Kate Zambreno – författare

»I korta, intensiva stycken skriver Zambreno sin roman; stenhårda, glimrande som ädelstenar.« | Therese Eriksson, SvD»Det påminner om franska nya vågen-filmer, om Marguerite Duras distanserade blick.« | Ida Therén, Jönköpings-Posten»Det är i stort sett omöjligt att lägga boken ifrån sig. Helena Fagertuns översättning är fenomenal med exakt gehör för ordens valörer.« | Malin Lindroth, Göteborgs-Posten Ruth är en ung amerikanska i London. Om dagarna jobbar hon på parfymavdelningen på »Horrids«, där hon försöker sälja parfymen Desire. Om kvällarna och nätterna rör hon sig genom en värld som liknar en enda ögonlob riktad mot henne. Men vem är det som berättar hennes historia? Hur ska vi förstå den grymma tydlighet med vilken hon beskrivs?Kate Zambrenos succéroman Green Girl [2014] har jämförts med moderna klassiker som Sylvia Plaths Glaskupan, Jean Rhys Godmorgon, midnatt! och Clarice Lispectors Stjärnans ögonblick. Bokens hjältinna pendlar mellan tillstånd av alienation och intensiv närvaro. I filmen om henne själv, som hon oupphörligen har den ambivalenta känslan av att befinna sig i, liknar hennes roll »ett frågetecken, ett mysterium«. Hon gör allt för att spela rollen perfekt.Green Girl börjar redan framstå som en feministisk klassiker. Boken kom ut första gången 2011, men skrevs om och gavs ut igen: det är versionen från 2014 som tagit kritiker och läsare med storm.I svensk översättning av Helena Fagertun.KATE ZAMBRENO [född 1977] är en amerikansk författare som jämförts med såväl Kathy Acker som Elfriede Jelinek och Virginia Woolf. I likhet med den hyllade Hjältinnor [2012] - en hybrid mellan självbiografi, dagbok, essä och roman - iscensätter hon i sin andra roman, Green Girl, en dialog med äldre litteratur ur en kvinnas perspektiv. Green Girl kom ut första gången 2011, men skrevs om och gavs ut igen, och det är versionen från 2014 som tagit kritiker och läsare med storm.»Golvande läsning.« | Kristin Lundell, Fokus

»Den här boken innehåller smärtsamt träffande formuleringar om att vara ung kvinna, att stå utanför, att vara ständigt betraktad och betrakta sig själv utifrån upplevda blickar... Att lägga ifrån sig boken är omöjligt.« | Cecilia Alstermark, Kommunalarbetaren

»Kate Zambrenos Ruth är litteraturens förlorade flicka. En plågsam, briljant bok.« | Kate Durbin

»Ett musikaliskt flyt, en förförisk språklig rytm som får en att sukta efter mer. Längre penseldrag av berättande kombineras med korta, intensiva stötar. Det är både intellektuellt och punkigt, avancerat och naivt.« |SvD 

»Kate Zambreno skär som med machete in i den blodiga historia som blev många kvinnliga modernistiska författares öde Zelda Fitzgerald, Jane Bowles, Vivien(ne) Haigh-Wood Eliot, Sylvia Plath alla dränkta i äktenskap med erkända manliga författare.« |UNT

Hjältinnor är New York-författaren och feministen Kate Zambrenos hyllade »kritiska memoar«. En bok i vilken hon virtuost rör sig mellan genrer som självbiografi, dagbok, roman och essä. I grunden ligger hennes bländande feministiska forskning om modernismens myter, om till exempel Zelda Fitzgerald, Jean Rhys, Jane Bowles, Anaïs Nin och Vivienne Haigh-Wood Eliot. Dessa delar alla erfarenheten av att vara skrivande kvinnor på 1900-talet, samt av att ha stämplats som mindre viktiga författare, blivit reducerade till musor åt kulturskapande män eller till och med utan grund sjukdomsförklarats. Hjältinnor [Heroines, 2012] har tagit den amerikanska kritiken med storm och har blivit något så sällsynt som en bästsäljande litteraturessä, i vilken Zambreno omformulerar feminismen för sig själv och sin generation, samt ger läsaren välbehövliga verktyg för en ny sorts kritisk diskussion om litteratur och historia. I översättning av Helena Fagertun.

KATE ZAMBRENO [född 1977] är en amerikansk författare och litteraturforskare. Hon har skrivit två romaner: den rosade debuten O Fallen Angel [2009], som jämförts med såväl Kathy Acker som med Elfriede Jelinek och Virginia Woolf, samt Green Girl [2014]. Zambreno undervisar i skrivande på Columbia University, Sarah Lawrence College och Wesleyan University.

