Året är 1989. Annie Ernaux närmar sig femtio, är frånskild och har två vuxna söner, när hon inleder en affär med en diplomat vid den sovjetiska ambassaden i Paris. Han är gift, inte det minsta intellektuell och älskar dyra bilar. Hennes hunger efter honom är omättlig. Hon kan inte skriva, hon rör sig sömngångaraktigt genom världen medan hon väntar på hans nästa telefonsamtal eller nästa besök, som hon aldrig vet när det ska komma. När begäret börjar falna känner hon att hon är ett steg närmare döden.

Romanen Sinnenas tid bygger på den här historien, men här framstår passionsrelationen utan censur eller tillrättalägganden. Här är tanken omedelbar och ofiltrerad.

"Jag ville glömma den flickan. Glömma henne på riktigt, det vill säga, sluta längta efter att skriva om henne. Sluta tänka att jag borde skriva om henne, hennes längtan, hennes galenskap, hennes dumhet och högmod, hennes hunger och hennes blod som sinade. Jag lyckades aldrig."I En flickas memoarer söker Annie Ernaux sig tillbaka till sommaren 1958, som hon tillbringade som ledare på ett sommarkollo i Normandie. Hon återvänder till sin första natt med en man. För honom betyder natten ingenting, för henne alldeles för mycket. I akten lämnade hon kvar sin egen vilja och hon känner sig nu plötsligt som en slav utan ägare. Sextio år senare inser hon att hon kan sudda ut åren som gått för att undersöka den unga kvinna som en gång var hon. Genom att skriva En flickas memoarer, som tar henne tillbaka till de outplånliga minnena från den sommaren 1958, hittar Ernaux ursprunget till hela sitt skrivande liv. Ett ursprung som är levande, våldsamt och smärtsamt och som är byggt på skam, våld och svek.

I samband med utgivningen av Åren publicerar Norstedts två av Annie Ernaux tidiga böcker i en klassikerutgåva. Dessa två texter om författarens föräldrar ger en förhistoria till den tid som beskrivs i Åren, författarens egen livsteckning.Annie Ernaux far dog exakt två månader efter att hon tagit lärarexamen. I Min far närmar hon sig fadern - denna outbildade, hårt arbetande, känslokalla man - och den skam han bar med sig sedan barndomens fattigdom och utsatthet, i ett Frankrike som känns oerhört avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort.Kvinnan är en gripande uppgörelse med mödrar och döttrar, ungdom och åldrande, drömmar och verklighet. När författarens mor dör i alzheimers påbörjar hon en resa bakåt i tiden och för att försöka fånga den riktiga kvinnan, hon som existerade oberoende av dottern.

"Den andra dottern är en av Annie Ernaux bästa romaner hittills."

- Kristianstadsbladet

"Annie Ernaux skriver andlöst om systern som dog. [...] Ernauxs sakliga fast lidelsefulla prosa rör vid smärtpunkter utan sentimentala åthävor - och utan att väja för hårda sanningar."

- Dagens Nyheter

"Intensiv kortroman på dryga 90 sidor från 2011 som nu äntligen finns på svenska i Maria Björkmans eminenta tolkning, där varje mening vibrerar av perfektion. Det är den åttonde boken av Annie Ernaux som når svenska läsare."

- Upsala Nya Tidning

”Jag skriver inte för att du dog. Du dog för att jag skulle skriva, det gör en stor skillnad.”

Den andra dottern är ett brev till författarens äldre syster, som hon aldrig fick träffa eftersom systern dog vid sex års ålder, två år innan hon själv föddes.

På enbart sjuttio sidor lyckas Annie Ernaux skriva berättelsen om att växa upp som den ”den andra dottern”, hon som aldrig skulle ha fötts om inte den första dottern hade dött, eftersom familjens ekonomi bara tillät ett barn. Det är en gripande berättelse om det osagda, den hemliggjorda. Flickan Annie råkar vid tio års ålder höra modern berätta för en väninna om den förstfödda, hon som dog ”som ett litet helgon”. Och genom livet insisterar en fråga på svar: Varför du, varför jag?

"Det finns en särskild skärpa i nobelpristagaren Annie Ernauxs verk. Hennes böcker står inte ensamma, utan bildar tillsammans ett sammanhållet projekt. Ett författarskap där livet ständigt återvänder som material, där det personliga alltid öppnar upp mot något större." KULT Magasin

"Intimt, smärtsamt och starkt berörande." Jönköpings-Posten

Jag har inte kommit ur min natt är en omedelbar och rå text om sorg, förlust och kärlek. På ofiltrerad prosa skildrar Annie Ernaux en av vår tids mest obarmhärtiga sjukdomar och visar hur smärtsamt det kan vara att förlora en mamma, även som vuxen.

När mamman får Alzheimers börjar Annie Ernaux att skriva dagbok: om hur hon förändras från dag till dag. Gradvis förändras också deras förhållande. Mamman blir som ett barn, och Annie måste inta omsorgsrollen – en roll hon varken klarar av eller vill ha.

