhammar är en av texterna i Granta #6: Sex. Granta är en tidskrift som lyfter fram starka berättelser och oväntade perspektiv. Noveller och romanutdrag samsas med reportage och självbiografiska berättelser, nyskrivet svenskt material med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. Svenska Granta bygger på ett nära samarbete med såväl den engelskspråkiga förlagan som det tiotal andra systerutgåvor som de senaste åren startats runt om i världen. Tidskriften utkommer två gånger om året. Ett urval texter ur svenska Granta finns även tillgängliga som e-singlar.

»Om han har rätt i sina misstankar, om det är Charles som ristat in ett stort märke i dörren till Magisterns arbetsrum, så är det en upptrappning«

Den strikte Magistern har i sina erotiska lekar hittat ett sätt att vara sig själv. Hans älskare är den förtrollande eleven Charles killen som alla vill ha. Men en gåtfull inristning i dörren till Magisterns arbetsrum vid skolårets start gör att hans ordnade tillvaro rämnar.

I tomrummet som uppstår dras han till Hyenorna, pojkkvartetten som alltid är tillsammans. Tim och Fred. Paul och Noak. De är i sin tur uppslukade av uttagningarna till Sångtåget, och att få ingå i det praktfulla följe som i december inför allas ögon ska tåga genom skolan.Stor dramatik, vänskap, rivalitet, sex och sång: det är hösttermin på Läroverket.

Kristofer Folkhammar debuterade med romanen Isak & Billy 2011 och gav ut diktboken När han kysste mig förlorade jag allt 2012. Folkhammar är bland annat verksam som litteraturkritiker.

"Sångtåget i december. Under uttagningarna gråter alltid någon. Några äldre killar som aldrig riktigt lämnar skolan ordnar listor, upprop, utprovning av vit kråsskjorta och grov, svart, åtsittande finbyxa som går upp lite i stjärten. Och under några vackra oktoberdagar när de första gula löven täcks av frostrosor, anstränger sig ett femtiotal killar för att erhålla en av de arton platserna i följet som med levande ljus ska glida genom korridorerna, in i Aulan, inför alla ögon."

Sagt om MAGISTERLEKARNA:

Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep. // Kristofer Folkhammar uppfinner i Magisterlekarna en helt och hållet egen värld, exakt utmejslad, intelligent tänkt och taggigt uppsluppen, i språket och till spelreglerna i den. En lustfylld skröna med mörka schatteringar, lätthet och lekfullhet, våld och förvirrade känslor tvinnas ihop på ett sätt som jag aldrig mött i någon svensk roman.

Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

Magisterlekarna skänker insikter i samtidens konsumtionskultur, i modets estetik, i känslor och identiteter på ett sätt som är unikt. Här känns det som att det finns enorm potential. Jag vill genast läsa mer av Kristofer Folkhammar. Mer och större och allvarligare. Kan man få en ny roman genast, tack!

Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

Lekfullheten i Kristofer Folkhammars gestaltning präglar inte enbart den unika berättelsen, även hans språk och poetiska uttryck bär på en lättsamhet som överraskar. Det blir aldrig slentrianmässigt eller tråkigt. Precis när man tror att man vet var man har honom dyker det upp ett nytt utfall eller infall. // Magisterlekarna bygger upp en värld som jag kommer att bära med mig länge framöver.

Hanna Jedvik, Göteborgs-Posten

Magisterlekarna, denna drömska, pregnanta svårfångade historia om ett sorts gymnasium där alla, i alla fall de elever och lärare som är i närbild, är bögar och all undervisning handlar om queer teoribildning. // Överallt stjärtar, bultningar, glupskhet. Jag tycker till och med att väggar, trappor och skrivbord vinglar och tränger ihop sig runt Folkhammars mjuka lek med franska och brittiska internatlivsklichéer /.../ Magisterlekarna är en tunn bok, sensuell och poetisk, men den går att skära och analysera // Det är vackert.

