Hanna Hallgren – författare

Halleljuaflickorna är en roman om svensk hbtqi--historia, där struktur och aktör sätts i rörelse i vindlande texter om kärlek, sex, författande, Frälsningsarmén, universitetsliv, och om den neuro-atypiska hjärnans många likheter med en popcornmaskin. Det handlar om begär, kön och klass. Det är en påhittad och biografisk berättelse, genomblåst av digressionens vindar, om en anti-hjältinna, men också om sanna hjältinnor, i samtid och historia. Genom romansviten introduceras short story -secquence som format i svensk litteratur.

I Hallelujaflickorna skrivs den speak bitterness-prosa fram, som benämndes i Hallgrens förra bok, den prisade diktsamlingen Ensamhetsträning med Majken Johansson (2021), vilken handlar om att, ur minoritetsperspektiv, formulera historien. Att skriva ut sin förbittring och att tala tillbaka.

När mina föräldrar åkt ifrån Biskops-Arnö, och jag är säker på att de inte kan se mig i backspegeln, sätter jag mig på ryggstödet till en bänk, och tänder en cigarett ur det lilla paketet vita Prince jag köpt på vägen upp, då jag sagt att jag skulle handla tuggummi. Tittar på farmors vita gummistövlar, röker, och en skön känsla sprider sig. Bilen är redan långt borta. Tänder en cig till. Den kommer inte tillbaka. Livet kan börja, kom och händ!

Hur kan du berätta om en tid som inte finns men ännu är närvarande, och i färd att bli igen? Den gamla goda onda tiden och dess ­kramper i­ kroppen. Hur berätta om minoritetsstress,­­ trauma, våldet mot hbtqi-personer, igår, idag, och ­imorgon? Än här, än där.

I Hanna Hallgrens andra bok i romansviten­ Hallelujaflickorna möter läsaren återigen anti-hjältinnan Hanna – som barn i Frälsningsarmén i Småland och som ung flata i Stockholm, som nybakad poet och som disputerad akademiker. Vi följer en människas irrfärder genom ett sjok av svensk samtidshistoria. Det är en bok om woke, och om skrift som upphäver tiden.

”Det enda jag vet. Bli aldrig respektabel.”

Halleljuaflickorna är en roman om svensk hbtqi--historia, där struktur och aktör sätts i rörelse i vindlande texter om kärlek, sex, författande, Frälsningsarmén, universitetsliv, och om den neuro-atypiska hjärnans många likheter med en popcornmaskin. Det handlar om begär, kön och klass. Det är en påhittad och biografisk berättelse, genomblåst av digressionens vindar, om en anti-hjältinna, men också om sanna hjältinnor, i samtid och historia. Genom romansviten introduceras short story -secquence som format i svensk litteratur.

I Hallelujaflickorna skrivs den speak bitterness-prosa fram, som benämndes i Hallgrens förra bok, den prisade diktsamlingen Ensamhetsträning med Majken Johansson (2021), vilken handlar om att, ur minoritetsperspektiv, formulera historien. Att skriva ut sin förbittring och att tala tillbaka.

När mina föräldrar åkt ifrån Biskops-Arnö, och jag är säker på att de inte kan se mig i backspegeln, sätter jag mig på ryggstödet till en bänk, och tänder en cigarett ur det lilla paketet vita Prince jag köpt på vägen upp, då jag sagt att jag skulle handla tuggummi. Tittar på farmors vita gummistövlar, röker, och en skön känsla sprider sig. Bilen är redan långt borta. Tänder en cig till. Den kommer inte tillbaka. Livet kan börja, kom och händ!

I Hallelujaflickorna III fo¨rs la¨saren la¨ngs snirklande offpist­va¨gar fram till antihja¨ltinnan Hanna Hallbergs sam­tid.

Ha¨r a°terfinns tider av depression pa° Va¨rnamo sjukhus, och en o¨nskan om att bli som Odd Nerdrum. Poeten Ester Fa°ken figurerar, liksom hennes man, den va°ldta¨ktsdo¨m­de Fa°kenmannen, och alltsammans i na¨rheten av Svea Akademi och litteratur­Stockholm. Vi mo¨ter ocksa° den stora och sva°ra ka¨rleken till Metis, och pa° ett fo¨runderligt vis tycks alltsammans ha¨nga ihop med Fra¨lsningsarme´n. Det a¨r en roman om att likna sig sja¨lv, och om att o¨ppna sin hand –

Med Hallelujaflickorna III avslutar Hanna Hallgren sin trilogi om Sverige, folkhemmet och hbtqi­va¨rlden med en hyllning till butchen och den kvinnliga maskuliniteten.

Med Ett paradis, fastän förtorkat avslutar Hanna Hallgren den dikttriptyk som hon arbetat med sedan 2012. De två tidigare delarna är Den litterära vetenskapsteorin (2014) och Det som övar annorlunda likt ett hjärta (2016).

Hanna Hallgren är född 1972 och verksam som poet, forskare och lärare. Ett paradis, fastän förtorkat är hennes tionde bok sedan debuten 2001.

Svavel nr 13. Fjorton opublicerade dikter av fjorton svenska författare i världens kortaste antologi. Uppläsare: Susanna Ahlfors.

Svavel är en sextonsidig skriftserie innehållande koncentrerad och högklassig litteratur.