Ellerströms Förlag – förlag

Marguerite Duras näst sista bok och älskade klassiker för alla skrivande människor kommer nu i ­efterlängtad nyutgåva med ett nyskrivet förord av författaren Karolina Ramqvist. Boken, som utgavs två år före Duras död, innehåller fem texter som på olika sätt förhåller sig till den skrivande och konstnärliga processen. Det självklara huvudnumret är den fyrtio sidor långa titeltexten som blir till ett litterärt testamente där det självbiografiska och det fiktiva sömlöst smälter samman. Här återfinns de teman Duras ständigt kom tillbaka till i slutet av sitt liv – barndomen, andra världskriget, de egna böckerna, men framför allt skrivandet, dess förutsättningar och konsekvenser: platsen, ensam­heten, alkoholen.

När är det dags att inse att man inte längre är önskvärd? Och hur återerövrar man det hem som gått förlorat? I Frans Wachtmeisters andra roman, Förlorad mark, hotas den halvunge västerländske huvudpersonen att bli av med jobbet på en headhuntingbyrå i Tokyo. Han riskerar därmed också sin vistelserätt i landet. Mannen för en sävlig och isolerad tillvaro, där det förflutna ständigt gör sig påmint samtidigt som vardagen blir alltmer absurd. Förlorad mark skildrar en frigörelses förlopp. Det är en berättelse om skuld och ånger, om drömmen om ett hem, men också en resa in i den buddhistiska tankevärlden.

Halleljuaflickorna är en roman om svensk hbtqi--historia, där struktur och aktör sätts i rörelse i vindlande texter om kärlek, sex, författande, Frälsningsarmén, universitetsliv, och om den neuro-atypiska hjärnans många likheter med en popcornmaskin. Det handlar om begär, kön och klass. Det är en påhittad och biografisk berättelse, genomblåst av digressionens vindar, om en anti-hjältinna, men också om sanna hjältinnor, i samtid och historia. Genom romansviten introduceras short story -secquence som format i svensk litteratur.

I Hallelujaflickorna skrivs den speak bitterness-prosa fram, som benämndes i Hallgrens förra bok, den prisade diktsamlingen Ensamhetsträning med Majken Johansson (2021), vilken handlar om att, ur minoritetsperspektiv, formulera historien. Att skriva ut sin förbittring och att tala tillbaka.

När mina föräldrar åkt ifrån Biskops-Arnö, och jag är säker på att de inte kan se mig i backspegeln, sätter jag mig på ryggstödet till en bänk, och tänder en cigarett ur det lilla paketet vita Prince jag köpt på vägen upp, då jag sagt att jag skulle handla tuggummi. Tittar på farmors vita gummistövlar, röker, och en skön känsla sprider sig. Bilen är redan långt borta. Tänder en cig till. Den kommer inte tillbaka. Livet kan börja, kom och händ!

De etthundra texterna i Tomhet och ömhet försöker alla besvara en fråga som inte riktigt låter sig formuleras. Något om ensamheten och dess motsats. Något om motsatsen och dess ensamhet. Författaren och hennes älskare leker en lek med komplicerade regler. Men är det en kärlek eller en ordlek de leker? Isabella Nilsson är tillbaka med en ny vild bok som rimmar, blöder, tänker och tramsar.  

I Hallelujaflickorna III fo¨rs la¨saren la¨ngs snirklande offpist­va¨gar fram till antihja¨ltinnan Hanna Hallbergs sam­tid.

Ha¨r a°terfinns tider av depression pa° Va¨rnamo sjukhus, och en o¨nskan om att bli som Odd Nerdrum. Poeten Ester Fa°ken figurerar, liksom hennes man, den va°ldta¨ktsdo¨m­de Fa°kenmannen, och alltsammans i na¨rheten av Svea Akademi och litteratur­Stockholm. Vi mo¨ter ocksa° den stora och sva°ra ka¨rleken till Metis, och pa° ett fo¨runderligt vis tycks alltsammans ha¨nga ihop med Fra¨lsningsarme´n. Det a¨r en roman om att likna sig sja¨lv, och om att o¨ppna sin hand –

Med Hallelujaflickorna III avslutar Hanna Hallgren sin trilogi om Sverige, folkhemmet och hbtqi­va¨rlden med en hyllning till butchen och den kvinnliga maskuliniteten.