Jenny Teleman, P1 Kulturnytt

Jag hoppas på att Magisterlekarna blir en klassiker på samma sätt som E M Forsters Maurice.

Emil Åkerö, Östgöta Correspondenten

Sprittande livslust, nyfikenhet och kåthet blandas med förvirring och vilsenhet. // Romanen älskar sitt eget universum, vältrar sig njutningsfullt i det, men det på samma gång melodramatiska och mollstämda slutet är vad som verkligen stannar kvar.

Therese Bohman, Aftonbladet

Kristofer Folkhammars andra roman Magisterlekarna fullkomligen sprutar ur sig kaskader av livsförhöjande konfetti och existentiellt glitter. // Efter några sidor kan man inte sluta läsa. Harlequinkänslan och Anaïs Nin-förtrollningen spinner sina trådar runt en och snart är man där, i den bättre och skönare verkligheten där allt är erotisk och regnbågsglansigt.Fast räcker det egentligen? Just som man tänker att campig bögsex inte duger för en hel roman så kommer fyllningen. Likt Guds finger dundrar Folkhammars identitetsanalyser rakt ner i den glittriga sexpralinen och tar ett järngrepp om homosexualitetens historia. Vad för personligheter uppstår ur något som trängts undan, tabubelagts och kriminaliserats? Vad för slags identiteter och stereotyper skapas ur skam och parksex? Det är som om Folkhammar vill ruska om och säga: har vi verkligen den bögighet vi vill ha? // Jag tycker den här boken är lysande rakt igenom.

Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

Magisterlekarna är en bedårande kioskroman, en köttigt sakral och skvallrig collegefilm fylld av sex, gymnastiksalar och körsång. Blicken rinner över sidorna, Folkhammar skriver som en glättigare Dennis Cooper utan övervåld det är lika romantiserande som subversivt som sorgligt. En mångbottnad bögutopi och vördnadsfull genreuppvisning som trummar på helt oförskämt mot en förkrossande fräck förlösning.

Elis Burrau, Nöjesguiden

Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep.

Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

"Jag vill och tror att Är det barnen, baby? kommer att bli en klassiker vad gäller att skriva om erfarenheter av kärlek, föräldraskap, vänskap och närhet, så bra är den. Kristofer Folkhammar gestaltar skickligt både de universella och specifika erfarenheterna: Så här är det att vara människa i världen, också. Skildringen går rätt in under huden på mig och jag kan bara säga tack."

Borås Tidning

”Är det barnen, baby? är något så ovanligt som en roman om föräldraskap och kärlek som varken ägnar sig åt plattityder kring jobbiga barn, eller idealiserar det i en slags kärnfamiljsvurm. Den är öm, den är komplicerad, och jag bär jagets frågor med mig under läsningen. För vad är egentligen kärlek? Vad är omsorg? Vad är ett avsked?”

Expressen

”Vackert om lyckan i att trots allt få bli pappa”Aftonbladet

»Jag slukar de 171 mättade sidorna och lägger ifrån mig boken med en intensiv längtan efter mer. Den svenska queerlitteraturen har verkligen saknat det som Är det barnen, baby? rymmer: en prövande blick som både beskriver och ifrågasätter, men som aldrig är blind för det som drar och lockar, eller för ambivalens och nyanser.«Svenska Dagbladet

Vad är det som gör att man fastnar för vissa? Vad är kärlek? Är sex en hang-up?

Mannen i Kristofer Folkhammars nya roman har huvudet fullt av frågor. Samtidigt som han försöker komma underfund med vad det innebär att vara förälder till dottern Sandra, och dela ansvar med medföräldern Julia, slits han mellan två stora kärlekar: den trygge pojkvännen Alexander och den undflyende, före detta älskaren Jeremie.

