Kate Zambreno – författare

»I korta, intensiva stycken skriver Zambreno sin roman; stenhårda, glimrande som ädelstenar.« | Therese Eriksson, SvD»Det påminner om franska nya vågen-filmer, om Marguerite Duras distanserade blick.« | Ida Therén, Jönköpings-Posten»Det är i stort sett omöjligt att lägga boken ifrån sig. Helena Fagertuns översättning är fenomenal med exakt gehör för ordens valörer.« | Malin Lindroth, Göteborgs-Posten Ruth är en ung amerikanska i London. Om dagarna jobbar hon på parfymavdelningen på »Horrids«, där hon försöker sälja parfymen Desire. Om kvällarna och nätterna rör hon sig genom en värld som liknar en enda ögonlob riktad mot henne. Men vem är det som berättar hennes historia? Hur ska vi förstå den grymma tydlighet med vilken hon beskrivs?Kate Zambrenos succéroman Green Girl [2014] har jämförts med moderna klassiker som Sylvia Plaths Glaskupan, Jean Rhys Godmorgon, midnatt! och Clarice Lispectors Stjärnans ögonblick. Bokens hjältinna pendlar mellan tillstånd av alienation och intensiv närvaro. I filmen om henne själv, som hon oupphörligen har den ambivalenta känslan av att befinna sig i, liknar hennes roll »ett frågetecken, ett mysterium«. Hon gör allt för att spela rollen perfekt.Green Girl börjar redan framstå som en feministisk klassiker. Boken kom ut första gången 2011, men skrevs om och gavs ut igen: det är versionen från 2014 som tagit kritiker och läsare med storm.I svensk översättning av Helena Fagertun.KATE ZAMBRENO [född 1977] är en amerikansk författare som jämförts med såväl Kathy Acker som Elfriede Jelinek och Virginia Woolf. I likhet med den hyllade Hjältinnor [2012] - en hybrid mellan självbiografi, dagbok, essä och roman - iscensätter hon i sin andra roman, Green Girl, en dialog med äldre litteratur ur en kvinnas perspektiv. Green Girl kom ut första gången 2011, men skrevs om och gavs ut igen, och det är versionen från 2014 som tagit kritiker och läsare med storm.»Golvande läsning.« | Kristin Lundell, Fokus

»Den här boken innehåller smärtsamt träffande formuleringar om att vara ung kvinna, att stå utanför, att vara ständigt betraktad och betrakta sig själv utifrån upplevda blickar... Att lägga ifrån sig boken är omöjligt.« | Cecilia Alstermark, Kommunalarbetaren

»Kate Zambrenos Ruth är litteraturens förlorade flicka. En plågsam, briljant bok.« | Kate Durbin

»Ett musikaliskt flyt, en förförisk språklig rytm som får en att sukta efter mer. Längre penseldrag av berättande kombineras med korta, intensiva stötar. Det är både intellektuellt och punkigt, avancerat och naivt.« |SvD 

»Kate Zambreno skär som med machete in i den blodiga historia som blev många kvinnliga modernistiska författares öde Zelda Fitzgerald, Jane Bowles, Vivien(ne) Haigh-Wood Eliot, Sylvia Plath alla dränkta i äktenskap med erkända manliga författare.« |UNT

Hjältinnor är New York-författaren och feministen Kate Zambrenos hyllade »kritiska memoar«. En bok i vilken hon virtuost rör sig mellan genrer som självbiografi, dagbok, roman och essä. I grunden ligger hennes bländande feministiska forskning om modernismens myter, om till exempel Zelda Fitzgerald, Jean Rhys, Jane Bowles, Anaïs Nin och Vivienne Haigh-Wood Eliot. Dessa delar alla erfarenheten av att vara skrivande kvinnor på 1900-talet, samt av att ha stämplats som mindre viktiga författare, blivit reducerade till musor åt kulturskapande män eller till och med utan grund sjukdomsförklarats. Hjältinnor [Heroines, 2012] har tagit den amerikanska kritiken med storm och har blivit något så sällsynt som en bästsäljande litteraturessä, i vilken Zambreno omformulerar feminismen för sig själv och sin generation, samt ger läsaren välbehövliga verktyg för en ny sorts kritisk diskussion om litteratur och historia. I översättning av Helena Fagertun.