Poeterna Anna Rydstedt, Lennart Sjögren och Göran Sonnevi har alla en tydlig relation till Öland, vars geografi och geologi de återkommer till i sin diktning. Men landskapet öppnar sig också mot vida perspektiv i tid och rum – lokalt och globalt, historiskt och planetärt bildar ett nät av relationer, där estetiska, humanistiska och naturvetenskapliga kunskapsformer möts.

I Poesi och geografi i människans tid kartlägger Paula Henrikson beröringspunkter mellan de tre författarskapen, men också med andra författare. Genom bokens läsningar framträder en rik bild av deras verk, som låter ana konturerna av en poesins etik.

Men tiden, som ser allt, har mot din vilja röjt

din skuld: ett icke-äktenskap

där far och son är en och samme man.

Redan Aristoteles ansåg att Sofokles Kung Oidi­pus var det mest fulländade av dramer – de grekiska trage­diernas tragedi. Många senare läsare, med Sigmund Freud i spetsen, har fascinerats av med vilken psykologisk skarpsyn Sofokles skildrar den plågade Oidipus och hur skickligt han utformar dialogen och intrigen.

Länge saknades en modern svensk översättning av detta mästerverk. Jan Stolpe och Lars-Håkan ­Svensson, som tidigare har gjort lovordade tolkningar av andra grekiska dramer, har här tagit sig an Kung ­Oidipus och gett dramat en ledig och dramatiskt effektiv svensk språkdräkt.

Hur kan du berätta om en tid som inte finns men ännu är närvarande, och i färd att bli igen? Den gamla goda onda tiden och dess ­kramper i­ kroppen. Hur berätta om minoritetsstress,­­ trauma, våldet mot hbtqi-personer, igår, idag, och ­imorgon? Än här, än där.

I Hanna Hallgrens andra bok i romansviten­ Hallelujaflickorna möter läsaren återigen anti-hjältinnan Hanna – som barn i Frälsningsarmén i Småland och som ung flata i Stockholm, som nybakad poet och som disputerad akademiker. Vi följer en människas irrfärder genom ett sjok av svensk samtidshistoria. Det är en bok om woke, och om skrift som upphäver tiden.

”Det enda jag vet. Bli aldrig respektabel.”

Sophögen i den gamla staden Oxyrhynchos i Egypten grävdes ut av brittiska arkeologer kring sekelskiftet 1900 och visade sig rymma enorma skatter: en halv miljon grekiska papyrustexter av väldigt olika karaktär. Utifrån de sextusen hittills dechiffrerade texterna har Karl Dunér gjort ett rikt och varierat urval som fördjupar vår bild av antikens liv. Översatta privatbrev blandas med tidigare okända dikter och dramer, besvärjelser med köpekontrakt, efterlysningar med obscena komediscener – man kommer rakt in i enskilda liv för tvåtusen år sen och möter poeter som man inte visste fanns.  

Sophögen i Oxyrhynchos innehåller också essäer av forskarna Ingela Nilsson, Denis M. Searby, Alexander Andrée och Paul Linjamaa. Här finns även ett flertal återgivningar av papyrus-fragment.

Konkurrens till döds från 1994 är Michel Houellebecqs romandebut. Den gjorde honom i ett slag till ett litterärt fenomen i Frankrike. Romanens tema, ännu högst aktuellt, är den hårda konkurrens människor utsätts för – en tävlan som inte bara gäller ekonomi och karriär utan även i hög grad sex.

Huvudpersonen, en desillusionerad datatekniker, beskriver maktspelet i sammanträdesrummen och banaliteterna vid kaffeautomaterna. Tillsammans med en kollega, Tisserand, skickas han ut till företag i landsorten för att installera ny programvara. Under resan ­bevittnar han Tisserands fåfänga försök att vinna kärlek och sexuell framgång och ser sig slutligen tvingad att krossa hans sista illusioner.

Reviderad översättning av ­Kennet Klemets och nyskrivet efterord av ­Helena Granström.

De måste dö, och eftersom de måste dö

ska jag som fött dem döda dem.