Under en sommarnatt skriver han ett brev till en vän. Barnet sover i rummet intill, och brevet vecklar ut sig, genom natten, till en stjärnklar mosaik, där berättaren försöker samla ihop sig själv, sitt liv. Från att komma ut till att inseminera. Från ensamhet till nya sätt att skapa och arrangera intimitet.

 Är det barnen, baby? är en bok om relationer. Om föräldraskap och bögliv. Om när livsprojekten barn och kärlek från början är åtskilda. Och om vad det är att komma nära en annan människa.

"Jag vill och tror att Är det barnen, baby? kommer att bli en klassiker vad gäller att skriva om erfarenheter av kärlek, föräldraskap, vänskap och närhet, så bra är den. Kristofer Folkhammar gestaltar skickligt både de universella och specifika erfarenheterna: Så här är det att vara människa i världen, också. Skildringen går rätt in under huden på mig och jag kan bara säga tack."

Borås Tidning

”Är det barnen, baby? är något så ovanligt som en roman om föräldraskap och kärlek som varken ägnar sig åt plattityder kring jobbiga barn, eller idealiserar det i en slags kärnfamiljsvurm. Den är öm, den är komplicerad, och jag bär jagets frågor med mig under läsningen. För vad är egentligen kärlek? Vad är omsorg? Vad är ett avsked?”

Expressen

”Vackert om lyckan i att trots allt få bli pappa”Aftonbladet

»Jag slukar de 171 mättade sidorna och lägger ifrån mig boken med en intensiv längtan efter mer. Den svenska queerlitteraturen har verkligen saknat det som Är det barnen, baby? rymmer: en prövande blick som både beskriver och ifrågasätter, men som aldrig är blind för det som drar och lockar, eller för ambivalens och nyanser.«Svenska Dagbladet

Vad är det som gör att man fastnar för vissa? Vad är kärlek? Är sex en hang-up?

Mannen i Kristofer Folkhammars nya roman har huvudet fullt av frågor. Samtidigt som han försöker komma underfund med vad det innebär att vara förälder till dottern Sandra, och dela ansvar med medföräldern Julia, slits han mellan två stora kärlekar: den trygge pojkvännen Alexander och den undflyende, före detta älskaren Jeremie.

Under en sommarnatt skriver han ett brev till en vän. Barnet sover i rummet intill, och brevet vecklar ut sig, genom natten, till en stjärnklar mosaik, där berättaren försöker samla ihop sig själv, sitt liv. Från att komma ut till att inseminera. Från ensamhet till nya sätt att skapa och arrangera intimitet.

 Är det barnen, baby? är en bok om relationer. Om föräldraskap och bögliv. Om när livsprojekten barn och kärlek från början är åtskilda. Och om vad det är att komma nära en annan människa.

»Om han har rätt i sina misstankar, om det är Charles som ristat in ett stort märke i dörren till Magisterns arbetsrum, så är det en upptrappning«

Den strikte Magistern har i sina erotiska lekar hittat ett sätt att vara sig själv. Hans älskare är den förtrollande eleven Charles killen som alla vill ha. Men en gåtfull inristning i dörren till Magisterns arbetsrum vid skolårets start gör att hans ordnade tillvaro rämnar.

I tomrummet som uppstår dras han till Hyenorna, pojkkvartetten som alltid är tillsammans. Tim och Fred. Paul och Noak. De är i sin tur uppslukade av uttagningarna till Sångtåget, och att få ingå i det praktfulla följe som i december inför allas ögon ska tåga genom skolan.Stor dramatik, vänskap, rivalitet, sex och sång: det är hösttermin på Läroverket.

Kristofer Folkhammar debuterade med romanen Isak & Billy 2011 och gav ut diktboken När han kysste mig förlorade jag allt 2012. Folkhammar är bland annat verksam som litteraturkritiker.

