Serie Litterära klassiker - Böcker

Mot fyren är en av Virginia Woolfs mest lästa och älskade böcker och betraktas idag som en modernistisk klassiker. Här presenteras den i efterlängtad nyöversättning av Margareta Backgård, och med ett efterord av Annelie Bränström-Öhman, professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap.

Familjen Ramsay med gäster tillbringar sommaren på Isle of Skye på Skottlands västkust. Yngste sonen James drömmer om att få följa med till en fyr som hägrar i fjärran, men utflykten blir inte av. 

I Virginia Woolfs Mot fyren bildar vardagliga intryck och t­riviala händelser den enkla handlingens yttre ram men i­nom den byggs en hel värld av tankar, minnen och rela­tioner. Perspektivet skiftar och personernas tanke­flöden bryts mot var­­andra, spänningar och motsättningar blottläggs. Med känslighet, värme och lätt ironi skildrar Woolf mäns och kvin­­­­nors relationer under tidigt nittonhundratal, före och ef­­ter det världskrig som skakar om tillvaron. Könsroller och för­­­­äldraskap, såväl som skapandets villkor och varats förtäta­de ögonblick ryms i ett fängslande poetiskt drama. 

"Nu har den kommit i ny svensk översättning av Margareta Backgård. Först är jag misstänksam. Denna roman har blivit en del av mitt eget liv, Woolfs metaforer är så klassiska och hennes språk ibland lika klurigt som Prousts. Men Backgårds översättning är klar som vatten. Åter slås jag av nerven i Virginia Woolfs text, som aldrig bjuder på något som liknar en berättelse men ändå, snart hundra år efter att den skrivits, raserar gränserna mellan yta och djup." - Ingela Lind, DN

"Denna välkomna nyöversättning av Margareta Backgård, den andra någonsin på svenska (den första gjordes 1953), fångar lyhört både rytm och ton hos originaltexten. I ett välskrivet efterord ges ett kortfattat porträtt av författaren samt en närmare inblick i romanen och dess betydelse för både dåtida och nutida läsare." - Marianne Berglund, BTJ

"Virginia Woolfs språk är berömt för sin skönhet. Långa partier har poesins suggestiva kraft. Hennes syntax är ofta komplicerad och ordförrådet stort. Det säger sig självt att det är svårt att översätta. Samtidigt är hennes romaner till exempel på grund av de sömlösa övergångarna mellan olika tidsplan svåra att läsa i original om man inte har mycket goda språkkunskaper. Den nya svenska tolkningen av Margareta Backgård löper smidigt och gör den sällsamma, ofta drömska stämningen i Mot fyren god rättvisa." - Hufvudstadsbladet 

Hafez är en monumentalfigur i persiskt kulturliv. Hans verk är levande klassiker, ständigt värda att läsas om och om igen. Ingen mindre än Goethe värderade hans dikter som lyriska mästerverk, verkliga pärlor i världslitteraturen. 

Hafez estetiska och filosofiska åskådning kännetecknas av en skeptisk rörlighet och rymmer både världslig liberti­nism och religiöst färgad mystik. Föga överraskande visar han släktskap med både Bellmans sinnliga dryckessånger och Atterboms förandligade stämningslyrik. I sitt hemland betraktas han som ett orakel och är sedan länge omtalad som »det fördoldas tunga«.

För översättningen står Ashk Dahlén, docent i iranska språk vid Uppsala universitet och en av vårt lands främsta kännare av Irans historia och litteratur. Han har också försett denna reviderade utgåva med en initierad inledning om Hafez och hans liv, språk och inflytande.

"I Dikter ges fina prov på hans flytande vers och suveräna balans mellan kärlek och sorg, innerlighet och ironi och enkel naturlighet. Irankännaren Ashk Dahlén har nytolkat Hafez dikter och svarar även för initierade kommentarer, ordlista och en lång, pedagogisk inledning som ökar förståelsen för persisk diktning." - Tryggve Lundh, BTJ

Denna apokalyptiska roman utspelar sig i ett framtida Europa i förändring. Med utgångspunkt i det idylliska Ullswater i norra England får vi följa mänsklighetens slutliga kollaps och undergång på nära håll. 