Av de sjutton pjäser som finns bevarade av Euripides hand är Medea den mest spelade och älskade. Dramat hade premiär i Athen våren 431 f Kr och kretsar kring klassiska teman som svek, hämnd, utanförskap och vansinne. Flyktingens tvetydiga situation inför makten ges i Medeas gestalt en psykologisk och politisk tolkning som bevarat sin laddning genom århundradena. Men framför allt är det kanske som kvinno­porträtt Medea är oslagbar – hennes vrede och hämndbegär upphör aldrig att fascinera.

Denna nyutgåva av det klassiska dramat är översatt för scenen av Jan Stolpe och Agneta Pleijel, med förord och förklarande noter av Jan Stolpe.

Över en röd snubbeltråd

i en sluttning ond och bråd

skuttar smidigt nonsensgeten,

betande bland alfabeten

Vid sidan av arbetet med flera hyllade diktsamlingar har poeten Malte Persson under de senaste åren på lediga stunder rimmat en försvarlig mängd – eller en oförsvarlig mängd – nonsensverser som ingen utom vännen Isabella Nilsson fått läsa. Nu har han gett henne fria händer att sammanställa ett urval av dessa alster.

Resultatet är Den fördrivna tiden. Trams och tragik för läsare som tar strunt på allvar.

Chenonceaux, det mest berömda av slotten i Loiredalen, var länge ett hem för drottningar och älskarinnor, en scen för kärlek, intriger och maktspel, ett vittne till historiens växlingar. I denna essä  låter Marguerite Yourcenar byggnaden själv träda fram som berättare. 

Med sin sedvanliga klarsyn, inlevelseförmåga och lyhördhet lyfter Yourcenar fram kvinnorna som format platsen genom sekler av skapande, sorg och glädje. Ah, mon beau château är en fascinerande historisk berättelse och samtidigt en meditativ betraktelse över livets betingelser och tidens gång. 

I Vardagens ting berättar Marguerite Duras i ett femtiotal korta texter om centrala platser och händelser i sitt liv. Om, kärlek, alkoholism, skam och orättvisor – och förstås om att skriva. Själv liknar hon boken vid en stor väg som vill gå överallt på samma gång – en rörlig och levande text, vare sig hon skriver om mötet mellan könen eller om kontro-versiella händelser i bokens samtid. Vardagens ting kom till i samarbete med vännen Jérôme Beaujour och är ett av Duras mest orädda och omtyckta verk.  

Boken gavs ut på franska 1988, översattes till svenska av Katarina Frostenson 1989, men har sedan länge varit slutsåld. Nu ges den äntligen ut igen, i reviderad översättning och med ett nyskrivet förord av Katarina Frostenson.

Denna gedigna bok sammanfattar ett stort fo¨rfattarskap. Den rymmer poeten Anna Rydstedts samtliga a°tta dikt­ samlingar samt ett tjugotal dikter ha¨mtade ur tidningar och tidskrifter.

Anna Rydstedts diktning tar ofta sin ut­ ga°ngspunkt i den o¨la¨ndska naturen och vardagslivet, men knyter ocksa° an till de allra sto¨rsta existentiella fra°­ gorna. Volymen inneha°ller ett nyskrivet fo¨rord av fo¨rfatta­ ren och O¨landsbon Hanna Hallgren, ett efterord av fors­karen Anna Smedberg Bondesson och kommentarer av fo¨rla¨ggaren Jonas Ellerstro¨m.

Erik Johan Stagnelius är för Sverige vad Shelley och Keats är för England, vad Hölderlin och Novalis är för Tyskland. Han är den svenska romantikens mörka stjärna.          

     I Näktergalen tecknar Simon Sorgenfrei en biografi över Stagnelius, från barndomen på Öland till döden i ett uthyrningsrum i Stockholm. Stagnelius blev 29 år gammal. Han var ensam, ingen närvarade vid begravningen, men snart hyllades han som ett geni. I dag räknas Stagnelius som en av det svenska språkets främsta poeter.  

     Men Näktergalen är främst en introduktion till några de tankevärldar som influerade Stagnelius och en personlig läsning av hans författarskap.

När berättaren inser att hans nyår som vanligt kommer att bli en katastrof bestämmer han sig för att boka en resa till solen. På en av hotellets arrangerade utflykter träffar han den sorgsne polisen Rudi från Bryssel och det tyska paret Pam och Barbara. De fyra ger sig ut på egna äventyr i öns vulkaniska landskap. Men Rudi håller sig på sin kant; efter att ha träffat anhängare till den raëlianska rörelsen på marknaden i Teguise har han tankarna på annat håll.

