Dottern : en berättelse om folkhemmets upplösning

Allt för förutsägbar och dessutom lite tråkig. Hennes distanserade och lite torra röst fungerade perfekt i böckerna om Ester Nilsson som behandlade emotionellt laddat material men en torr berättarröst om torra liv blir inte särskilt intressant.

Välskriven berättelse om folkhemmet, men inte lika intressant som författarens tidigare bok. Men min uppfattning beror nog på att Dottern tillhör mina döttrars generation och inte min

Boken handlar också om de erfarenheter jag har från min egen uppväxt. Kanske därför som boken berör mig på ett särskilt sätt.
Lite trögstartad inledning. Uppföljning vore intressant.

Mycket att känna igen sig i beskrivningen av känslor, företeelser, upplevelser, det underliggande i det svenska folkhemmet. Som alltid hos Lena A ett drivet, utvecklat språk, lätt att ta till sig.
Tyckte boken tappade lite tempo när Dottern var i USA men det enbart marginellt.
Överlag, en briljant roman, mycket läsvärd.

Lysande berättelse om en flickan Elsas uppväxt och utveckling. Elsa gör som pappan vill och detta hämmar henne hela vägen, men hon har inte något annat val med den pappan. Varje tanke utanför boxen möts med mothugg och ironi.

Bra skildring av folkhemmet och svenskarna dröm att ta sig till det stora landet i väster och skapa ett framgångsrikt liv.

Vissa partier i boken är briljanta. Men som helhet var boken något av en besvikelse. Allt tal om lingvistik tar alldeles för stor plats i boken och jag begriper inte på vilket sätt lingvistiken påverkat folkhemmets upplösning - som jag för övrigt inte tycker åskådliggörs särskilt tydligt. . Bokens huvudfigur, Elsa (Lena?) , framstår som en osympatisk person - men det kanske var meningen? I långa stycken är boken långtråkig.