Den sista människan är, vid sidan av Frankenstein, Mary Shelleys viktigaste verk. Det skrevs åren efter att två av hennes barn och maken Percy Bysshe Shelley omkommit och är något av en lysande och ödesdiger uppgörelse med både livet självt och samtidens romantiska och upplysningsidealistiska idéer. 

Den sista människan påvisar den ultimata meningslösheten i världen och individens bristande kontroll över historien Shelley ifrågasätter här mänskligheten som universums mittpunkt och vårt privilegierade förhållande till resten av naturen; en profetisk utmaning av väst­världens antropocentriska natursyn.

Jämte Frankenstein kan Den sista männi­skan ses som en desillusionerad  kommentar till revolutionseran. Här presenteras Den sista människan i en  modern och följsam översättning av Erik Carlquist, med ett efterord av fil. dr. Maria Löfgren.

Boken hör till den sorts magiska läsupplevelser som man kan räkna på ena handens fingrar. - MARTIN LAGERHOLM, SvD

Efter förra sommarens klimatmässiga domedags­stämning sitter få utgivningar så fint som h:ströms nyutgåva av Mary Shelleys halvt bortglömda undergångsskildring. - DN

Pesten kommer. Vi har klarat oss flera gånger, när kommer den som vi inte fixar, kulan med vårt namn på, och vad gör vi med oss innan dess? Mary Shelley såg den, och lät hela mänskligheten dansa bort i skymningen, avtecknas en sista gång mot himlen och försvinna för evigt. Men in i det sista dansar hon. - BJÖRN WALLER, DAGENSBOK.COM

NYÖVERSÄTTNING, OAVKORTAD UTGÅVA

En revolution under ytan

Från frizonen i djupen bedriver kapten Nemo ett personligt krig. Ombord på den avancerade undervattensfarkosten Nautilus, lever han ut sin vision om en värld bortom förtryckande makter och orättvisa, en värld styrd av kunskap, teknologi och frihet.

Medan Nemo förverkligar sin plan, inser de ofrivilliga passagerarna Aronnax, Conseil och Ned Land snart att kaptenens vetenskapliga ambitioner är intimt sammanvävda med en oförutsägbar hämndlystnad.

Motsättningarna växer, och längtan att fly ställs mot fascinationen för det okända livet under ytan.

En världsomsegling under havet (1870) är ett av Jules Vernes mest berömda verk och räknas som en höjdpunkt i serien Voyages extraordinaires. Romanen förenar vetenskap, fantasi och dramatik till en berättelse som öppnade vägen för science fiction-litteraturen. Mer än 150 år senare är Vernes visioner lika makalösa – och lika levande – för nya generationer av läsare.

För översättningen av denna utgåva står Erik Carlquist och John-Henri Holmberg har skrivit efterord.

Friedrich Schiller är en av världslitteraturens giganter. Genom hans dikter talar en upphöjt estetisk idealism om människans relation till frihet, sanning och skönhet, ämnen som bortom den antika prägeln knappast upphört att vara aktuella.

Schillers poesi har varit mindre uppburen under 1900-talet och ett sekel har gått sedan ett större urval gavs ut i svensk nyöversättning. Det är hög tid att Schiller tillgängliggörs i uppdaterad språkdräkt och i en utförligt kommenterad utgåva. 

Greklands gudar och andra dikter rymmer exempel från hans olika poetiska genrer: från det berättande till det centrallyriska, från det upproriska till det sedelärande, från klagosång till jublande dryckesvisa och från vitsiga epigram till långa tankedikter. 

Översättningarna är gjorda av Jimmie Svensson, verksam som forskare inom litteraturvetenskapen, där han särskilt ägnat sig åt versifikatorisk form. Han har också försett boken med en inledning där dikterna, Schiller och eftervärldens bilder av denne presenteras närmare.

