Michel Houellebecq – författare

Konkurrens till döds från 1994 är Michel Houellebecqs romandebut. Den gjorde honom i ett slag till ett litterärt fenomen i Frankrike. Romanens tema, ännu högst aktuellt, är den hårda konkurrens människor utsätts för – en tävlan som inte bara gäller ekonomi och karriär utan även i hög grad sex.

Huvudpersonen, en desillusionerad datatekniker, beskriver maktspelet i sammanträdesrummen och banaliteterna vid kaffeautomaterna. Tillsammans med en kollega, Tisserand, skickas han ut till företag i landsorten för att installera ny programvara. Under resan ­bevittnar han Tisserands fåfänga försök att vinna kärlek och sexuell framgång och ser sig slutligen tvingad att krossa hans sista illusioner.

Reviderad översättning av ­Kennet Klemets och nyskrivet efterord av ­Helena Granström.

”Ni är på väg att dö av sorg” -- Florent-Claude är en agronom och byråkrat som till vardags utreder det europeiska jordbruksstödets konsekvenser. Därtill är han deprimerad och trött på sin flickvän. I ett försök att bryta tristessen flyr han till den franska landsbygden, och möter en värld som ödelagts av globaliseringen och den moderna jordbrukspolitiken. Det enda om håller honom flytande är 10 milligram Captorix om dagen, ett lyckopiller som dock gör honom gradvis mer impotent.

Michel Houellebecqs nya roman är en tragikomisk skildring av en man och en kultur som tycks ha kommit till vägs ände. ”Serotonin är en roman av en briljant stilist” skrev Aftonbladet om den franska utgåvan.

Paris, 2027. Ett presidentval står för dörren. Plötsligt dyker det upp en viral film föreställande en skenavrättning av ministern och kandidaten Bruno Juge. Det kommer an på Paul Raison, hans vän och medarbetare, att försöka ta reda på vilka som ligger bakom den fejkade filmen. Därefter följer en rad oförklarliga men högst verkliga terrorattacker, innan Paul ställs inför ett nytt och annorlunda hot, denna gång riktat mot honom själv. Förinta är en existentiellt laddad roman som visar på en ny sida av Michel Houellebecq. Här ställer han en rad uppfordrande frågor som rör både det politiska och det privata: Hur kan

människan leva med hotet om utplåning? Är det möjligt att hitta sann kärlek och nåd i en utsatt värld som vår?

2022 vinner Muslimska broderskapet det franska presidentvalet, i hård kamp med Nationella fronten. Det är utgångspunkten för Michel Houellebecqs omdiskuterade ”Underkastelse”, som handlar om litteraturläraren François och hans gradvisa anpassning till de politiska förändringarna. ”Underkastelse” är en mångtydig idéroman, misantropisk och oväntad på Houellebecqs oefterhärmliga vis. ”En författare på utmärkt gott humör” skrev DN om originalet, medan SvD kallade Houellebecq för ”en osvikligt underhållande röst i vår samtid”.

När berättaren inser att hans nyår som vanligt kommer att bli en katastrof bestämmer han sig för att boka en resa till solen. På en av hotellets arrangerade utflykter träffar han den sorgsne polisen Rudi från Bryssel och det tyska paret Pam och Barbara. De fyra ger sig ut på egna äventyr i öns vulkaniska landskap. Men Rudi håller sig på sin kant; efter att ha träffat anhängare till den raëlianska rörelsen på marknaden i Teguise har han tankarna på annat håll.

Lanzarote utspelar sig vid tiden kring ett fruktat millennieskifte. Snart kommer världen att förändras, gå in i ett nytt skede. Skälvningarna kan anas i denna intensiva, oroande och inte minst roliga kortroman som nu äntligen kommer ut på svenska. Turism som löpt amok, en sekt där mänsklig kloning står på dagordningen – allt skildrat med den samhällskritiska skärpa och samtidigt klarsynta och ömma blick på människorna som är typisk för Houellebecq.