"Sångtåget i december. Under uttagningarna gråter alltid någon. Några äldre killar som aldrig riktigt lämnar skolan ordnar listor, upprop, utprovning av vit kråsskjorta och grov, svart, åtsittande finbyxa som går upp lite i stjärten. Och under några vackra oktoberdagar när de första gula löven täcks av frostrosor, anstränger sig ett femtiotal killar för att erhålla en av de arton platserna i följet som med levande ljus ska glida genom korridorerna, in i Aulan, inför alla ögon."

Sagt om MAGISTERLEKARNA:

Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep. // Kristofer Folkhammar uppfinner i Magisterlekarna en helt och hållet egen värld, exakt utmejslad, intelligent tänkt och taggigt uppsluppen, i språket och till spelreglerna i den. En lustfylld skröna med mörka schatteringar, lätthet och lekfullhet, våld och förvirrade känslor tvinnas ihop på ett sätt som jag aldrig mött i någon svensk roman.

Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

Magisterlekarna skänker insikter i samtidens konsumtionskultur, i modets estetik, i känslor och identiteter på ett sätt som är unikt. Här känns det som att det finns enorm potential. Jag vill genast läsa mer av Kristofer Folkhammar. Mer och större och allvarligare. Kan man få en ny roman genast, tack!

Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

Lekfullheten i Kristofer Folkhammars gestaltning präglar inte enbart den unika berättelsen, även hans språk och poetiska uttryck bär på en lättsamhet som överraskar. Det blir aldrig slentrianmässigt eller tråkigt. Precis när man tror att man vet var man har honom dyker det upp ett nytt utfall eller infall. // Magisterlekarna bygger upp en värld som jag kommer att bära med mig länge framöver.

Hanna Jedvik, Göteborgs-Posten

Magisterlekarna, denna drömska, pregnanta svårfångade historia om ett sorts gymnasium där alla, i alla fall de elever och lärare som är i närbild, är bögar och all undervisning handlar om queer teoribildning. // Överallt stjärtar, bultningar, glupskhet. Jag tycker till och med att väggar, trappor och skrivbord vinglar och tränger ihop sig runt Folkhammars mjuka lek med franska och brittiska internatlivsklichéer /.../ Magisterlekarna är en tunn bok, sensuell och poetisk, men den går att skära och analysera // Det är vackert.

Jenny Teleman, P1 Kulturnytt

Jag hoppas på att Magisterlekarna blir en klassiker på samma sätt som E M Forsters Maurice.

Emil Åkerö, Östgöta Correspondenten

Sprittande livslust, nyfikenhet och kåthet blandas med förvirring och vilsenhet. // Romanen älskar sitt eget universum, vältrar sig njutningsfullt i det, men det på samma gång melodramatiska och mollstämda slutet är vad som verkligen stannar kvar.

Therese Bohman, Aftonbladet

Kristofer Folkhammars andra roman Magisterlekarna fullkomligen sprutar ur sig kaskader av livsförhöjande konfetti och existentiellt glitter. // Efter några sidor kan man inte sluta läsa. Harlequinkänslan och Anaïs Nin-förtrollningen spinner sina trådar runt en och snart är man där, i den bättre och skönare verkligheten där allt är erotisk och regnbågsglansigt.Fast räcker det egentligen? Just som man tänker att campig bögsex inte duger för en hel roman så kommer fyllningen. Likt Guds finger dundrar Folkhammars identitetsanalyser rakt ner i den glittriga sexpralinen och tar ett järngrepp om homosexualitetens historia. Vad för personligheter uppstår ur något som trängts undan, tabubelagts och kriminaliserats? Vad för slags identiteter och stereotyper skapas ur skam och parksex? Det är som om Folkhammar vill ruska om och säga: har vi verkligen den bögighet vi vill ha? // Jag tycker den här boken är lysande rakt igenom.

Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

Magisterlekarna är en bedårande kioskroman, en köttigt sakral och skvallrig collegefilm fylld av sex, gymnastiksalar och körsång. Blicken rinner över sidorna, Folkhammar skriver som en glättigare Dennis Cooper utan övervåld det är lika romantiserande som subversivt som sorgligt. En mångbottnad bögutopi och vördnadsfull genreuppvisning som trummar på helt oförskämt mot en förkrossande fräck förlösning.