Lanzarote utspelar sig vid tiden kring ett fruktat millennieskifte. Snart kommer världen att förändras, gå in i ett nytt skede. Skälvningarna kan anas i denna intensiva, oroande och inte minst roliga kortroman som nu äntligen kommer ut på svenska. Turism som löpt amok, en sekt där mänsklig kloning står på dagordningen – allt skildrat med den samhällskritiska skärpa och samtidigt klarsynta och ömma blick på människorna som är typisk för Houellebecq.

Antologier med fransk poesi har nästan varit som en egen genre i den svenska litteraturhistorien, och poeter som Gunnar Ekelöf och Gunnar Harding har genom åren satt sin egen prägel. De flesta antologier har dock enbart utgått från de kändaste, och inte sällan manliga, poeterna – och från moderlandet Frankrike. 

När Kennet Klemets och Kristoffer Leandoer nu tagit sig an uppgiften har de gjort det på ett modernt sätt – med poesi från flera sekler och många franskspråkiga länder, med en ambition att plocka fram det absolut bästa. Jag är en annan är en inspirerande och rik antolologi som fungerar lika bra som studentpresent som för den mer initierade läsaren.

Diktjaget i Ylva Gripfelts nya bok Man gråter har gjort slut med sin flickvän – ett faktum som hon nu lever i sviterna av. Hon dväljs, ångrar, ältar och åtrår. Hur ska hon kunna glömma leendet, brösten och det böljande håret? Har flickvännen redan glömt? Och vad innebär det egentligen att gå vidare? Ylva Gripfelt skriver rakt och precist fram den bråddjupa och samtidigt allmängiltiga stämning som uppstår kring ett uppbrott. I en blandning av naivistisk humor, svärta och självhat, och i ständig lek med utsagopositionen, skildras det vakuum som inträder när kärleken tar slut. Samtidigt blir uppbrottet till en skev spegel där jaget vänder sig inåt. Var relationen i själva verket ett misslyckat försök att älska sig själv? 

Man gråter är en lesbisk kärlekshistoria, en blodallvarlig språklek och en tragikomisk hyllning till det brustna hjärtat. 

Per Olov Enquist (1934–2020) var under sin livstid förutom uppburen författare även sportjournalist, regissör, friidrottare, socialdemokrat och alkoholist. Hans författarskap är lika förankrat i det västerbottniska inlandet som det är ett exempel på särpräglad världslitteratur. Hans texter spänner över dokumentarism, fiktion och nyskapande genrehybrider, men förenas av en utmärkande poetik, ett återkommande självbiografiskt stoff och metafiktiva reflektioner. 

I den här antologin närmar sig tio litteraturvetare olika tidigare förbisedda aspekter av P.O. Enquists författarskap. Tillsammans tecknar de konturerna av en människa. 

Starka begär, mörk natur och kärleken som skapande kraft: Emily Brontë (1818–1848) är utan tvivel en av romantikens viktigaste och mest tongivande författare. Systrarna Brontës liv på den vindpinade heden i Yorkshire har fascinerat generationer av läsare. 

Liksom mästerverket Svindlande ­höjder fångar Brontës känsloladdade och passionerade poesi essensen av den ­romantiska perioden. Isabella Nilssons djärva tolkningar präglas av samma akuta närvaro och angelägenhet som originalet – det är en Emily Brontë för vår tid!

Denna tvåspråkiga urvalsvolym har ett förord av författaren, forskaren och kulturskribenten Josefin de Gregorio. Här presenteras poeten Brontë för första gången på svenska.

Varje dag börjar vi om igen

som solen över taken

Ett repetitorium är en föreläsning som upprepar eller sammanfattar vad man tidigare har lärt sig. I Repetitorium inspireras forskaren och poeten Lars Gustaf Andersson av metoden, men i lyrikens form. I sina dikter har Andersson ständigt varit en utforskare av den till synes enkla världen och vardagen – dess  skiftningar, toner, sorger och förnimmelser – i kärleken, staden, vinden och vädret-. 

Med en poetisk röst som bär klang av såväl Kristian Lundbergs repetitiva vardagsmantra som Tomas Tranströmers förtätade metaforik fortsätter Lars Gustaf Andersson här det arbetet.