-
Förlorad i sorgen, fångad i närheten
Att läsa Annie Ernaux är ofta att kliva in i en värld av minnen, skarpa iakttagelser och stillsam reflektion. Men i "Den andra dottern" möts vi av en betydligt mörkare och mer rå verklighet. Ernaux beskriver relationen återigen till "kvinnan", den sörjande modern som i sitt försök att förstå och hantera förlusten av sitt första barn. Ernauxs vanliga nyktra blick på vardagens detaljer har här fått en skarpare kant, som om smärtan har vässat den något mörkare penna i detta brev.
Texten...
Läs hela recensionen