Om boken Kvinnan, från 1987, stundom var ett hårt porträtt av modern är detta en ömsint och förlåtande text som rymmer både förtvivlan och en envist uthållig kärlek.

Vad innebär det att skriva sant? År 2008 ­föreslog filmskaparen Michelle Porte att hon skulle följa med författaren Annie Ernaux till platser där hon levt och verkat – Yvetot, Rouen, Cergy. Mötet gav upphov till ett samtal om livet, minnet och skrivandet, och om den oupplösliga förbindelsen dem emellan. 

I intervjuboken Den sanna platsen reflekterar Ernaux över sin klassresa, över föräldrarnas påverkan, över kvinnlig frihet, kärlek, skam och språk. Men framför allt handlar denna bok om skrivande och läsande – och om de platser som formar våra liv. 

Ernaux-biblioteket: ett samlingsverk med fyra av Annie Ernaux mest älskade titlar – Sinnenas tid, Omständigheter, Åren och Den unge mannen.

Annie Ernaux skriver om klass, kropp, kvinnoliv. Genom hela sitt författarskap har hon med knivskärpa undersökt dessa teman, vad det betyder att vara människa i de olika roller man föds in i – och möjligheten att göra sig fri från dessa. Att skriva sig fri.

I den andra volymen har vi samlat fyra av Annie Ernaux böcker, där tre kan sägas behandla den kvinnliga erfarenheten. Den uppslukande passionen, den gränsöverskridande kärleksrelationen, den ständiga väntan, men också den brutala upplevelsen av en illegal abort. Samlingen rymmer även Åren - författarens stora minnesarbete över andra halvan av 1900-talet.

Ernaux-biblioteket: ett samlingsverk med fyra av Annie Ernaux mest älskade titlar - Min far, Kvinnan, En flickas memoarer och Skammen.

Annie Ernaux skriver om klass, kropp, kvinnoliv. Genom hela sitt författarskap har hon med knivskärpa undersökt dessa teman, vad det betyder att vara människa i de olika roller man föds in i – och möjligheten att göra sig fri från dessa. Att skriva sig fri.

I den här volymen har vi samlat fyra av Annie Ernaux böcker, som alla utgår från författarens ursprung: föräldrarnas liv, den egna uppväxten och den klassresa hon gör. Här ryms porträttet av en älskad far, en uppgörelse och försoning med en åldrande mor, den skrivande kvinnans närmande till ett våldsamt trauma från barndomen, samt hennes försök att förstå den unga flicka hon en gång var och den allra första sexuella erfarenheten med en man.

Året är 1989. Annie Ernaux närmar sig femtio, är frånskild och har två vuxna söner, när hon inleder en affär med en diplomat vid den sovjetiska ambassaden i Paris. Han är gift, inte det minsta intellektuell och älskar dyra bilar. Hennes hunger efter honom är omättlig. Hon kan inte skriva, hon rör sig sömngångaraktigt genom världen medan hon väntar på hans nästa telefonsamtal eller nästa besök, som hon aldrig vet när det ska komma. När begäret börjar falna känner hon att hon är ett steg närmare döden.

Romanen Sinnenas tid bygger på den här historien, men här framstår passionsrelationen utan censur eller tillrättalägganden. Här är tanken omedelbar och ofiltrerad.

"Jag ville glömma den flickan. Glömma henne på riktigt, det vill säga, sluta längta efter att skriva om henne. Sluta tänka att jag borde skriva om henne, hennes längtan, hennes galenskap, hennes dumhet och högmod, hennes hunger och hennes blod som sinade. Jag lyckades aldrig."I En flickas memoarer söker Annie Ernaux sig tillbaka till sommaren 1958, som hon tillbringade som ledare på ett sommarkollo i Normandie. Hon återvänder till sin första natt med en man. För honom betyder natten ingenting, för henne alldeles för mycket. I akten lämnade hon kvar sin egen vilja och hon känner sig nu plötsligt som en slav utan ägare. Sextio år senare inser hon att hon kan sudda ut åren som gått för att undersöka den unga kvinna som en gång var hon. Genom att skriva En flickas memoarer, som tar henne tillbaka till de outplånliga minnena från den sommaren 1958, hittar Ernaux ursprunget till hela sitt skrivande liv. Ett ursprung som är levande, våldsamt och smärtsamt och som är byggt på skam, våld och svek.

I samband med utgivningen av Åren publicerar Norstedts två av Annie Ernaux tidiga böcker i en klassikerutgåva. Dessa två texter om författarens föräldrar ger en förhistoria till den tid som beskrivs i Åren, författarens egen livsteckning.Annie Ernaux far dog exakt två månader efter att hon tagit lärarexamen. I Min far närmar hon sig fadern - denna outbildade, hårt arbetande, känslokalla man - och den skam han bar med sig sedan barndomens fattigdom och utsatthet, i ett Frankrike som känns oerhört avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort.Kvinnan är en gripande uppgörelse med mödrar och döttrar, ungdom och åldrande, drömmar och verklighet. När författarens mor dör i alzheimers påbörjar hon en resa bakåt i tiden och för att försöka fånga den riktiga kvinnan, hon som existerade oberoende av dottern.