»Stringensen i Hjältinnor bländar en till tårar. Shout out till översättaren Helena Fagertun.« 2016 års bästa läsning | ELIS BURRAU, NÖJESGUIDEN

"Kate Zambreno är en överbegåvad rebell. En poesimelerad korsning mellan Karin Johannisson och Kathy Acker, tänker jag när jag läser  Hjältinnor, hennes gravt genreblandade eruption av vad som känns som marginalanteckningar svällda till litteratur. | EXPRESSEN 

»Zambreno vill inte skilja på liv och litteratur. Och samtidigt som hon vänder på det litteraturhistoriska perspektivet genom att skriva en de galna fruarnas litteraturhistoria gör hon också upp med den litteraturvetenskapliga metoden att bryta ut texten ur sitt historiska sammanhang för att läsa den som en egen värld med egna betydelser.« | LISBETH LARSSON, GP

»En av årets bästa böcker. En mäktig, poetisk feministisk memoar - lika rigorös som självsäker.« | THE NEW STATESMAN

»Zambreno skriver skarpt och intensivt intuitivt, hon skriver med tredje vågens socialkonstruvistiska teoribildning i ryggmärgen. Rakt och frankt dekonstruerar hon både myten om den modernistiska musan och det egna berättarjagets, mentala, fysiska och relationella sönderfall och återuppståndelse.« | FLORET 

»Det stora i Zambrenos projekt är en perspektivförflyttning. Från Hamlet till Ofelia. Från den galne författaren till den galna bisittaren, hon som mer eller mindre raderats ur (litteratur)historien.« | BERNUR

»Det finns ett raseri i Hjältinnor som behöver kanaliseras. För många kvinnor har kastat saker till ingen nytta. Stenar i fickorna. Huvudet i ugnen. Transporterade in i självmord och galenskap. Nu räcker det.« | KULTURNYTT, P1

»Lika delar oförskräckt patos och exceptionell intelligens. Ett imponerande och originellt verk som undersöker undertryckandet av en rad kvinnliga modernister, i relation till Zambrenos eget komplicerade förhållande som författare och hustru.« | THE PARIS REVIEW

»Med smittsam kunnighet övertygar Kate Zambreno oss om att Jean Rhys är en lika viktig författare som Ernest Hemingway. Med obändig övertygelse visar hon varför vi lika gärna ska läsa Zelda Fitzgerald som hennes man Scott.« | ÖSTGÖTA-CORRESPONDENTEN

Kate Zambrenos Mutter kan sägas vara kongenial med den långa period den tog att skriva: under tretton års tid arbetade Zambreno med denna text, en långsam meditation över och ett grävande i arv, moderskap, minne och förlust. Runt dessa smärtpunkter kretsar texten, som blandar ett lyriskt tilltal med essä och prosa. Samtidigt är Mutter ett verk där skrivandets förutsättningar prövas: vad språket förmår att fånga av bleknade minnen och om det kan vara en metod för att komma fram till något slags försoning med sig själv och sin uppväxt. Mutter är ett försök att skriva mot tystnaden, för att på så sätt få den att tala, i ett bearbetande av sorgen som härrör från att aldrig riktigt ha vetat vem ens mamma egentligen var. Med en lätthet tar Zambreno läsaren genom detta sökande i mörkret, efter en identitet att hålla fast vid. 

With the fierce emotional and intellectual power of such classics as Jean Rhys's Good Morning, Midnight, Sylvia Plath's The Bell Jar, and Clarice Lispector's The Hour of the Star, Kate Zambreno's novel Green Girl is a provocative, sharply etched portrait of a young woman navigating the spectrum between anomie and epiphany.

First published in 2011 in a small press edition, Green Girl was named one of the best books of the year by critics including Dennis Cooper and Roxane Gay. In Bookforum, James Greer called it "ambitious in a way few works of fiction are." This summer it is being republished in an all-new Harper Perennial trade paperback, significantly revised by the author, and including an extensive P.S. section including never before published outtakes, an interview with the author, and a new essay by Zambreno.

Zambreno's heroine, Ruth, is a young American in London, kin to Jean Seberg gamines and contemporary celebutantes, by day spritzing perfume at the department store she calls Horrids, by night trying desperately to navigate a world colored by the unwanted gaze of others and the uncertainty of her own self-regard. Ruth, the green girl, joins the canon of young people existing in that important, frightening, and exhilarating period of drift and anxiety between youth and adulthood, and her story is told through the eyes of one of the most surprising and unforgettable narrators in recent fiction—a voice at once distanced and maternal, indulgent yet blackly funny. And the result is a piercing yet humane meditation on alienation, consumerism, the city, self-awareness, and desire, by a novelist who has been compared with Jean Rhys, Virginia Woolf, and Elfriede Jelinek.

Best Book of 2019: Nylon, Domino, Bustle, Book Riot, Buzzfeed, Vol. 1 Brooklyn

A new work equal parts observational micro-fiction and cultural criticism reflecting on the dailiness of life as a woman and writer, on fame and failure, aging and art, from the acclaimed author of Heroines, Green Girl, and O Fallen Angel.

In the first half of Kate Zambreno’s astoundingly original collection Screen Tests, the narrator regales us with incisive and witty swatches from a life lived inside a brilliant mind, meditating on aging and vanity, fame and failure, writing and writers, along with portraits of everyone from Susan Sontag to Amal Clooney, Maurice Blanchot to Louise Brooks. The series of essays that follow, on figures central to Zambreno’s thinking, including Kathy Acker, David Wojnarowicz, and Barbara Loden, are manifestoes about art, that ingeniously intersect and chime with the stories that came before them.

