Håkan Liby - Böcker

I Urshult kunde en fästman vid 1700-talets mitt i trolovningsgåvor ge en vackert arbetad psalmbok, en silverkedja, ett silverbälte eller lista, band eller borda att bära om livet, en silversked med krona och löv på skaftet, åtskilliga band att pryda håret med under trolovningstiden, ett par fint utsydda handskar och ett par tyska skor. I den här boken sätts den folkliga klädedräkten i södra Småland 1750-1850 i fokus. Här får samtida ögonvittnen berätta i ord och bild om folkliga kläder i vardag och fest."Ståten och nyttan" är en unik dokumentation av vårt textila kulturarv och hur landsbygdens folk klädde sig före 1850. Boken är illustrerad med ett rikt bildmaterial. Dräktrådet i Kronobergs län har under några år arbetat med en bok om det textila arvet, framförallt om kläder. Texterna berättar om hur man i södra Småland var klädd till vardag och fest och hur vi i dag kan inspireras av det textila kulturarvet. Boken belyser också lokal kvinnohistoria och traditioner knutna till kläders användning i olika sammanhang. Boken är illustrerad med många fotografier av unika plagg och samtida konstnärers avbildningar av dräktskicket. Huvuddelen av innehållet är skrivet av Dräktrådet i Kronobergs län. Gästskribenter är Håkan Liby, Upplandsmuseet, Berit Eldvik, tidigare intendent på Nordiska museet, Karl Johan Krantz, tidigare länsmuseichef på Smålands museum i Växjö, och Sofia Hedström, modeskribent i New York.

Boken skildrar köket på Grönsöö slott under cirka två sekler. Det betyder att vi får inblick i köksarbetet samt därtill hörande organisation och fördelning av ansvar och sysslor. Matlagningen, maten och måltiderna står givetvis i centrum men också kökets utrustning, kärlen och redskapen. Det handlar alltså om en herrgårdsmiljö vid Mälarens strand med anor från 1600-talets första hälft och följande århundraden. Grönsöököket har präglats av husfruarna, och även andra kvinnor som arbetat på slottet, och de traditioner dessa fört med sig från andra håll. Men Grönsöö har självfallet också varit ett kulturcentrum som i sin tur utgjort en inspirationskälla och påverkat andra miljöer. På Grönsöö har en mycket intressant samling kokböcker bevarats som speglar matlagning och hushållsarbete under drygt 200 år. Fem av husfruarna på Grönsöö träder fram i kokböckerna, för de övriga svarar kvinnor som indirekt haft någon koppling till familjen von Ehrenheim och Grönsöö.

Firandet av högtider knutna till årscykeln och livsloppet, har idag liksom under förfluten tid, mycket stor betydelse i vår kultur, såväl för det sociala livet som för den enskilda individen. Högtidsfirandet är först och främst avbrott i vardagslivets mödor och erbjuder tillfällen för fest, umgänge och glädje. Att fira en högtid kan i vissa fall vara en manifestation av ett viktigt steg i livet för en enskild person, en familj eller en släkt. Det är också påfallande att firandet av högtider lever kvar som starka minnen, av både materiell och immateriell karaktär, blir till berättelser som upprepas, skapar samhörighet och referens-ramar och vårdas ömt. Jul, påsk och midsommar är exempel på årshögtider som är behäftade med starka traditioner, ritualer, seder och bruk. Årets högtider följer kalendern och firandet upprepas således cykliskt, vilket är den bidragande orsaken till tradi-tionernas kontinuitet och stabilitet. Därmed inte sagt att årshögtiderna följer statiska mönster – nej, seder och bruk förändras ständigt och anpassar sig till tiden, samhället och omständigheterna. Det är just därför de överlever genom sekler. ”Livets högtider” är den gängse beteckningen för de högtider som är knutna till människans livslopp från vaggan till graven, det vill säga dop, konfirmation, bröllop, och begravning. Till livets högtider räknas också födelsedagar, i synnerhet jämna sådana, och årsdagar av bröllopsdagen, i första hand silverbröllp, 25 år, och guldbröllop, 50 år. Årets och livets högtider har präglats av den sociala miljö i vilken de firats. Folklivsforskarna under 1900-talet har i stor utsträckning ägnat sig åt att utforska festsedernas utformning i bondemiljö, mera sällan i borgerlig eller högreståndsmiljö. Förklaringen torde vara att man förväntade sig finna ålderdomligare och mer ”genuina” seder och bruk i den folkliga kulturen.Det är därför särskilt intressant att i denna bok beskriva högtidsfirandet på Grönsöö, en välbevarad herrgårdsmiljö i Kungs-Husby socken i södra Uppland vid Mälarens strand.