Eurokrisen, migrationen, EU:s bristande förmåga att ta itu med fallerande konkurrenskraft och växande sociala klyftor har försvagat tilliten inom EU, såväl mellan medlemsländerna som mellan EU:s institutioner och unionens medborgare. I krisernas kölvatten har stora skillnader uppdagats inom unionen i den politiska kulturen, i förmågan att driva politik och i grundläggande normer och värderingar. I förtroendegapet som har växt fram mellan befolkningarna och de styrande i Europa har en rad EU-skeptiska, i många fall nationalistiska, politiska partier intagit en allt starkare ställning.
Historiskt har unionen tenderat att gå stärkt ur kriser; dagens utmaningar är långt ifrån nya. Dock måste frågan ställas om tilliten i EU är tillräcklig för att rusta unionen inför framtiden? Hur har synen på EU hos Europas befolkning påverkats av de senaste årens händelseutveckling? På vilket sätt påverkar migration till och inom EU den mellanmänskliga tilliten? Vad betyder Storbritanniens förestående utträde för EU:s fortsatta sammanhållning? Hur återupprättas förtroendet för euron som gemensam valuta? Känner ekonomiska aktörer förtroende för EU:s förmåga att upprätthålla den inre marknaden? Vilken roll spelar ny teknologi för att skapa tillit och främja ekonomisk tillväxt? Hur stort är egentligen förtroendet mellan aktörerna inom EU:s civil- och straffrättsliga samarbete? Och hur kan tillit till EU:s politiska system uppnås på ett övergripande plan?
