Sebastian Stakset – författare

Bara ljuset kan besegra mörkret är Sebastian Staksets livsberättelse som sålt i över 150,000 exemplar. Stakset var tidigare frontman i Kartellen och känd under artistnamnet Sebbe Staxx.Mörkret hade makten. Hat, självförakt, tomma vodkaflaskor, vapen, fängelse­straff, självmordsförsök, kokainpåsar och ett inre fyllt av ångest utgjorde några av bevisen.Det otippade hände och Sebastian Stakset – gangsterrapparen som frontat en destruktiv och kriminell livsstil och varit en ikon för skaror av unga människor över hela landet – blev frälst. Men demonerna som styrt honom under många mörka år ville inte släppa herraväldet. Helvetet bröt loss.Den här boken skildrar den intensiva kamp som rasade under flera år. Det var en våldsam sammandrabbning mellan liv och död, mörker och ljus som var nära att sluta i självmord, en överdos eller i en demolerad bil på E4:an. Dagen då alla band klipptes till mörkret i det gamla livet klev Sebastian Stakset in i ljuset – som en fri man. Stakset skildrar sitt liv – från barndomen till idag – med vidöppna ögon och en skoningslös ärlighet. Han som tidigare var en våldsman, fylld av hat, talar idag om förlåtelse och får se skaror av människor förvandlas av Guds kärlek och ljus. Förutom ”vanligt folk” är det alltifrån knarkhandlare, narkotikamissbrukare till tonåringar på institutioner och interner på fängelser som tar emot ljuset och kärleken som finns hos Jesus. Flera av dessa delar med sig av sina dramatiska vittnesmål i denna bok. Bara ljuset kan besegra mörkret. Det är Sebastian Staksets omvälvande resa ett otvivelaktigt bevis på.Ur boken: Jag stirrade ut mot fönstret. Upp mot den svarta himlen och dess lysande stjärnor. Mörka molnkonturer rörde sig horisontellt över himlavalvet och täckte tillfälligt den stjärna som lyste allra starkast. ”Ni ska lysa som stjärnor i mörkret” citerade jag bittert. ”Denna stjärna är släckt för alltid”, tänkte jag sedan. Bredvid min fot stod en flaska vodka. Jag skruvade av korken och tog ett par stora klunkar. Ångesten kom så starkt. Jag hörde min frus sorgsna andetag från sovrummet. Klockan var 02:00 och hon var fortfarande vaken. Själv hade jag varit vaken i snart tre dygn. Jag tog några klunkar till och gick in på toaletten och drog en lina kokain. Usch, det kändes så äckligt. Fruktansvärt, ändå var det så rutinmässigt. Ner på knä framför toalettlocket. Förnedrande. ”Allt detta ska jag ge dig om du faller ner och tillber mig” Jag borde sagt som Jesus, ”Gå bort från mig Satan”, men jag hade varken styrkan, tron eller kraften. Jag var fastkedjad och kände mig förlorad för alltid.