Kerstin Lundh – författare

Denna bok består av helt sanna, komiska och pinsamma händelser i livet. Den är skriven för att underhålla och roa läsaren genom valet, att se livet från den positiva sidan i besvärliga situationer. 98% är självupplevda händelser i egenskap av att vara tonårstjej, lillasyster, maka, förälder, frissa, granne, medarbetare, studerande, chef, arbetskamrat, sjuksköterska, kollega, väninna, svärmor, mormor, farmor, hyresvärd och fritidspolitiker. Dvs. alla roller under ett liv hos en och samma person. Förhoppningen är att rollerna fördjupas och utvecklas och ökas på till antalet. Vår Far flyttade med 5 barnsfamiljen vartannat år ungefär. Enda sättet, att överleva som en vinnare i detta var, att bli extremt social. Varför då? Jo, eftersom du måste byta klasskamrater och vänner vartannat år. Hur fixar man det annars? Därför är det inte så hemskt, att berätta om sina tillkortakommanden som vuxen, för du har ändå vridit och vänt på dej så mycket. Bara för att vara till lags som barn, och för att komma in i en gemenskap och kamratskap under skoltiden och uppväxten. Därför upplevs oftast pinsamheterna i livet som uppfriskande. Det finaste uppdraget är dock att vara en mänsklig coach för både familjen, personalen, vännerna och övrig omgivning, så som fritidspolitiker. Privat är jag en småfet änka i en övre medelåldern, med en härlig, tolerant familj och släkt. En herrans massa fd. medarbetare, vänner, grannar och polare också. Dessutom en Toyboy på 70 minus. Allt detta gör livet värt att leva.

Humorboken som handlar om roliga vardagshändelser på jobbet och i den närmaste omgivningen. Se nedan några exempel! Att en arbetskamrat kunde hitta svampar med hjälp av en kantarellhund i bygdens alla skogar gjorde Krystyna helt vansinnig, då Krystyna varken hade bil eller hund. Det var en kamp på helt olika villkor och inte alls rättvist. Krystyna som deltidsarbetade, tvingades gå hem tidigare från jobbet för att hinna ut i skogen innan arbetskamraten anlände med hunden. Lillian berättade att hon hade varit ute i skogen helgen och hittat ca 20 liter gula kantareller. Kantarellerna är skogens guld i damernas ögon. Jag frågade Lillian om inte hon kunde visa mej sitt kantarellställe i Gävle där hon funnit så många kantareller, liksom bara för att se reaktionen hos henne vid min förfrågan. Nej, sa Lillian. Det går inte då måste jag ju döda dej efteråt, eftersom jag vill vara ensam om ställena. För Krystyna har detta att leta kantareller gått litet överstyr tidsmässigt, så nu har hon givit sej själv besöksförbud i kantarellskogen. Det ska bli spännande att se vilken straffskala hon kommer att ge sej själv, ifall att hon överträder sitt eget besöksförbud. Jag diskuterar med Toyboyen: Det verkar vara viktigt att ha en hundkompis. Det gäller inte mej säger Toyboyen och tillägger: för mej gäller bara en sak och det är att ha lagom fast och normal avföring. Det är jag inte säker på att alla vill veta om honom. Med tanke på polisbrist så kan jag nämna att en av orterna på väg till min jaktstuga anses vara så tjuvaktigt belastad, så åker man för långsamt på vägen då hinner billyktorna bli stulna innan man kommer fram till orten. Där syns inte några poliser till, även om man kör mot enkelriktat skylten. Massor av fördomar har frodats där, bland annat att fruntimren är så fula där, så fåglarna flyger upp och ner för att slippa se dem. Tur att jag har sålt stället. Toyboyen säger att han vill ha bra mycket mer än bara parningstemperatur, när han badar bastu. Det skall hett som i helvetet och minst 85 grader, innan han bemödar sej att gå in där. Toyboyen brukar bada bastu med sitt jaktlag en gång per år, i anslutning till älgjakten vid Toboyens jaktstuga. Det anser dom alla vara en av veckans höjdpunkter under jaktveckan, utöver själva skjuttillfället av älgen. Då sitter dom och dricker brännvin, spelar dragspel och ljuger litet i största allmänhet. Dessa gubbar har tre intressen. Det är första intresset är att jaga, det andra intresset är att jaga mera, det tredje intresset är att fiska. En norrman som deltar i jaktlaget frågade Toyboyen i bastun. Är du omskuren? Nej svarar Toyboyen. En dalmas som inte har någon förhud är inte omskuren. Han har bara varit utsatt för rejält slitage. Toyboyen har ärvt sin mobil av en kompis och lagat antennen, vilken sitter på mobilen med liqvisollim, så den har en litet annan färg än från början. Litet mera skitbrun. Ring mej innan du vaknar ber Toyboyen mej, när han åker på älgjakten med grabbarna och tar med sej den ihoplimmade telefonen. Jag vet inte riktigt hur det skall gå till, men han får väl förklara för mej hur man beter sej då. Han har inte lärt sej att smsa än. Inte på grund av obegåvning, för begåvning den är inte helt borta ännu. Nej, han har satt en ära att inte, lära sej det som han inte behöver. Han ser det som ett tecken på status att inte klara av att skicka eller ta del av ett sms. Toyboyen är ju orienterare och anser själv att han är så snabb, att han svarar i telefonen innan det ringer. Intressant att se om Toyboyen kan skjuta älgen också, innan det smäller och före han trycker på hanen. För att leva upp till det faktum att han är så snabb som han säger. Likt Lucky Luke, som är snabbare än sin egen skugga.Att vara Toyboy till en pinsam mamma, är i Toyboyens ögon en rejäl statussänkning. Hans rang i mansvärlden, riskerade att hamna på gränsen till ett avskrap under skorna. Han anser sej vara både vild och vacker, samt for ever young. Dessutom en gåva till världen. Han vill inte skryta, men han säger att han är från Bjursås. Den mest ultimata platsen i Universum.