Kerstin Lundh – författare
Visar alla böcker från författaren Kerstin Lundh. Handla med fri frakt och snabb leverans.
3 produkter
3 produkter
255 kr
Skickas inom 3-6 vardagar
Denna bok består av helt sanna, komiska och pinsamma händelser i livet. Den är skriven för att underhålla och roa läsaren genom valet, att se livet från den positiva sidan i besvärliga situationer. 98% är självupplevda händelser i egenskap av att vara tonårstjej, lillasyster, maka, förälder, frissa, granne, medarbetare, studerande, chef, arbetskamrat, sjuksköterska, kollega, väninna, svärmor, mormor, farmor, hyresvärd och fritidspolitiker. Dvs. alla roller under ett liv hos en och samma person. Förhoppningen är att rollerna fördjupas och utvecklas och ökas på till antalet. Vår Far flyttade med 5 barnsfamiljen vartannat år ungefär. Enda sättet, att överleva som en vinnare i detta var, att bli extremt social. Varför då? Jo, eftersom du måste byta klasskamrater och vänner vartannat år. Hur fixar man det annars? Därför är det inte så hemskt, att berätta om sina tillkortakommanden som vuxen, för du har ändå vridit och vänt på dej så mycket. Bara för att vara till lags som barn, och för att komma in i en gemenskap och kamratskap under skoltiden och uppväxten. Därför upplevs oftast pinsamheterna i livet som uppfriskande. Det finaste uppdraget är dock att vara en mänsklig coach för både familjen, personalen, vännerna och övrig omgivning, så som fritidspolitiker. Privat är jag en småfet änka i en övre medelåldern, med en härlig, tolerant familj och släkt. En herrans massa fd. medarbetare, vänner, grannar och polare också. Dessutom en Toyboy på 70 minus. Allt detta gör livet värt att leva.
Del 2 - Pinsamman Mamman
Kantarellkrig, gäddhäng, tantvarningar och roliga snackisar : del 2 av pinsamman Mamman, barnen och en Toyboy
Häftad, Svenska, 2011
255 kr
Skickas inom 3-6 vardagar
Humorboken som handlar om roliga vardagshändelser på jobbet och i den närmaste omgivningen. Se nedan några exempel! Att en arbetskamrat kunde hitta svampar med hjälp av en kantarellhund i bygdens alla skogar gjorde Krystyna helt vansinnig, då Krystyna varken hade bil eller hund. Det var en kamp på helt olika villkor och inte alls rättvist. Krystyna som deltidsarbetade, tvingades gå hem tidigare från jobbet för att hinna ut i skogen innan arbetskamraten anlände med hunden. Lillian berättade att hon hade varit ute i skogen helgen och hittat ca 20 liter gula kantareller. Kantarellerna är skogens guld i damernas ögon. Jag frågade Lillian om inte hon kunde visa mej sitt kantarellställe i Gävle där hon funnit så många kantareller, liksom bara för att se reaktionen hos henne vid min förfrågan. Nej, sa Lillian. Det går inte då måste jag ju döda dej efteråt, eftersom jag vill vara ensam om ställena. För Krystyna har detta att leta kantareller gått litet överstyr tidsmässigt, så nu har hon givit sej själv besöksförbud i kantarellskogen. Det ska bli spännande att se vilken straffskala hon kommer att ge sej själv, ifall att hon överträder sitt eget besöksförbud. Jag diskuterar med Toyboyen: Det verkar vara viktigt att ha en hundkompis. Det gäller inte mej säger Toyboyen och tillägger: för mej gäller bara en sak och det är att ha lagom fast och normal avföring. Det är jag inte säker på att alla vill veta om honom. Med tanke på polisbrist så kan jag nämna att en av orterna på väg till min jaktstuga anses vara så tjuvaktigt belastad, så åker man för långsamt på vägen då hinner billyktorna bli stulna innan man kommer fram till orten. Där syns inte några poliser till, även om man kör mot enkelriktat skylten. Massor av fördomar har frodats där, bland annat att fruntimren är så fula där, så fåglarna flyger upp och ner för att slippa se dem. Tur att jag har sålt stället. Toyboyen säger att han vill ha bra mycket mer än bara parningstemperatur, när han badar bastu. Det skall hett som i helvetet och minst 85 grader, innan han bemödar sej att gå in där. Toyboyen brukar bada bastu med sitt jaktlag en gång per år, i anslutning till älgjakten vid Toboyens jaktstuga. Det anser dom alla vara