Borgholms slott

Som ett örnnäste blickar Borgholms slott ut mot Kalmarsund. För sjöfarare i sundet måste borgen tiderna igenom ha förefallit både respektingivande och ointaglig. Borgholm är på två sidor omgiven av en brant som omöjliggjorde stormning från sjösidan. Från ölandsbron ser man slottet vid klart väder. Avståndet är tre mil. Det har sagts att Borgholm är något enastående vid de nordiska haven. Bara Kronborg, Hamlets slott, i Danmark kan uppta en tävlan. Och det är verkligen en väldig byggnad. Kalmar slott skulle till exempel nära nog rymmas på Borgholms borggård! Byggnadshistorien sträcker sig djupt ner i medeltiden. Kärntornet, kastalen, byggdes innanför en äldre ringmur. Medeltidsborgen förvandlades av Johan III till ett renässansslott. Hans byggnadsverk var det största som någonsin hade uppförts i vårt land. Under stormaktstiden var Östersjön närmast ett svenskt innanhav. Sällan eller aldrig har det nationella kulturarvet omhuldats i vårt land som vid mitten av 1600-talet. Slott, borgar och fornminnen skulle ge glans och legitimitet åt Sveriges maktposition i Europa och nationell identitet åt det egna landet. Karl XII avblåste alla arbeten på Borgholm, pengarna behövdes till hans krig. Därefter kom byggnationen aldrig mer igång. Men av alla kungar som huserat på Borgholm är Karl XII den mest påtagligt närvarande. Hans namnteckning är nämligen bevarad på väggen i västra längan. Under 1700-talet förvandlades Borgholm långsamt till ruin. Eldsvådan 1806 fullbordade det som naturen gjort i långsammare takt. Kvar av hela härligheten på klippan finns i dag en ruin som lockar mer än 100 000 besökare om året under en säsong. Vad är det vi söker? Kanske försöker vi få kontakt med någon yttring av historien, om så bara med den kittlande skräcken som finns i att föreställa sig fängelsehålorna, eller den 54 meter djupa jungfrubrunnen, som sträcker sig 14 meter under Kalmarsunds vattennivå. Hur gick det till när denna brunn grävdes och stensattes på 1200-talet? Inte att undra över att folkminnet bevarat historien om jungfrun som i olycklig kärlek hoppade ner i brunnen och sedermera flöt upp på toppen av Blå Jungfrun. Verkligheten förefaller endast obetydligt mindre osannolik än dikten. Det fullbordade och förvirrade är en del av Borgholms historia, liksom branden för 200 år sedan och vår tids bevarandeprogram. För bokens tillkomst svarare kastellanen vid slottet, Jim Rudolfsson, dess främste kännare och författaren och fotografen Anders Johansson, som också tagit bilderna.