Gudrun Norstedt – författare

Lappmarkerna var på 1600-talet nästan uteslutande befolkade av samer. De hade delat upp skogar och sjöar i områden som kallades för lappskatteland. Myndigheterna visste inte mycket om dessa land, men de såg till att samerna betalade skatt för dem. Ännu mer skatt skulle det bli om även nybyggare slog sig ned på landen. År 1671 utsändes därför lantmätaren Jonas Gedda och notarien Anders Holm för att hitta lämpliga platser för nybyggen i Umeå (Lycksele) lappmark. Gedda ritade en detaljerad karta över detta tidigare okända område, medan Holm nedtecknade en omfångsrik beskrivning. Geddas karta och Holms beskrivning är den första mer ingående lappmarksskildringen. Kartan har varit välkänd av forskare, men otillgänglig för allmänheten. Beskrivningen har aldrig varit publicerad. I denna bok presenteras för första gången Geddas karta och Holms beskrivning sida vid sida. Dessutom rekonstrueras vart och ett av de 37 lappskattelanden på moderna kartbilder. Författaren har därefter följt varje enskilt lappskatteland genom skattelängder och andra källor fram till 1900-talets början, då skattelanden avskaffades. Det är en unik skildring av Lycksele lappmarks kolonisation, sedd från samisk synvinkel. Boken är rikt illustrerad, inte bara med gamla och nya kartor, utan även med ett 50-tal svart-vita fotografier på människor och miljöer från 1900-talets början samt 25 nytagna färgbilder från det aktuella området. Ett omfångsrikt register förtecknar bland annat alla skattelandsinnehavare som nämns i boken, vilket gör den till en guldgruva för släktforskare.

I juni 1763 samlades Riksens ständers råskillnadsdeputation i gästgivargården i Levar i norra Ångermanland. Uppdraget var att en gång för alla avgöra var gränsen gick mellan landskapen Ångermanland och Västerbotten respektive Åsele lappmark. Det blev en lång och noggrann utredning. Den 17 september 1766 fastställde kung Adolf Fredrik den gräns som skulle utgöra ”beständig och evärdelig skillnad” mellan landskapen. Gränsen drogs från Klocksten vid Bottenhavet till Steksundsholmen överst i Tåsjön, en sträcka på 27 mil. Mestadels gick den genom ödsliga skogar, och de lantmätare som skulle märka ut gränsen fick ett svårt arbete. Det dröjde flera decennier innan det sista röset var på plats. Därefter förlorade landskapsgränsen i betydelse och föll till stor del i glömska. Bokens författare har vandrat i lantmätarnas fotspår och letat upp de gamla gränsmärkena med gps-mottagare i handen. Här presenteras hela den långa landskapsgränsen, från kust till inland, från äldsta tid till nutid, med hjälp av foton och många kartor.