Förbittrad tittar en ung man tillbaka på sitt förflutna: betraktelser över mänsklig fåfänga, vansinnet och döden samsas med minnen från en vistelse på en badort när han var femton år gammal och förälskade sig i en äldre, gift kvinna en händelse som format honom mer än något annat.

Gustave Flauberts roman En dåres hågkomster skrevs 1838, året då Flaubert fyllde sjutton år, men publicerades först 1901, tjugo år efter författarens död. En dåres hågkomster är dock mer än en litteraturhistorisk kuriositet. Denna romantiska och idealistiska bekännelse, med all sin juvenila mis­antropi och sina brådmogna uppfattningar om konsten, präglas av en vilja till uppriktighet från författarens sida, en vilja att ta reda på vem han själv är.

Här presenteras för första gången Flauberts ungdomsverk i svensk översättning av Nikanor Teratologen. I ett initierat efterord ger Hans Johansson en inblick i hur En dåres hågkomster relaterar till Flauberts senare författarskap.

En dåres hågkomster är en av tre böcker av Gustave Flaubert vi utger i serie Litterära klassiker. De övriga två, Den helige Antonius frestelse och Den eviga dumheten, representerar författarskapets livslånga kamp mellan begär och infrielse, respektive den mogna författarens slutgiltiga attack på människans förmåga att ta till sig kunskap.

Den helige Antonius frestelse utspelar sig under en natt på 300-talet och skildrar den egyptiske munken Antonius och hans kamp mot de sju dödssynderna.

Gustave Flauberts roman om eremiten Antonius var ett livslångt och bångstyrigt projekt. Han fick uppslaget tidigt och arbetade enträget på romanen under 1840-talet, lade den åt sidan för att med jämna mellanrum under hela sitt vuxna liv revidera och utveckla materialet. Först 1874, trettio år efter de första anteckningarna, publicerades boken - den otvivelaktigt mest udda skapelsen i detta högst inflytelserika författarskap.

Flaubert utvecklar här konstanten i sin diktning - konflikten mellan begär och infrielse - med förbluffande envishet och dramatisk effektivitet.

I översättning av Per Meurling, och med ett förord av Arne Melberg, professor emeritus i litteraturvetenskap. Ett urval ur Odilion Redons litografier inspirerade av Flauberts drömlika scener illustrerar romanen.

Den helige Antonius frestelse är en av tre böcker av Gustave Flaubert vi utger i serie Litterära klassiker. De övriga två, En dåres hågkomster och Den eviga dumheten, representerar ungdomens livsförsök respektive den mogna författarens slutgiltiga attack på människans förmåga att ta till sig kunskap.

Detta är en egensinnig historia om två kontorsslavar, som ger sig i kast med att beskriva och undersöka mänsklighetens samlade kunskap. Utan att de själva förstår det, urartar alltsammans till en farsartad encyklopedi över borgerlighetens idiotier och de intellektuellas banaliteter.

Den eviga dumheten är Gustave Flauberts sista roman, ett satiriskt och samtidigt inkännande verk om de allmänmänskliga svårigheterna i de kunskapsproducerande och accelererande upplysnings-, industri- och informationssamhällena, från 1800-talet och framåt.

Denna roman är en påminnelse om att vetenskapen inte blir till och existerar för sig själv, utan skapas och formuleras av människor och samtiden.

Här presenteras Den eviga dumheten i översättning av Monika Lundgren, med ett efterord av Sofi Qvarnström. Den eviga dumheten är en av tre böcker av Gustave Flaubert vi utger i serie Litterära klassiker. De övriga två, En dåres hågkomster och Flauberts stora livsverk, Den helige Antonius frestelse, representerar ungdomens livsförsök respektive författarskapets livslånga kamp mellan begär och infrielse.

Satakatraya är ett av sanskritlitteraturens mest berömda och lästa verk. Det brukar dateras till omkring 400 e.Kr. och består av korta kärnfulla dikter uppdelade på tre sektioner - världslig visdom, erotik och världsavsägelse.

