Lukas blev nio dagar och två timmar.
Det finns för alltid ett Före och ett Efter. Hur överlever man förlusten av sitt barn?
Hur ser sorgen ut? Vad händer med oss i sorg? Hur reagerar omgivningen och hur önskar vi sörjande att den skulle reagera? Att läsa andras berättelser om att mista ett barn och om att uppleva sorg hjälpte mig att famla mig fram i mörkret. Det fanns andra som upplevt samma smärta, som överlevt och till och med börjat leva igen. Det fanns tröstande ord, igenkänning och bekräftelse på att mina reaktioner var normala. Därför vill jag också berätta.
Men min berättelse är även en mörk skildring av kampen för att återfå tilltron på livet genom en bebis till. Vad händer då när bebisen uteblir? När kroppen sviker och blöder, när graviditeterna en efter en slutar med missfall?
Medan körsbärsträden blommar är en bok om sorgen efter att förlora ett barn - livet som försvann just när det hade börjat. Om vägen fram till ett annat liv till slut som fortsätter, trots allt.
För varje såld bok går ett bidrag till Spädbarnsfonden som verkar för stöd till föräldrar som förlorat sitt barn.
När det otänkbara händer. När ett liv försvinner. Ens eget barns liv. Som förälder är det omöjligt att fullfölja tanken på hur det skulle vara att mista sitt barn. Det finns ingen beredskap för det som väntar och inget förmildrande i upplevelsen.
Den vardag som funnits, med man och två barn, rik fritid och fin aktiv vänskap, sopades bort av sorg. Min son var död, hur skulle jag kunna leva? Meningslösheten.
Att skriva var ett sätt att andas i sorgen. Orden blev ett försök till försoning för att jag inte kunde skydda honom från döden.
För mig är livet för alltid indelat i ett Före och ett Efter. I mitt Efter är saknaden efter min mellanpojke en del av livet. Den går inte över och läks inte av tiden. Jag kan i dag skratta, glädjas och leva men blir aldrig den som jag var. Men vem är det? Den som man var?
Den vardag som återigen finns, med man och två barn i livet, jobb, rik fritid och fin aktiv vänskap, är inte självklar. Tack för den och för det jag har.
Jeanette Neij är frilansjournalist med ett förflutet som anställd inom dagspress, tidskriftsbranschen och Utrikesdepartementet. Sedan tolv år arbetar hon på uppdrag åt en rad olika tidningar, tidskrifter, myndigheter och verk. Hon har även arbetat som frilansjournalist från utlandet, bl.a. under en längre resa i södra Afrika och under två år i New York.
Som statsvetare och journalist författar hon rapporter och reportage, artiklar och skrifter - uttryck som räcker långt, men inte till allt. Inte till att beskriva det otänkbara. Medan körsbärsträden blommar är hennes första bok.
"Denna bok fyller ett tomt hål vad gäller sorg; den skrikande sorgen, livssorgen, sorgearbetet, skulden och alla om som måste hanteras vid sorg (och olyckor). Boken beskriver på ett mycket starkt sätt hur fysisk sorgen är och hur outhärdlig den är. Boken är utlämnande och personlig, utan att för den skull vara alltför privat. Samtidigt tror jag att på grund av att författarinnan vågar - och orkar - vara så pass personlig som hon är så blir boken just så unik som den är.
[...]
Boken rekommenderas varmt - inte bara till sörjande föräldrar utan till hela deras omgivning, till barnkliniker och intensivvårdsavdelningar där man vårdar svårt sjuka barn och till offentliga instanser - inte minst Försäkringskassan. Att sorgearbete är ett tungt 24/7-arbete som inte är avklarat på några veckor är viktig kunskap."
Ur bokens efterord av Ann Edner, barnläkare och neonatolog, överläkare vid Uppsala Barnsjukhus, tidigare vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus.
Recensioner och reaktioner på boken:
"Det är en oerhört stark bok som kommer att vara ett stöd inte bara för drabbade utan även för anhöriga, vänner och kolleger för att förstå hur sorgeprocessen fungerar.&
