Vimalakirti-nirdesha (Vimalakirtis undervisning) är troligtvis en av de tidigaste mahayanasutrorna. Även om den haft ett stort inflytande på buddhismen i Fjärran Östern är den fortfarande relativt okänd i väst. Vem är då Vimalakirti? Jo, han är en stor bodhisattva, t.o.m. en buddha, som lever som en vanlig lekman; med en djup förståelse och en osedvanlig förmåga att kommunicera med alla sorters människor. Vimalakirti måste vara en av de mest dynamiska och spännande karaktärerna i buddhismens rika litteratur, och Vimalakirti-nirdesha en av dess mest fascinerande texter. Vimalakirti-nirdesha innehåller tydliga utläggningar om djupa filosofiska teman; frikostiga beskrivningar av magiska händelser; poesi; självbiografi och minnen; en stor portion humor och en hel del drama. Till exempel hur en gudinna byter kön med Sariputra så att han blir kvinna och hon själv man (!) och hur Manjushri (visdomens bodhisattva) besöker Vimalakirti och hur de lekfullt dansar runt och duellerar i visdomens djupaste domäner. Sangharakshita lockar med sig läsaren in i textens fascinerande och inspirerande värld, till att berikas och beröras och att (mjukt) låta sig omvandlas. Det här är andra delen i en trilogi där Sangharakshita introducerar och vägleder oss i tre mahayanasutror, de andra två är: ATT OMVANDLA SIG SJÄLV – ATT OMVANDLA VÄRLDEN: Teman ur Det gyllene ljusets sutra, och DRAMAT OM DEN KOSMISKA UPPLYSNINGEN – liknelser, myter och symboler i Den vita lotussutran.