KATE ZAMBRENO [född 1977] är en amerikansk författare och litteraturforskare. Hon har skrivit två romaner: den rosade debuten O Fallen Angel [2009], som jämförts med såväl Kathy Acker som med Elfriede Jelinek och Virginia Woolf, samt Green Girl [2014]. Zambreno undervisar i skrivande på Columbia University, Sarah Lawrence College och Wesleyan University.

»Stringensen i Hjältinnor bländar en till tårar. Shout out till översättaren Helena Fagertun.« 2016 års bästa läsning | ELIS BURRAU, NÖJESGUIDEN

"Kate Zambreno är en överbegåvad rebell. En poesimelerad korsning mellan Karin Johannisson och Kathy Acker, tänker jag när jag läser  Hjältinnor, hennes gravt genreblandade eruption av vad som känns som marginalanteckningar svällda till litteratur. | EXPRESSEN 

»Zambreno vill inte skilja på liv och litteratur. Och samtidigt som hon vänder på det litteraturhistoriska perspektivet genom att skriva en de galna fruarnas litteraturhistoria gör hon också upp med den litteraturvetenskapliga metoden att bryta ut texten ur sitt historiska sammanhang för att läsa den som en egen värld med egna betydelser.« | LISBETH LARSSON, GP

»En av årets bästa böcker. En mäktig, poetisk feministisk memoar - lika rigorös som självsäker.« | THE NEW STATESMAN

»Zambreno skriver skarpt och intensivt intuitivt, hon skriver med tredje vågens socialkonstruvistiska teoribildning i ryggmärgen. Rakt och frankt dekonstruerar hon både myten om den modernistiska musan och det egna berättarjagets, mentala, fysiska och relationella sönderfall och återuppståndelse.« | FLORET 

»Det stora i Zambrenos projekt är en perspektivförflyttning. Från Hamlet till Ofelia. Från den galne författaren till den galna bisittaren, hon som mer eller mindre raderats ur (litteratur)historien.« | BERNUR

»Det finns ett raseri i Hjältinnor som behöver kanaliseras. För många kvinnor har kastat saker till ingen nytta. Stenar i fickorna. Huvudet i ugnen. Transporterade in i självmord och galenskap. Nu räcker det.« | KULTURNYTT, P1

»Lika delar oförskräckt patos och exceptionell intelligens. Ett imponerande och originellt verk som undersöker undertryckandet av en rad kvinnliga modernister, i relation till Zambrenos eget komplicerade förhållande som författare och hustru.« | THE PARIS REVIEW

»Med smittsam kunnighet övertygar Kate Zambreno oss om att Jean Rhys är en lika viktig författare som Ernest Hemingway. Med obändig övertygelse visar hon varför vi lika gärna ska läsa Zelda Fitzgerald som hennes man Scott.« | ÖSTGÖTA-CORRESPONDENTEN

Kate Zambrenos Mutter kan sägas vara kongenial med den långa period den tog att skriva: under tretton års tid arbetade Zambreno med denna text, en långsam meditation över och ett grävande i arv, moderskap, minne och förlust. Runt dessa smärtpunkter kretsar texten, som blandar ett lyriskt tilltal med essä och prosa. Samtidigt är Mutter ett verk där skrivandets förutsättningar prövas: vad språket förmår att fånga av bleknade minnen och om det kan vara en metod för att komma fram till något slags försoning med sig själv och sin uppväxt. Mutter är ett försök att skriva mot tystnaden, för att på så sätt få den att tala, i ett bearbetande av sorgen som härrör från att aldrig riktigt ha vetat vem ens mamma egentligen var. Med en lätthet tar Zambreno läsaren genom detta sökande i mörkret, efter en identitet att hålla fast vid. 

Berättarjaget i Drift har svårt att fokusera. Deadline för romanen som hon redan fått pengar för har passerat, men skrivandet går trögt. Istället ägnar hon alltmer tid åt att promenera i grannskapet tillsammans med sin nervösa terrier. Hon fotograferar människor och djur, skriver till vänner och författarkollegor, antecknar och tänker. Hon försjunker i en dialog med poeten Rainer Maria Rilke och läser biografi efter biografi över honom och andra författare och konstnärer. En idé om att skriva i radikalt presens, att fånga själva tiden medan den pågår, gör henne besatt. Så sker någonting som kommer att förändra allt.

Drift är en berättelse om konstnärliga ambitioner, personlig kris och litteraturens möjligheter och misslyckanden. Om tid, skisser och drifter.