Kate Zambrenos Mutter kan sägas vara kongenial med den långa period den tog att skriva: under tretton års tid arbetade Zambreno med denna text, en långsam meditation över och ett grävande i arv, moderskap, minne och förlust. Runt dessa smärtpunkter kretsar texten, som blandar ett lyriskt tilltal med essä och prosa. Samtidigt är Mutter ett verk där skrivandets förutsättningar prövas: vad språket förmår att fånga av bleknade minnen och om det kan vara en metod för att komma fram till något slags försoning med sig själv och sin uppväxt. Mutter är ett försök att skriva mot tystnaden, för att på så sätt få den att tala, i ett bearbetande av sorgen som härrör från att aldrig riktigt ha vetat vem ens mamma egentligen var. Med en lätthet tar Zambreno läsaren genom detta sökande i mörkret, efter en identitet att hålla fast vid.