Refug väckte ett enormt uppseende i Frankrike redan innan utgivningen, när Michel Houellebecqs rekordstora förskott - 1,3 miljoner euro - blev känt. När romanen väl kommit ut delade Houellebecq, som vanligt, Frankrike i två läger: de som anser att han är ett geni och de som anser att han är en galning. Den enda reaktion som Refug inte förmår väcka hos läsarna är likgiltighet. Efter den hetsiga debatt som Elementarpartiklarna och Plattform väckte i Sverige kan vi se fram emot liknande reaktioner även här.    När Michel Houellebecq 1998 gav ut Elementarpartiklarna uppstod en hetsig debatt. Det var inte bara de kontroversiella idéerna som delade Frankrike, utan också den oputsade, konstlösa stilen, som drastiskt avvek från fransk prosakonvention.     Då var det två bröder som bildade romanens spänningsfält. Genforskaren Michel avstod från kärlek; könet var i hans ögon själva tecknet för människans dödlighet. När tekniken nu gör det möjligt att föröka sig genom kloning, varför då fortsätta plåga sig på sexualitetens slagfält? Brodern Bruno har å sin sida kastat sig ut på detta slagfält i ständiga försök att döva ensamheten.   I Refug närmar sig Houellebecq en mer klassisk fransk romanprosa, men temat med den genteknologiska möjligheten går igen – och han drar det till sin spets. I den framtid som skildras är kloning av människor inget uppseendeväckande. De som för ordet är Daniel 1 – en extremt framgångsrik komiker vars karriär har många likheter med Houellebecqs egen – och hans kloner: Daniel 24, Daniel 25, etc. På så sätt ger romanen röst åt alla och ingen. Så var ska subjektets gräns egentligen dras? Och om religionen och tron på en skapande gud sätts ur spel, vad finns det då kvar att hoppas på förutom evig ungdom och evigt liv? Refug är en oroande och roande skildring av en framtid som kanske inte är lika avlägsen som vi helst vill tro. Med denna omfångsrika roman befäster Houellebecq sin ställning som sin generations mest angelägne samtidsskildrare och romanförfattare.

Michel Houellbecqs Hålla sig vid liv hör till hans allra första böcker. Den gavs ut 1991, samma år som diktsamlingen La poursuite du bonheur (”Jakten på lycka”).

Undertiteln ”Metod” antyder att det här rör sig om poetik, men en poetik som riktar in sig på hela livet. Poeten måste som utgångspunkt försona sig med ­lidandet som villkor för sitt värv. Därifrån ­leder skrivandet, i Houelle­becqs tappning, fram mot en sanning – en sanning som samhället inte vill veta av men mot vilken poesin olyckligtvis är den privilegierade vägen.

För översättnign svarar Mats Leffler. Kristoffer Leandoer har skrivit ett inspirerat efterord.

Två halvbröder, Michel och Bruno, har vuxit upp i det utlevande sextiotalet, barn av beat- och hippiekulturens upplösta familjeband. När 1990-talet går mot sitt slut möts de igen.Michel är genforskare. Han har avstått från kärlek i sitt liv. Könet är i hans ögon mänsklighetens tragedi, själva tecknet för hennes dödlighet. När tekniken nu gör det möjligt för människan att föröka sig genom delning, varför fortsätter hon då att plåga sig på sexualitetens slagfält? Brodern Bruno å sin sida har kastat sig ut på detta slagfält i ständiga försök att döva kroppens och tankens ensamhet. Skildringen av de två brödernas livsvägar blir till ett slags generationsroman ¿ och det i mer specifik mening än någonsin. Elementarpartiklarna utkom i Frankrike 1998 och blev föremål för hetsig debatt. Det var inte bara de kontroversiella idéerna som väckte uppmärksamhet, utan också den oputsade, konstlösa stilen, som drastiskt avviker från fransk prosakonvention.