Elis Burrau, Nöjesguiden

Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep.

Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

Poeter tänder lampor, skriver Emily Dickinson i en dikt omkring 1865. Om vekarna tar ordentlig fyr kan de bli bestående som solar. I så fall är Dickinson diktvärld i sig själv en hel galaxhop. I detta nummer har vi samlat några av dem som dras som insekter till hennes ljus. Björn Kohlström cirklar kring farligheten i hennes poesi, medan Josefin Holmström undersöker Mästarbreven, tre mytomspunna brevutkast till en okänd mottagare som vi också publicerar i sin helhet.

Dessutom i numret: Peter Jackson skriver om Michael Palmer, Håkan Sandell introducerar Caitríona O’Reilly, Catharina Engström ger oss dikter ur ett pågående manus och Ruhi Tyson debuterar med en nyskriven dikt. Ett pärlband av lampor!

Författaren Kristofer Folkhammar fick lysande recensioner för sin roman Magisterlekarna när den utkom 2015. I novellen Eller: Problemet är att han älskar honom återvänder Folkhammar till skolmiljön och dess strikta maktlekar, men utan den drömska förhöjning som präglade Magisterlekarna . Vilken svensk nittiotalsverklighet ligger bakom romanens vision om en plats där homosexualiteten är norm?

“Den sorgligt skimrande pendangen till Magisterlekarna (en av fjolårets ljuvaste romaner) är höstens bästa högstadienovell.” Elis Burrau på Nöjesguiden om Eller: Problemet är att han älskar honom

»Om han har rätt i sina misstankar, om det är Charles som ristat in ett stort märke i dörren till Magisterns arbetsrum, så är det en upptrappning«

Den strikte Magistern har i sina erotiska lekar hittat ett sätt att vara sig själv. Hans älskare är den förtrollande eleven Charles killen som alla vill ha. Men en gåtfull inristning i dörren till Magisterns arbetsrum vid skolårets start gör att hans ordnade tillvaro rämnar.

I tomrummet som uppstår dras han till Hyenorna, pojkkvartetten som alltid är tillsammans. Tim och Fred. Paul och Noak. De är i sin tur uppslukade av uttagningarna till Sångtåget, och att få ingå i det praktfulla följe som i december inför allas ögon ska tåga genom skolan. Stor dramatik, vänskap, rivalitet, sex och sång: det är hösttermin på Läroverket.

"Sångtåget i december. Under uttagningarna gråter alltid någon. Några äldre killar som aldrig riktigt lämnar skolan ordnar listor, upprop, utprovning av vit kråsskjorta och grov, svart, åtsittande finbyxa som går upp lite i stjärten. Och under några vackra oktoberdagar när de första gula löven täcks av frostrosor, anstränger sig ett femtiotal killar för att erhålla en av de arton platserna i följet som med levande ljus ska glida genom korridorerna, in i Aulan, inför alla ögon."

Författaren

Kristofer Folkhammar debuterade med romanen Isak & Billy 2011 och gav ut diktboken När han kysste mig förlorade jag allt 2012. Folkhammar är bland annat verksam som litteraturkritiker.