Dikter tillskrivs den gåtfulle Bhartrhari, till vilken endast några anekdotiska traditioner är knutna. Möjligen kan han ha varit hovman hos eller rådgivare åt en kung. Efter hand verkar han emellertid ha fyllts av leda och avsmak inför denna världs mäktiga. Dikterna innehåller flera bittra utfall mot rika och usla herrar. Här anas även en förbittring över en förfelad livsgärning, ett vacklande mellan ett världsligt och ett andligt liv. Ett glödande begär efter kvinnan löper jämsides med det djupaste världsförakt, hopplöshet inför det eviga kretsloppet av födelse och död växlar med förhoppningar om en slutgiltig befrielse.

Satakatraya utkommer i ständigt nya utgåvor i Indien och är sannolikt, näst efter Bhagavadgita, den sanskrittext som oftast blivit översatt till andra språk. Språkvetaren Rolf Jonsson har med detta urval gjort den första svenska kommenterade översättningen av det klassiska verket direkt från sanskrit. I ett inledande förord redogör han för textens fascinerande och snåriga bakgrund och kartlägger verkets väg till vår tid.

Edgar Allan Poes enda avslutade roman Arthur Gordon Pyms äventyr (1838) tar sin början på valfångarön Nantucket utanför New Englands kust och slutar bland de skrämmande isbergen på den outforskade Sydpolen. Det beryktade sjöäventyret har gått till historien som en av de mest fasansväckande, gåtfulla och udda romaner som skrivits.

Betraktad som ett obscent fiasko när den ursprungligen publicerades, kom romanen - liksom hela Poes författarskap - efter hans död att omvärderas och anses som ett av den västerländska litteraturens ikoniska verk - en klassiker som satt otaliga spår i vår litteratur. Den som läser romanen idag kommer känna igen många av de litterära grepp och teman Poe gjort till sitt signum - den geniala blandningen av vetenskaplig korrekthet och dramatiserade, emotionella scener. Allt framfört på ett musikaliskt språk som å ena sidan kännetecknas av en klinisk precision, å andra sidan svämmar över av stilistiska ornament och egensinniga språkbroderier. 

Till denna utgåva har författaren och kritikern Gabriella Håkansson skrivit ett djuplodande efterord som belyser ofta förbisedda aspekter hos Poes epokgörande roman, såsom de sociala omständigheterna kring bokens tillkomst, äventyrsromanens plats i det amerikanska nationsbygget, den ideologiska rasismen och Poes grava alkoholism.

Kärlek, tyranni och den mänskliga naturens mörker...

Aline och Valcour (1795) är ett av Markis de Sades mest fascinerande verk en djärv och filosofisk brevroman skriven i Bastiljen åren före den franska revolutionen. I romanens kärna står kärlekshistorien mellan Aline och hennes älskade Valcour, vilkas öde styrs av en tyrannisk fader. Deras kamp för kärleken blir lika mycket en politisk och filosofisk resa som en berättelse om passion och mänskligt lidande.

Ymnigt kryddad med giftmord, bortbytta barn, enleveringar, skeppsbrott, fängelsevistelser, sjöröveri, otrohet och svek utgör romanen en unik kombination av pikaresk äventyrsberättelse och filosofisk idéroman.

Berömda är skildringarna av två kontrasterande världar: det despotiska kungadömet Butua och den harmoniska utopin Tamoé, styrd med diktatorisk godhet. 

Till skillnad från Sades mer beryktade verk saknar Aline och Valcour explicita pornografiska inslag men bär ändå författarens signum en skoningslös analys av moralens hyckleri och en vågad utmaning av samtidens normer. Markis de Sade libertin, filosof och revolutionär visar här en annan sida av sitt författarskap, men hans förkärlek för provokation, motsägelsefullhet och radikala idéer är lika närvarande som alltid.

För översättningen av denna utgåva i två band (ej fristående delar) står Hans Johansson, som också skrivit förord och kommentarer.