László Krasznahorkai – författare

Nobelpriset i litteratur 2025: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter."

László Krasznahorkais debutroman från 1985 som kommit att bli en modern klassiker."Djävulen har alltid roligast." Satantango utspelas under några få dagar. Det regnar ständigt. Ett tiotal invånare i en liten by har lämnats till sitt öde och smider planer, sviker löften och begår onda handlingar. Och så dansar de - en onykter tango eller csardas på värdshuset när den tröstlösa dagen övergår till källarmörk natt. Eller som en av huvudpersonerna, fru Schmidt, fäster uppmärksamheten på: "Att dansa är min enda svaghet.""Verkligheten utforskad vid vansinnets rand. Vilken form skulle det ta sig i samtidslitteraturen? Kanske som romaner skrivna av László Krasznahorkai, den svåre, säregne, betvingande, visionäre ungerske författaren." James Wood i The New YorkerLászló Krasznahorkai presenterades på svenska 2014 med romanen Motståndets melankoli, vilken hyllades av en enig kritikerkår. "Läs honom innan han får Nobelpriset!" Tidningen Vi.

Nobelpriset i litteratur 2025: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter."

Han är författare och får i uppdrag att skriva en text om den sista vargen i Extremadura, ett högslättsområde som tidigare var utposten för de spanska erövrarna. Det är högst ovisst varför han, bosatt i Berlin, fått uppdraget. Av misstag? Har han tagits för någon annan? Ödet? Uppdraget, som kanske inte är ett uppdrag, växer i storlek och blir till en alltigenom olycksbringande upplevelse, likt en berättelse utan början och slut, en mening som förvägras att sätta punkt eller till den sista vargens sorgesamma ylande.Jägmästaren Herman får i uppgift att utplåna ett skogsområdes sista rovdjur. Han tar sig an uppdraget med friskt mod, men kommer snart på andra tankar. I den efterföljande Herman II betraktas samma skeende utifrån några barocka besökares blickar. Skabrösa officerare från överklassen, som förlustar sig i en by vid skogens utkant, blir på olika sätt indragna i Hermans angelägenheter och hela berättelsen välts över ända.Den sista vargen, Herman och Herman II visar att László Krasznahorkai är en mästare även i det kortare formatet. Med osviklig känsla för prosans yttre gränser har han här samlat tre berättelser som på olika sätt öppnar texten lika mycket som den kör in en pil rakt in i människans mest fördärvbringande sidor.

Om hans senaste bok Seiobo där nere:"Det här är en komplicerad och mångtydig bok på ett hypnotiserande konstfullt språk som värjer sig mot vardaglig slöläsning. Översättaren Daniel Gustafsson har utfört ett herkuliskt storverk, och man förstår varför författaren allt oftare nämns som Nobelpriskandidat." Aftonbladet"Seiobo där nere är ett märkvärdigt konstverk." Expressen"Det är inget annat än storslaget. Om inte mer än så." GP"Vad är detta för bok? En roman? Novellsamling? Essä? ... Krasznahorkai skriver i långa men sällsamt lätta satser. Genom dessa periodiska bågar, fulla av inskott och utvikningar, får prosan en ornamental karaktär som påminner om utsmyckningarna i Alhambra eller Bachs barocka passioner." Dagens Nyheter

"Krasznahorkais nya roman Ungerska nationens säkerhet är bara 170 sidor lång, men lägger lager på lager så att de olika skikten framträder först efter omläsning; och det är boken sannerligen värd. ... Porträttet av författaren som gammal hund är skoningslöst roligt." Ingrid Elam, Dagens Nyheter

Den här boken handlar om fjärilar. Nej, den handlar om en lepidopterolog. Eller kanske om livets ursprung? Om nationell säkerhet? Om ett farväl? Eller … handlar den kanske om ingenting alls – förutom om våra liv?I László Krasznahorkais nya roman möter vi en man som redan som liten bestämt sig för att ägna sitt liv åt att forska om fjärilar. Vi möter också en äldre man – vars identitet snabbt avslöjas – som har ett djupt behov av att få träffa den berömde fjärilsexperten.

Inte bara för att tala om fjärilar, utan för att ställa den största av alla frågor: Vad är meningen med livet?

Hur vävs deras liv samman? Hur blir de oumbärliga för varandra? Är detta en roman om en ovanlig vänskap? Ja.

Ett farväl? Ja.

Ett olösligt mysterium om livets början? Också ja.

László Krasznahorkais vindlande prosa fångar det sköra i våra passioner, grymheten i världen utanför, och naturens oföränderliga lagar. En plats där fjärilar, människor, nederlag – och hopp – möts i en enda brännande punkt.

Nobelpriset i litteratur 2025: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter."

Fru Pflaum sitter på ett försenat tåg på väg hem och kan inte låta bli att tycka att alla hennes medpassagerare är sällsynt sorgliga skepnader. Så sjaskiga och obetydliga. Väl hemma tvingas hon ta itu med sin son Valuska, som gått in i sin egen drömvärld och låter sig styras av stjärnhimlen. Hon får också besök av den illasinnade fru Eszter, som planerar att ta över hela staden genom politiskt ränkspel, och vars make numera skriver musik enligt bortglömda och säregna harmonier. Till råga på allt har en cirkus just anlänt, som inte bara säger sig kunna förevisa världens största val utan också släpper lös brutala och olycksbådande krafter i den lilla staden.Den ungerske författaren László Krasznahorkai, född 1954, har länge betraktats som en av Europas stora författare och presenteras nu med romanen Motståndets melankoli äntligen för svenska läsare."Krasznahorkai är den ungerska samtidslitteraturens apokalyptiske mästare på samma nivå som Gogol och Melville." Susan Sontag"Den enda författare jag vet som uppnått något liknande är Birgitta Trotzig, i romaner som De utsatta eller En berättelse från kusten." Steve Sem-Sandberg

Nobelpriset i litteratur 2025: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter."

Kana är en stad någonstans i tyska Thüringen. De enda som visar något intresse för den ödsliga och försakade staden är nynazister. Stadens invånare betraktar å sin sida främlingarna med misstro och förakt.

Bara Florian Herscht inbillar sig att han står på god fot med personer på båda sidor om konflikten. Han är vänlig och hjälpsam – och stark som få – men har en inneboende rädsla för tatueringar och är övertygad om att universum går mot sin undergång. För att varna alla om den annalkande katastrofen skriver han brev till förbundskansler Merkel; brev som knappast förvånande lämnas obesvarade.

Endast Johann Sebastian Bachs musik kan erbjuda honom tröst. Men så vandaliseras den store kompositörens grav av oskön graffiti, polisen söker vandalerna utan framgång, vargar strosar omkring i skogsbrynet – apokalypsen tycks närma sig med stormsteg.

Den store ungerske mästaren László Krasznahorkai har skrivit en roman om dagens Europa – en roman som tydligt bär hans särmärke i samtidslitteraturen. Tanken på ett enat Europa går åt fanders, den melankoliska humorn blandas med avgrundsdjup sarkasm, tankarna svindlar och meningarna vindlar, och kanske, kanske är vi ändå på väg mot den annalkande katastrofen som bokens huvudperson så ivrigt försöker upplysa omvärlden om.

”Det var länge sedan jag blev så förtjust i en huvudperson som Florian Herscht. Man kan helt enkelt inte lägga ifrån sig den här boken. Jag är inte en avundsjuk författare utan en lycklig läsare: Ungraren László Krasznahorkai har skrivit samtidens stora tyska roman.” Ingo Schulze