sagt om boken 

"Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep. // Kristofer Folkhammar uppfinner i Magisterlekarna en helt och hållet egen värld, exakt utmejslad, intelligent tänkt och taggigt uppsluppen, i språket och till spelreglerna i den. En lustfylld skröna med mörka schatteringar, lätthet och lekfullhet, våld och förvirrade känslor tvinnas ihop på ett sätt som jag aldrig mött i någon svensk roman." Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet "Magisterlekarna skänker insikter i samtidens konsumtionskultur, i modets estetik, i känslor och identiteter på ett sätt som är unikt. Här känns det som att det finns enorm potential. Jag vill genast läsa mer av Kristofer Folkhammar. Mer och större och allvarligare. Kan man få en ny roman genast, tack!" Gabriella Håkansson, Sydsvenskan "Lekfullheten i Kristofer Folkhammars gestaltning präglar inte enbart den unika berättelsen, även hans språk och poetiska uttryck bär på en lättsamhet som överraskar. Det blir aldrig slentrianmässigt eller tråkigt. Precis när man tror att man vet var man har honom dyker det upp ett nytt utfall eller infall. // Magisterlekarna bygger upp en värld som jag kommer att bära med mig länge framöver." Hanna Jedvik, Göteborgs-Posten "Magisterlekarna, denna drömska, pregnanta svårfångade historia om ett sorts gymnasium där alla, i alla fall de elever och lärare som är i närbild, är bögar och all undervisning handlar om queer teoribildning. // Överallt stjärtar, bultningar, glupskhet. Jag tycker till och med att väggar, trappor och skrivbord vinglar och tränger ihop sig runt Folkhammars mjuka lek med franska och brittiska internatlivsklichéer /.../ Magisterlekarna är en tunn bok, sensuell och poetisk, men den går att skära och analysera // Det är vackert." Jenny Teleman, P1 Kulturnytt

»Om han har rätt i sina misstankar, om det är Charles som ristat in ett stort märke i dörren till Magisterns arbetsrum, så är det en upptrappning«

Den strikte Magistern har i sina erotiska lekar hittat ett sätt att vara sig själv. Hans älskare är den förtrollande eleven Charles killen som alla vill ha. Men en gåtfull inristning i dörren till Magisterns arbetsrum vid skolårets start gör att hans ordnade tillvaro rämnar.

I tomrummet som uppstår dras han till Hyenorna, pojkkvartetten som alltid är tillsammans. Tim och Fred. Paul och Noak. De är i sin tur uppslukade av uttagningarna till Sångtåget, och att få ingå i det praktfulla följe som i december inför allas ögon ska tåga genom skolan. Stor dramatik, vänskap, rivalitet, sex och sång: det är hösttermin på Läroverket.

"Sångtåget i december. Under uttagningarna gråter alltid någon. Några äldre killar som aldrig riktigt lämnar skolan ordnar listor, upprop, utprovning av vit kråsskjorta och grov, svart, åtsittande finbyxa som går upp lite i stjärten. Och under några vackra oktoberdagar när de första gula löven täcks av frostrosor, anstränger sig ett femtiotal killar för att erhålla en av de arton platserna i följet som med levande ljus ska glida genom korridorerna, in i Aulan, inför alla ögon."

Författaren  Kristofer Folkhammar debuterade med romanen Isak & Billy 2011 och gav ut diktboken När han kysste mig förlorade jag allt 2012. Folkhammar är bland annat verksam som litteraturkritiker.

Sagt om boken 

"Det är en lysande liten roman Kristofer Folkhammar har skrivit, skicklig och förförisk men också verkligt älskansvärd. Man läser den i ett enda svep. // Kristofer Folkhammar uppfinner i Magisterlekarna en helt och hållet egen värld, exakt utmejslad, intelligent tänkt och taggigt uppsluppen, i språket och till spelreglerna i den. En lustfylld skröna med mörka schatteringar, lätthet och lekfullhet, våld och förvirrade känslor tvinnas ihop på ett sätt som jag aldrig mött i någon svensk roman." Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

"Magisterlekarna skänker insikter i samtidens konsumtionskultur, i modets estetik, i känslor och identiteter på ett sätt som är unikt. Här känns det som att det finns enorm potential. Jag vill genast läsa mer av Kristofer Folkhammar. Mer och större och allvarligare. Kan man få en ny roman genast, tack!" Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