"If Thomas Bernhard''s and Fleur Jaeggy''s work had a charming, slightly misanthropic baby—with Diane Arbus as nanny—it would be Screen Tests. Kate Zambreno turns her precise and meditative pen toward a series of short fictions that are anything but small. The result is a very funny, utterly original look at cultural figures and tropes and what it means to be a human looking at humans.”—Amber Sparks

“In Screen Tests, a voice who both is and is not the author picks up a thread and follows it wherever it leads, leaping from one thread to another without quite letting go, creating a delicate and ephemeral and wonderful portrait of how a particular mind functions. Call them stories (after Lydia Davis), reports (after Gerald Murnane), or screen tests (inventing a new genre altogether like Antoine Volodine). These are marvelously fugitive pieces, carefully composed while giving the impression of being effortless, with a quite lovely Calvino-esque lightness, that are a joy to try to keep up with.”—Brian Evenson

''Kate Zambreno has invented a new form. It is a kind of absolute present, real life captured in closeup'' Annie Ernaux, winner of the Nobel Prize in Literature ''The Light Room is both a gift and a beacon'' Sinéad Gleeson, author of Constellations''Kate Zambreno has performed a miracle, capturing real, lived time from within the exhaustion of pandemic-era parenthood. The Light Room reminded me of that fundamental magic of writing - that the details of another person''s life, so precisely and honestly rendered, can instantly loosen the edges of your own life and make you feel less alone'' Jenny Odell, bestselling author of How to Do NothingIn The Light Room, Zambreno offers her most profound and affecting work yet: a candid chronicle of life as a mother of two young daughters in a moment of profound uncertainty about public health, climate change, and the future we can expect for our children. Moving through the seasons, returning often to parks and green spaces, Zambreno captures the isolation and exhaustion of being home with a baby and a small child, but also small and transcendent moments of beauty and joy. Inspired by writers and artists ranging from Natalia Ginzburg to Joseph Cornell, Yuko Tsushima to Bernadette Mayer, Etel Adnan to David Wojnarowicz, The Light Room represents an impassioned appreciation of community and the commons, and an ecstatic engagement with the living world.How will our memories, and our children''s, be affected by this time of profound disconnection? What does it mean to bring new life, and new work, into this moment of precarity and crisis? In The Light Room, Kate Zambreno offers a vision of how to live in ways that move away from disenchantment, and toward light and possibility.

''I am beginning to realize that taking the self out of our essays is a form of repression. Taking the self out feels like obeying a gag order - pretending an objectivity where there is nothing objective about the experience of confronting and engaging with and swooning over literature''On the last day of December 2009 Kate Zambreno, then an unpublished writer, began a blog arising from her obsession with literary modernism. Widely shared on social media, Zambreno''s blog became an outlet for her highly informed and passionate rants and melancholy portraits of the fates of the modernist ''wives and mistresses,'' reclaiming the traditionally pathologized biographies of Vivienne Eliot, Jane Bowles, Jean Rhys, and Zelda Fitzgerald: writers and artists themselves who served as male writers'' muses only to end their lives silenced, erased, and institutionalized. Over the course of two years, her blog helped create a community of writers and devised a new feminist discourse of writing in the margins and developing an alternative canon.In Heroines, Zambreno extends the polemic she began online into a dazzling, original work of literary scholarship. Combing theories that have dictated what literature should be and who is allowed to write it - she traces the genesis of a cultural template that consistently exiles feminine experience to the realm of the ''minor,'' and diagnoses women for transgressing social bounds. ''ANXIETY: When she experiences it, it''s pathological,'' writes Zambreno. ''When he does, it''s existential.''With Heroines, Zambreno provided a model for a newly subjectivized criticism, prefiguring many group biographies and forms of autotheory and hybrid memoirs that were to come in the years to follow.

On the ongoing project of writing about grief; Zambreno''s addendum to Book of Mutter.

“I came up with the idea of writing these notes, or talks, out of a primary desire to not read from Book of Mutter, and instead to keep gesturing to its incompleteness and ongoingness, which connects, for me, to the fragmentary project of literature, and what I long for in writing."—from Appendix Project

Inspired by the lectures of Roland Barthes, Anne Carson, and Jorge Luis Borges, Kate Zambreno''s Appendix Project collects eleven talks and essays written in the course of the year following the publication of Book of Mutter, Zambreno''s book on her mother that took her over a decade to write. These surprising and moving performances, underscored by the sleeplessness of the first year of her child''s life, contain Zambreno''s most original and dazzling thinking and writing to date. In Appendix Project Zambreno thinks through the work of On Kawara, Roland Barthes, W.G. Sebald, Bhanu Kapil, Walter Benjamin, Theresa Hak Kyung Cha, Marguerite Duras, Marlene Dumas, Louise Bourgeois, Doris Salcedo, Jenny Holzer, and more.