Brå rapport 2020 – serie

Kan kroppsburna kameror motverka hot, våld och trakasserier mot poliser i yttre tjänst? Och kan filmmaterial från sådana kameror bidra till att fler brott klaras upp? Det är några av de frågor som besvaras i denna rapport.

Våren 2018 inleddes en försöksverksamhet i tre polisområden i Stockholm, där trehundra poliser utrustades med kroppsburna kameror. Brottsförebyggande rådet (Brå) har undersökt hur poliserna använt kamerorna och vilka effekter satsningen haft. Studien bygger bland annat på en självdeklarationsundersökning, intervjuer med poliser samt en genomgång av förundersökningar och domar där kameramaterial har använts.

Rapporten riktar sig främst till polisen och andra delar av rättsväsendet. Rapportens resultat kan även vara av intresse för andra yrkesgrupper som kan komma att använda kroppsburna kameror.

I denna studie visar Brå att det finns skillnader både i hur våldtäktslagstiftningen är utformad och hur statistiken förs, vilket gör att ländernas siffror inte är jämförbara. Även sättet att föra statistik över andelen anmälningar som klaras upp skiljer sig mellan länderna i Europa. Till exempel varierar det vad som avses med ett uppklarat brott. I vissa länder räknas en anmäld våldtäkt som uppklarad om någon har åtalats för brottet, medan det i andra länder räcker med att någon har blivit misstänkt.

Snabbare lagföring är en försöksverksamhet där myndigheter i rättskedjan arbetar för att minska tiden från ett polisingripande till dom eller beslut; brott ska lagföras snabbt och effektivt. Försöksverksamheten med ett snabbförfarande i brottmål har pågått i norra Stockholm sedan januari 2018. Brå har följt och utvärderat försöksverksamheten sedan start.

Snabbare lagföring innebär dels förändrade arbetssätt och rutiner, dels några förändringar av lagar och förordningar. Försöksverksamheten innebär även en generellt skyndsam handläggning av de ärenden som ingår och att dessa ärenden till viss del prioriteras. Det finns både tydliga fördelar och nackdelar med Snabbare lagföring. Brås övergripande slutsats är att det finns goda skäl att fortsätta med, och utvidga verksamheten, dock med en medvetenhet om skilda förut - sättningar över landet. Man bör således inte förvänta sig samma resultat överallt. I det fortsatta arbetet med Snabbare lagföring behöver de nackdelar som framkommit i utvärderingen hanteras, och Brå lämnar rekommendationer för det arbetet.

Nationella trygghetsundersökningen (NTU) är en årligen återkommande nationell brottsoffer- och trygghetsundersökning. Underlaget utgörs av cirka 74 000 personer som genom post och webbenkäter har svarat på frågor om utsatthet för brott, otrygghet och oro för brott, förtroende för rättsväsendet och erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. Undersökningen belyser frågeställningar av den här typen:

Ingripandepolisernas arbetstidsförläggning är av betydelse för att möta allmänhetens behov av skydd och hjälp oavsett tid

på dygnet. Polisen har sedan många år tillbaka uppmärksammat att fler poliser behövs ute i tjänst på kvällar och helger. Trots det

har Polismyndigheten haft stora svårigheter med att få till stånd en schemaläggning som är anpassad efter verksamhetens behov.

Brå har haft i uppdrag att följa upp tillämpningen av de nya lagreglerna som infördes den 1 juli 2018. Med det syftet har vi gått igenom samtliga tingsrättsdomar från 2019 rörande fullbordad våldtäkt. Vi har också analyserat kriminalstatistik och inhämtat synpunkter från rättsväsendet och frivilligorganisationer.

Det mest tydliga resultatet i uppföljningen är att antalet åtal och fällande domar för våldtäkt har ökat markant sedan lagändringen. Antalet fällande domar ökade från 190 domar 2017 till 333 domar 2019 (inklusive 12 domar för oaktsam våldtäkt). Det är en ökning på 75 procent.

I denna kartläggning beskrivs det dödliga våldet med fokus på gärningspersoners psykiska ohälsa och dess omfattning, karaktär och utveckling över tid.

Under 2018 sökte 21 502 personer asyl i Sverige, och totalt över 30 000 personer bodde på olika asylboenden runt om i landet. Denna rapport är resultatet av en studie om brott och utsatthet på så kallade kollektiva asylboenden (en boendeform där själva bostadsrummen delas av 2–6 personer).

I rapporten kartläggs de polisanmälda brott som begåtts på sådana asylboenden under 2018. Rapportens analyser baseras på polisanmälningar och förundersökningsmaterial, samt på intervjuer med personer som genom sin yrkesutövning kommer i kontakt med asylboenden. Ett av de tydligaste resultaten av kartläggningen är att antalet brott varierar kraftigt såväl periodiskt som mellan de olika asylboenden som ingår i studien. Därtill framgår att boendemiljön innehåller flera riskfaktorer för brott, vilka både enskilt och tillsammans kan öka risken för brott. I rapporten identifierar Brå flera utmaningar för rättsväsendet, samt presenterar flera åtgärder för att underlätta situationen. Förhoppningen är att denna samlade kunskap ska kunna vara till nytta för regeringen, berörda myndigheter och rättsväsendet i deras arbete med att förebygga brott och brottsutsatthet på och mot Sveriges kollektiva asylboenden.