"Lekfullheten i Kristofer Folkhammars gestaltning präglar inte enbart den unika berättelsen, även hans språk och poetiska uttryck bär på en lättsamhet som överraskar. Det blir aldrig slentrianmässigt eller tråkigt. Precis när man tror att man vet var man har honom dyker det upp ett nytt utfall eller infall. // Magisterlekarna bygger upp en värld som jag kommer att bära med mig länge framöver." Hanna Jedvik, Göteborgs-Posten

"Magisterlekarna, denna drömska, pregnanta svårfångade historia om ett sorts gymnasium där alla, i alla fall de elever och lärare som är i närbild, är bögar och all undervisning handlar om queer teoribildning. // Överallt stjärtar, bultningar, glupskhet. Jag tycker till och med att väggar, trappor och skrivbord vinglar och tränger ihop sig runt Folkhammars mjuka lek med franska och brittiska internatlivsklichéer /.../ Magisterlekarna är en tunn bok, sensuell och poetisk, men den går att skära och analysera // Det är vackert." Jenny Teleman, P1 Kulturnytt

Begär, lust, intimitet och motstånd utgör teman i Conny Karlsson Lundgrens konstnärskap. I över 20 år har han, ofta med utgångspunkt i arkivens dolda mikrohistorier, varsamt lyft fram perspektiv på queera erfarenheter och svensk böghistoria. Temporära platser såsom parken, nattklubben, sommarlägret, eller sovrummet utgör ofta spelplats för undersökningarna. I möjligheterna som uppstår inom verkens ramar synliggörs politiska och juridiska strukturer, jämsides med relationer, stunder av extas och personlig frigörelse. Publicerad i samarbete med Bonniers Konsthall i samband med utställningen Jag kysser dina ögon (14 februari 7 april 2024).  Boken är producerad av Bonniers Konsthall och distribueras av Art & Theory Publishing.

Desire, lust, intimacy, and resistance are reoccurring themes in Karlsson Lundgren's practice. For more than 20 years, often with a starting point in the hidden micro-histories of the archive, he has gently let surface perspectives on queer experiences and Swedish gay history. Shared and temporary spaces such as the park, the night club, the bedroom or the work of activism often set the stage for his investigations. Within the parameters set up by the works, political and juridical structures are made visible, while often intertwined with moments of ecstasy, community, or liberation. Published in collaboration with Bonniers Konsthall in conjunction with the exhibition I Kiss Your Eyes (14 February 7 April 2024). The book is produced by Bonniers Konsthall and distributed by Art & Theory Publishing.

Novellix ger ut noveller i små böcker med en berättelse per bok. Under rubriken Identitet samlas tre noveller skrivna av Sandra Beijer, Kristofer Folkhammar och Hassan Loo Sattarvandi. Novellerna handlar om kärlek, relationer och vänskap men också om att drömma sig bort, om att inte passa in, att anpassa sig. Genom det tillhörande skolmaterialet lyfts diskussioner som: Hur viktig är sanningen? Är det ibland okej att ljuga? Vad är en norm? Framförallt så får eleverna träna upp läsförståelsen genom frågor som rör handling, tid och förlopp, karaktärer, form, budskap och centrala idéer.

Noveller i paketet:

"Om himlen smälter" av Hassan Loo Sattarvandi

"Juan-les-Pins" av Sandra Beijer

"Eller: Problemet är att han älskar honom" av Kristofer Folhammar

Novellix Skola är den del av Novellix som vänder sig mot skolan. Sedan starten 2011 har vi arbetat aktivt mot skolan och har idag ett gott samarbete med många lärare som använder våra noveller i sin undervisning. Vi brinner för att dessa texter ska kunna ligga till grund som en perfekt introduktion till såväl klassiker som samtida litteratur och vända sig till elever med olika läsförståelsenivåer. I vårt arbete har vi märkt att det lilla formatet lockar till läsning det ger eleven belöningen och självförtroendet av att kunna läsa en hel bok från början till slut. Det lite kortare och dynamiska formatet ger även möjlighet att som klass ägna sig åt gemensam läsning av samma titlar för att tillsammans diskutera innehåll och tematik.