Marina Söderwall – författare

Äntligen hade den efterlängtade dagen kommit. Idag skulle Christine arbeta hemma med sin coachning som hon kallade det i mer ytliga sammanhang och inom en timme skulle den första klienten dyka upp. Hon hade precis avslutat sin frukost och vände blicken mot fönstret för att få de varma solstrålarna i ansiktet. Kisande tittade hon ut mot de svajande löven på det rofyllda trädet utanför hennes köksfönster. Solen bländade och glasrutan blev som en svag spegelbild av henne själv. Där ute var något annat som inte stämde med den bild hon vanligen brukade se utanför fönstret. Något hon inte upplevt förut. Gestalterna som hon brukade möta från andra sidan kände hon väl igen men den här var annorlunda. Inte genomskinlig eller likt en skugga som hon så många gånger tidigare fått uppleva, och som inte på något sätt skrämde henne, det här var något helt annat. En taxibil körde längs kanalgatan ovanför Seine där de vackra körsbärsträden stod i full blommning. I baksätet satt Karl-Johan med domstolsbeslutet i sin hand. En vanlig vår i Paris, när de ljusrosa blommorna spred ut sig över hela staden, brukade han må som bäst. Han borde känna sig stolt över sin prestation och vad han hade åstadkommit men istället kände han ingenting alls. Vad skulle han göra nu!