en av veckans höjdpunkter under jaktveckan, utöver själva skjuttillfället av älgen. Då sitter dom och dricker brännvin, spelar dragspel och ljuger litet i största allmänhet. Dessa gubbar har tre intressen. Det är första intresset är att jaga, det andra intresset är att jaga mera, det tredje intresset är att fiska. En norrman som deltar i jaktlaget frågade Toyboyen i bastun. Är du omskuren? Nej svarar Toyboyen. En dalmas som inte har någon förhud är inte omskuren. Han har bara varit utsatt för rejält slitage. Toyboyen har ärvt sin mobil av en kompis och lagat antennen, vilken sitter på mobilen med liqvisollim, så den har en litet annan färg än från början. Litet mera skitbrun. Ring mej innan du vaknar ber Toyboyen mej, när han åker på älgjakten med grabbarna och tar med sej den ihoplimmade telefonen. Jag vet inte riktigt hur det skall gå till, men han får väl förklara för mej hur man beter sej då. Han har inte lärt sej att smsa än. Inte på grund av obegåvning, för begåvning den är inte helt borta ännu. Nej, han har satt en ära att inte, lära sej det som han inte behöver. Han ser det som ett tecken på status att inte klara av att skicka eller ta del av ett sms. Toyboyen är ju orienterare och anser själv att han är så snabb, att han svarar i telefonen innan det ringer. Intressant att se om Toyboyen kan skjuta älgen också, innan det smäller och före han trycker på hanen. För att leva upp till det faktum att han är så snabb som han säger. Likt Lucky Luke, som är snabbare än sin egen skugga.Att vara Toyboy till en pinsam mamma, är i Toyboyens ögon en rejäl statussänkning. Hans rang i mansvärlden, riskerade att hamna på gränsen till ett avskrap under skorna. Han anser sej vara både vild och vacker, samt for ever young. Dessutom en gåva till världen. Han vill inte skryta, men han säger att han är från Bjursås. Den mest ultimata platsen i Universum.
Del 3 - Pinsamman Mamman
Humor och skratt, rått, gott och blandat : del 3 av pinsamma Mamman barnen och en Toyboy
Häftad, Svenska, 2012
255 kr
Skickas inom 3-6 vardagar
Del 3 av pinsamman Mamma, barnen och en ToyboyJag köper snask i litet större mängd än Toyboyen. Jag tror att han behöver mer snusk än snask. Om Toyboyen är hemma så måste jag dela med mej av pralinerna. Dock slipper jag dela med mej av skvallertidningarna, för så lågt har inte han sjunkit ännu, säger han, så att han förnedrar sej att läsa sådana. Vilken tur att jag har sjunkit så lågt så att jag kan tillåta mej denna lyx. När Toyboyen är ute i skogen och ränner så vilar jag mej i form, genom att ligga och bara göra ingenting. Jag skall bara öppna struplocket och låta bli att svälja den smälta chokladen så långsamt som det går. Det är inte så svårt om man får tro Toyboyen, för är jag inte snabb på något alls här i världen, enligt honom. Inte ens om jag skulle få låna hans höghastighetskalsonger. Det enda som jag agerar kvickt på i livet är möjligen att förbruka pengar. Det klarar jag av att göra i snabbare takt än vad som kommer inlevererat på kontot. På kvällen när Toyboyen kommer hem från älgjakten så berättar han att en av de andra i jaktlaget har en mycket bra jaktradio. Hur bra kunde den radion vara jämfört med andra? Jo, jaktkompisens radio hade så bra ljudkvalitet på högtalarna, så när älgen kom, så kunde han till och med höra när älgen fes direkt i radion. Och när jaktkompisen vred upp ljudknappen på radion, så kunde han från älgen känna fis lukten också.Toyboyen anser att vi är väldigt rättavisa jämlika i vårt förhållande, i synnerhet när det gäller bilkörning. Vi kör nämligen vår bil lika mycket påstår han. Han kör nämligen till alla fester dit vi är bjudna och jag får köra hem därifrån.Toyboyen eldar för att få upp värmen i sin stuga, men han är ganska snål med allt. Han påstår att han lägger in bara varannat vedträ för att dom ska räcka längre. Han har litet svårt att tåla skånska. Han vill att det skall finnas ett dialektfilter att använda då han hör skånsktalande på radioprogram. Ännu hellre önskar han att så fort att man inte talar dalmål i Tv apparaten, så borde det vara textat.