Märta Tikkanen – författare

Det var inte meningen att texterna skulle publiceras. Ändå slog Århundradets kärlekssaga ner som en bomb år 1978 och drabbar ständigt nya generationer läsare.

I diktromanen skriver Märta Tikkanen om sitt passionerade men destruktiva äktenskap med Henrik Tikkanen. Hon ropar ut sin vånda över att bågna under plikt, ansvar och krisberedskap. Hon förbannar alkoholismens oberäkneliga skuggor och adresserar maken direkt.

Fyra barn, förvärsarbete, en längtan efter att få finnas i egen rätt som kvinna och människa. Se mig, hör mig! Observera att jag inte bara är en mammamaskin som kokar mat och är ljuvlig utan att jag också har ett eget liv , har Märta Tikkanen själv sagt.

Men så är det kärleken. Hoppet. Och den livsviktiga jämställdheten som verkar vara så svår att uppnå.

Århundradets kärlekssaga är en klassiker som alltid behöver finnas tillgänglig. Därför utkommer den nu i ny skepnad signerad Sanna Mander.

I form av små utsnitt ur hela, långa och komplexa liv berättar novellerna i denna ask historier om något mycket större: Hur det är att vara ett litet barn och avguda sin mor, hur det är att vara förälder med ett omedelbart behov av att beskydda, hur det är att vara i en relation och behöva välja mellan sin egen rädsla och sin partners begär, och hur det är att vara i ett äktenskap som dränker och förtär ens existens, bit för bit.

Tills den dag man får nog.

I Arvsled och avgöranden ger fyra älskade och kritikerrosade författare exempel på hur den man har allra närmast ibland kan vara den man står allra längst ifrån, och om hur det är att söka kraft hos andra - men finna den hos sig själv.

Asken innehåller fyra böcker: Märta Tikkanen - Det finns en skräck på bottnen Annika Norlin - Arvsled Jamaica Kincaid - Biografi över en klänning Karin Smirnoff - Missing People

 I mitten av 1970-talet inledde Märta Tikkanen sin vänskap med Åsa Moberg. Senare träffade hon Birgitta Stenberg, B . Vänskapen med dessa båda författarkolleger blev mycket viktig och uttrycktes främst genom brev om stort och smått, om glädjeämnen och de svartaste sorgerna.

Under årens lopp har det i Märta Tikkanens liv funnits en ständig spänning mellan det egna behovet att uttrycka sig i sitt författarskap och familjens behov av hustru, älskarinna, mamma, mormor, farmor. En del av detta har blivit till store litteratur.

I breven till Åsa och Birgitta träder en annan berättelse fram. Breven formar sig till en engagerande biografi över en av våra stora och betydelsefulla författare.

Åsa Moberg, Tack tack tack! 

Nu måste jag bara få säja dej hur jätteglad jag blev över att du ville plocka upp min Doris igen och det så här eftertryckligt. Ren i våras hade jag gärna velat skriva och tacka för din uppmuntrande recension men kom mej inte för, det kändes påfluget och så lät jag bli Nu kunde du inte ha valt ett lämpligare tillfälle att vara hygglig, jag är gräsligt lessen och alldeles nere och din puff kom som från himlen sänd.

(Till Åsa)

Så glad att du finns. Cheerio. Vi skapar rastlöst vidare.

(Till Birgitta)