Peter Sundborg – författare

VILKA HAR MAKTEN ÖVER KULTURARVET? Makten över kulturarvet ligger inte bara i händerna på museer och andra offentliga institutioner, den ligger också i händerna på fastighetsägare, byggvaruhus, entreprenörer, kommunpolitiker och privatpersoner. Makten över kulturarvet hanteras på olika sätt. I boken analyseras kommersialismen, postmodernismen, nyliberalismen och Riksantikvarieämbetets nya bevarandeideologi.   VEM SKAPAR KULTURARV? Vem bestämmer att en viss byggnad eller ett visst föremål görs till kulturarv? En del kulturarv skapas genom att de får en slags status. Till exempel ett byggnadsminne. När ett museum får ett föremål i sina samlingar blir föremålet i allmänhet ett kulturarv. Så har det hittills varit. Men i framtiden kommer kanske kulturarv att vara helt andra saker. Kulturarvs-Sverige håller på att ruskas om och förändringar är på gång. Frågan: Vem skapar kulturarv? kommer att bli svårare att besvara i framtiden. Vi har kanske inte ens en gemensam värdering av vad som är kulturarv.

Mellan 1908 och 1917 fördes en intensiv diskussion inom det socialdemokratiska partiet om vilken politik som skulle föras. Högern hade majoritet, men vänstern var en stark minoritet; man hade ett flertal riksdagsmän, några ledamöter i partistyrelsen och dessutom hela ungdomsförbundet. På partikongressen 1911 röstades flera av vänsterns förslag igenom och vänstermannen Fredrik Ström blev partisekreterare. Diskussionen fördes i tidningar och tidskrifter, i riksdagen, på debattmöten och säkerligen vid många kaffebord. 1917 splittrades partiet och Sverges socialdemokratiska vänsterparti (SSV) bildades. Men under perioden 1908 till 1917 var utgången av striden ingalunda given på förhand. I Norge fördes en liknande diskussion inom socialdemokratin. Där gick vänstern segrande ur striden 1917. Diskussionen om reformism eller revolution är nästan lika gammal som arbetarrörelsen själv. Motsättningarna fördjupades under början av 1900-talet. Arbetarrörelserna i alla industrialiserade länder drogs med. Man debatterade arvet efter Marx och Engels, vägen till socialism och en rad andra politiska frågor. Diskussionen är långt ifrån avslutad. Den förs än idag. Det som skulle bli den svenska socialdemokratiska vänsterns viktigaste tidning, Stormklockan, startades 1908. I tidningen växte det fram en stark kritik mot Hjalmar Branting och den socialdemokratiska ledningen, inte minst dess riksdagsgrupp. Skribenterna i Stormklockan menade att den socialdemokratiska ledningen gick åt höger och närmade sig liberalerna, medan den internationella och nationella utvecklingen istället krävde att arbetarrörelsen borde orientera sig åt vänster. Polemiken skärptes och argumenten fördjupades. Sällan har debatten varit så intressant och motsättningarna så tydliga inom den svenska arbetarrörelsen som under åren 1908-1918.

2000-talet har varit en tid av uppror. På jordens alla kontinenter har revolter brutit ut. De har hotat, skakat om och förändrat. Upproren visar att det finns en djup och oöverstiglig klyfta mellan folket och den ekonomisk politiska eliten. Klyftan har fördjupats under den nyliberala epoken. Men efter decennier av nyliberalt ekonomiskt och politiskt förtryck kom så vändningen i efterdyningarna av finanskrisen 2008. Över hela världen skedde en upptrappning av strejker, protester och uppror. Demonstrationer med tiotusentals, ja hundratusentals deltagare har inte varit ovanliga. Ibland har de räknats i miljoner. De brutala angreppen från polis och militär har inte haft någon verkan på protesternas omfång och uthållighet. Makthavarna har all anledning att känna sig hotade. Folket har flera gånger de senaste decennierna visat att styrkan och omfattningen i deras uppror kan få ministrar och presidenter på fall. De folkliga aktionerna har haft en kraft som oupphörligen förvånat världen. Det finns en röd tråd i 2000-talets uppror och den är att arbetarklassen väldigt ofta spelat en ledande roll. Uppsving i strejkkampen nådde en topp under åren 2011-2014 och kan i sitt omfång bara jämföras med de allra största strejkperioderna i kapitalismens historia.

Test i gult och svart mot grå botten. Baksida gul.