"Den andra dottern är en av Annie Ernaux bästa romaner hittills."

- Kristianstadsbladet

"Annie Ernaux skriver andlöst om systern som dog. [...] Ernauxs sakliga fast lidelsefulla prosa rör vid smärtpunkter utan sentimentala åthävor - och utan att väja för hårda sanningar."

- Dagens Nyheter

"Intensiv kortroman på dryga 90 sidor från 2011 som nu äntligen finns på svenska i Maria Björkmans eminenta tolkning, där varje mening vibrerar av perfektion. Det är den åttonde boken av Annie Ernaux som når svenska läsare."

- Upsala Nya Tidning

”Jag skriver inte för att du dog. Du dog för att jag skulle skriva, det gör en stor skillnad.”

Den andra dottern är ett brev till författarens äldre syster, som hon aldrig fick träffa eftersom systern dog vid sex års ålder, två år innan hon själv föddes.

På enbart sjuttio sidor lyckas Annie Ernaux skriva berättelsen om att växa upp som den ”den andra dottern”, hon som aldrig skulle ha fötts om inte den första dottern hade dött, eftersom familjens ekonomi bara tillät ett barn. Det är en gripande berättelse om det osagda, den hemliggjorda. Flickan Annie råkar vid tio års ålder höra modern berätta för en väninna om den förstfödda, hon som dog ”som ett litet helgon”. Och genom livet insisterar en fråga på svar: Varför du, varför jag?

"Det finns en särskild skärpa i nobelpristagaren Annie Ernauxs verk. Hennes böcker står inte ensamma, utan bildar tillsammans ett sammanhållet projekt. Ett författarskap där livet ständigt återvänder som material, där det personliga alltid öppnar upp mot något större." KULT Magasin

"Intimt, smärtsamt och starkt berörande." Jönköpings-Posten

Jag har inte kommit ur min natt är en omedelbar och rå text om sorg, förlust och kärlek. På ofiltrerad prosa skildrar Annie Ernaux en av vår tids mest obarmhärtiga sjukdomar och visar hur smärtsamt det kan vara att förlora en mamma, även som vuxen.

När mamman får Alzheimers börjar Annie Ernaux att skriva dagbok: om hur hon förändras från dag till dag. Gradvis förändras också deras förhållande. Mamman blir som ett barn, och Annie måste inta omsorgsrollen – en roll hon varken klarar av eller vill ha.

Om boken Kvinnan, från 1987, stundom var ett hårt porträtt av modern är detta en ömsint och förlåtande text som rymmer både förtvivlan och en envist uthållig kärlek.

Vad innebär det att skriva sant? År 2008 ­föreslog filmskaparen Michelle Porte att hon skulle följa med författaren Annie Ernaux till platser där hon levt och verkat – Yvetot, Rouen, Cergy. Mötet gav upphov till ett samtal om livet, minnet och skrivandet, och om den oupplösliga förbindelsen dem emellan. 

I intervjuboken Den sanna platsen reflekterar Ernaux över sin klassresa, över föräldrarnas påverkan, över kvinnlig frihet, kärlek, skam och språk. Men framför allt handlar denna bok om skrivande och läsande – och om de platser som formar våra liv. 

Ernaux-biblioteket: ett samlingsverk med fyra av Annie Ernaux mest älskade titlar – Sinnenas tid, Omständigheter, Åren och Den unge mannen.

Annie Ernaux skriver om klass, kropp, kvinnoliv. Genom hela sitt författarskap har hon med knivskärpa undersökt dessa teman, vad det betyder att vara människa i de olika roller man föds in i – och möjligheten att göra sig fri från dessa. Att skriva sig fri.

I den andra volymen har vi samlat fyra av Annie Ernaux böcker, där tre kan sägas behandla den kvinnliga erfarenheten. Den uppslukande passionen, den gränsöverskridande kärleksrelationen, den ständiga väntan, men också den brutala upplevelsen av en illegal abort. Samlingen rymmer även Åren - författarens stora minnesarbete över andra halvan av 1900-talet.

Ernaux-biblioteket: ett samlingsverk med fyra av Annie Ernaux mest älskade titlar - Min far, Kvinnan, En flickas memoarer och Skammen.

Annie Ernaux skriver om klass, kropp, kvinnoliv. Genom hela sitt författarskap har hon med knivskärpa undersökt dessa teman, vad det betyder att vara människa i de olika roller man föds in i – och möjligheten att göra sig fri från dessa. Att skriva sig fri.

I den här volymen har vi samlat fyra av Annie Ernaux böcker, som alla utgår från författarens ursprung: föräldrarnas liv, den egna uppväxten och den klassresa hon gör. Här ryms porträttet av en älskad far, en uppgörelse och försoning med en åldrande mor, den skrivande kvinnans närmande till ett våldsamt trauma från barndomen, samt hennes försök att förstå den unga flicka hon en gång var och den allra första sexuella erfarenheten med en man.